”Självförsvar” har varit sionisternas motivering för sina brott i nästan 60 år. Mytologin om hotet mot Israels säkerhet är grundat på stormediernas föreställning om att ”lilla Israel” slogs för sin existens 1948, då den Israeliska staten utropades.
I själva verket hade Israel då en militärstyrka av 90.000 trupper, utan jämförelse den största, bäst tränade och bäst utrustade i Mellanöstern.
Moshe Sharett var Israels första utrikesminister, statsminister 1954-55, och direktör för den politiska avdelningen av Jewish Agency. Hans privata dagbok publicerades i Israel 1979 av hans son, trots att den israeliska regeringen försökte stoppa den. I dagboken visade Sharett att Israels politiska och militära ledning visste att inget allvarligt hot mot Israel fanns överhuvudtaget.
Sharett skrev att man ville provocera araberna till den grad att Israel skulle kunna gå till angrepp. Han beskriver Israels syfte med militära provokationer så här:
“Att eliminera samtliga palestinska anspråk på Palestina genom att skicka de palestinska flyktingarna till avlägsna delar av världen”.
Sharett beskriver hur sionisterna förberedde krig “för att radikalt ändra maktbalansen I regionen och förvandla Israel till Mellanösterns stormakt”.
Han skrev om “användning av terror och aggression för att provocera…Jag har funderat på de långa serier av falska incidenter och konflikter som vi har uppdiktat och de många strider vi har provocerat som har kostat så mycket blod, och de lagbrott som vår män har begått…”
Veckan innan Sharett skrev detta hade Israels öb Moshe Dayan förklarat
i ett kabinettmöte varför Israel måste avvisa förslag för
gränssäkerhetsgarantier från arabiska grannstater, eller från
FN, eller från USA. Sådana garantier sa Dayan skulle “binda
Israels händer”. De skulle omöjliggöra de angrepp och räder
som Israel genomdrev rutinmässigt och kallade för “repressalier”.
Dayan sa att dessa aktioner var:
"vår livsnödvändiga lymfa…som hjälper oss upprätthålla
en hög nivå av spänning bland vår befolkning och i armén…för
att kunna skicka unga män ut i Negevöknen för att strida måste
vi ropa att den är hotad…”
Följande citat är från en artikel som publicerades 1979 i Davar, en hebreiska dagstidningen utgiven av fackföreningen Histadrut. Texten skrevs av en före detta soldat som deltog i en massaker som genomfördes av sionisterna 1948 i Duiema, en palestinsk by:
”De dödade 80-100 arabiska män, kvinnor och barn. Soldaterna dödade barnen genom att slå dem i huvudet med påkar. Det fanns inte ett enda hem utan någon död kropp i...En officer beordrade en soldat att tvinga två kvinnor in i ett hus som han skulle adaptera med dynamit...En annan soldat stoltserade över att han hade våldtagit en arabisk kvinna innan han sköt henne till döds. En annan arabisk kvinna med ett nyfött barn tvingades agera städerska åt soldater under ett par dagar, och sedan sköts hon och barnet...”
Duiema var bara en av de mer än 400 byar som förstördes av Israelerna
1948-52 när de drev ca 750.000 palestinier från landet, i en massiv
etnisk rensning, förmodligen den största sedan andra världskriget.
Detta var ett led i strävan att uppnå sionisternas huvudmål
– etablering av Eretz Israel (Storisrael), vilket skulle sträcka
sig från Nilflodens delta till Persiska Golfen och omfatta Libanon, Syrien
samt betydande delar av Irak och den saudiska halvön.
För att nå detta mål har sionisterna visat om och om igen
att det inte finns något brott eller grymhet som de inte är beredda
att begå. Och de har alltid insett att palestinierna inte har något
annat val än att slå tillbaka, oavsett den officiella israeliska
propagandan.
David Ben-Gurion var Israels första premiärminister och sionisternas
ledare till sin död 1973. Han sa en gång:
”Om jag vore en arabisk ledare, skulle jag aldrig göra en överenskommelse med Israel. Naturligtvis inte, vi har tagit deras land. Visst har gud lovat oss detta land, men det spelar ingen roll för araberna. Vår gud är inte deras...Det har förekommit anti-semitism, nazism, Hitler, Auschwitz, men var detta arabernas fel? De vet bara en sak; vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera detta?”
Andra är också medvetna om varför palestinier slår tillbaka, som framgår av följande uttal av Haviland Smith, f d chef för CIA:s antiterrorismbyrå:
"Om du skulle besöka dessa (palestinska) flyktingläger, skulle du omedelbart begripa varför självmordsbombarna finns. Dessa läger är värre än någon plats som jag någon gång har skådat. Öppna avlopp, absolut fattigdom, elände - och absolut inget hopp om att få tillbaka sin mark, inget hopp om att bli accepterade i Libanon eller någon annanstans."
Om sionisterna verkligen ville har fred, kunde de börja med att sluta kriga, dra sig tillbaka från de ockuperade territorierna, sluta att döda palestinier, och efterfölja FN:s resolution 194, som garanterar palestiniernas rätt att återvänder till sina hem och få kompensation för skadegörelsen.
Resolution 194 var ett absolut villkor för att Israel blev FN-medlem 1949.
Israel erkände den formellt. Men Israel har aldrig fullföljt den.
Israels nuvarande stridsplan har sitt ursprung i ett s k policypapper som skrevs
1996 för Israels premiärministern Benjamin Netanyahus regering. Författarna
var bl a USA:s tidigare chef för US Defense Policy Board Richard Perle
och tjänstemän i den nuvarande Bush-regeringen, inklusive David Wurmser
and Douglas Feith. Dokumentet heter “A Clean Break - ungefär en ny
start – en strategi för att säkra Israels rike”. Den innehåller
detaljer om Israels plan för att rita om kartan i Mellanöstern.
“Ett effektivt tillvägagångssätt, vilket USA skulle kunna
stödja, vore för Israel att ta det strategiska initiativet (s k pre-emption)…och
gå till strid mot Hizbollah, Syrien och Iran, som är de huvudsakliga
aggressionskrafter i Libanon, vilket skulle innebära att Israel skulle
slå mot mål i Libanon, och om detta visade sig vara otillräckligt,
mot valda mål i Syrien”.
USA:s och Israels aggression i Mellanöstern inkluderar alltså planer
för ett angrepp på Iran, sannolikt med kärnvapen. Deras aggression
är ett hot mot mänskligheten världen över, och de människor
som stöder den är lika skyldiga som de som aktiv deltar i den.
PC