Vi lever i en tid då de mest avskyvärda övergrepp har normaliserats av ett totalt likriktat mediebrus. Inte i något annat sammanhang står det tydligare hur stark ägarmakten är. Visst ser vi dagligen i vår vardag exempel på ägarmakt när det gäller kapital, produktion och distribution, men till den offentliga debatten når inte dessa exempel, då det är samma ägarintressen som styr media. Det är press, radio och TV som står för den process som gör att vidriga övergrepp mot såväl enskilda personer, grupper och hela nationer framstår som helt legitima.
John Pilger citerade i en artikel, nyligen publicerad i Aftonbladet, en text från Orwells 1984: ”Och i den allmänt hårdnade inställning som uppstod…..blev metoder som sedan länge övergetts, fängslande utan rättegång, användningen av krigsfångar som slavar, offentliga avrättningar, tortyr i syfte att utvinna bekännelser och deportation av hela befolkningar…inte bara vanliga igen, utan de tolererades av människor som betraktade sig själva som upplysta och progressiva.” Den enda invändningen mot den framtidsbeskrivningen, är väl att metoderna aldrig övergetts av imperialisterna.
Av alla begrepp som normaliserats till oigenkännlighet tar nog ordet demokrati första pris. När vi nu är inne i valrörelsens slutskede hamras demokratibegreppet in. Välj alliansen eller det rödgröna blocket. Några demokratifrågor diskuteras aldrig, utan bara vikten av att rösta. Ett av de tyngre argumenten i pressdebatten avslöjar torftigheten. Det är aldrig bra om samma parti sitter vid makten för länge. Alltså hur bra sittande regering än är så bör den efter en tid (t.ex. 12 år) bytas ut för att undvika maktfullkomlighet.
Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan skriver den 5 augusti: ”I en demokrati måste makten skifta händer. Byts inte regeringen ut nu när de borgerliga allianspartierna är historiskt eniga så är det svårt att se när det kunde ske.” Hon har naturligtvis rätt. Några andra skäl till regeringsskifte finns inte. Makten finns på annat håll. De som äger landet ser nog roat på höstens valrörelse, ty de frågor som skulle kunna oroa dem, ställs aldrig. Här kan man tala om maktfullkomlighet. Frågor som ställs av barn i högstadiet ställs aldrig av journalister som t. ex:
Ägandefrågor.
Är det förenligt med demokrati att 10 % av befolkningen kontrollerar
90% av kapital, produktionsmedel och media? Om detta är OK, var går
då gränsen? 1 % kontrollerar 99 %? Nog känns det som en viktig
demokratifråga.
Sysselsättning.
Är det förenligt med demokrati att 10 % av befolkningen är arbetslösa
eller går gränsen vid 30 % eller ännu högre? För nog
måste väl ändå rätten till arbete vara en demokratifråga.
Än så länge verkar det som att den svenska skolan, åtminstone
som hastigast, delger eleverna undervisning i FN:s mänskliga rättigheter,
Valdeltagande.
Hur lågt kan valdeltagandet vara i ett land utan att den demokratiska
principen ifrågasätts? 50 % eller lägre? Hur många procent
av de röstberättigade amerikanerna valde Georg W i det senaste presidentvalet?
Hur många procent var inte röstberättigade i samma val?
Apartheid.
Det är väl känt att Israel är en fullt utvecklad apartheidstat.
Förenligt med demokrati?
Våra värderingar vilar på...?
Nu är det inte bara i Sverige som parlamentsvalen används som det
stora slagnumret för demokratibegreppet. Så ser det ut i alla de
västerländska demokratierna. I kraft av folkvalda parlament och egna
definitioner av demokratibegreppet har man skapat tolkningsföreträde
när det gäller mänskliga rättigheter i hela världen.
Som den gamla Kds-ledaren Alf Svensson uttryckte det: Våra värderingar
skall vila på ”västerländsk kristen humanistisk civilisation”.
Tjusigare kan det knappast bli.
Nu finns det dessvärre stater med folkvalda parlament som inte håller måttet. De är ju inte heller vare sig västerländska eller kristna. Jag tänker bland annat på Palestina och Venezuela. Men också här har de västerländska demokratierna tolkningsföreträde. När det gäller Palestina, så har den legitima demokratin Israel redan gripit (inte kidnappat) stora delar av landets parlament. I skrivande stund får jag veta att Palestinas parlaments talman också gripits (inte kidnappats). Var går gränsen för vem Israel kan gripa (inte kidnappa)?
De legitima västerländska staterna kan gripa människor varsomhelst i världen. Det har skett även i Sverige med svenskt bistånd. En icke legitim parlamentarisk stat som Palestina kidnappar (inte griper) en fientlig soldat på eget territorium.
Nyhetsrapporteringen i Mellanöstern är i sanning ett strålande exempel på hur det bisarra normaliseras. När det gäller Venezuela så tror jag att USA efter det första patetiska kuppförsöket, är tämligen försiktiga vad gäller en ny intervention.
Nämnda kuppförsök är förresten strålande dokumenterat av ett TV-team som av en slump fanns på plats. Programmet är visat på svensk TV och jag är övertygad om att Riktpunkt kan vara behjälplig med videokopior.
Lögnen som viftas undan
En annan normaliseringsprocess är lögnen som avslöjas utan att
det betyder någonting. Gamla lögner som Sveriges påstådda
neutralitet under efterkrigstiden viftas lätt undan med att det var självklart
att vi samarbetade med såväl USA och Storbritannien. Detta är
bara ett exempel av många när det gäller Sverige, men visst
ställer det frågan, om vad regeringen ljuger om idag för att
anknyta till demokratibegreppet.
Under den så kallade IB-affären på 70-talet blev den dåvarande försvarsministern Sven Andersson så naglad till en lögn att han inte kunde annat än att erkänna. Han sade då att en regeringsledamot ibland måste ljuga för att skydda sitt land. Kanske såg vi redan då en första signal på vad vi numera ser som den normaliserande journalistiken. Frågorna som ställdes ute bland folk ställdes aldrig av journalisterna. ”Tror Du att folket valde Dig för att Du skulle ljuga för dem?”
Massförstörelsevapnen i Irak är en annan lögn som avslöjats utan att sätta några som helst avtryck i debatten, tvärtom gör sig nu USA redo för ett anfall mot Iran på samma premisser. Det är märkligt att ett av våra ekonomimagasin, Affärsvärlden, kan ha en stort uppslagen artikel om Irans planer på en eurobaserad oljebörs. Tidningen konstaterar helt krasst att USA har betydligt större motiv än eventuella Iranska nukleära ambitioner för en intervention. Trots detta omfattar det dagliga västerländska mediebruset, ändå bara Irans påstådda kärnvapenutveckling.
Man kan givetvis känna förståelse för USA:s bekymmer för spridning av massförstörelsevapen. De är ju den enda nationen som använt dem alla skarpt. Ett faktum som inte når fram så ofta i mediebruset.
En av de mest skamliga normaliseringsprocesserna rör ”traficking;” Det vill säga handel med kvinnor. Jag tror inte i min vildaste fantasi att JÄMO, Claes Borgström, trodde på någon som helst positiv respons när han föreslog VM i fotboll som ett forum för kampen mot traficking. Han måste ändå haft hjärtans roligt över alla de, totalt förutsägbara, kommentarer som våra vanligaste sportkommentatorer stod för.
Men allvarligt talat, om ett inställt Fotbolls-VM verkligen hade betytt något positivt för låt oss säga 1000 kvinnor, hade vi då accepterat det? Trafickingproblemet diskuteras då och då i pressen, men förmågan att eliminera det saknas totalt trots att det borde vara ett av de enklaste polisiära uppdragen. Den som vill se exempel på total tröstlös förnedring kan bila in i Tjeckien från Österrike. Claes Borgströms utspel visade tydligt att handel med kvinnor inte får påverka sådana viktiga händelser som fotbolls-VM. Var finns prioriteten för dessa kvinnor?
Jag har försökt visa hur ett totalt perverterat demokratibegrepp påverkar allas våra liv. Vidare hur lögner som avslöjats likväl hanteras som sanningar. Samt har jag visat på ett exempel som så många säger sig värna om, traficking, ställt mot ett jätteevenemang som fotbolls-VM reducerades till intet.
Hur bryter vi normaliseringsprocessen så att vi åter börjar betrakta det goda som gott och det onda som ont? Hur hanterar vi vår delaktighet i detta fruktansvärda barbari som den västerländska civilisationen nu står för?
Vi måste mobilisera all vår medvetenhet
Jag pratade för en tid sedan med en ung vän till mig. Han har rötterna
i Iran, men är snart färdig läkare här i Sverige. Han besökte
Iran förra sommaren. Det var inte första gången han var där
men anledningen till denna resa var att komma dit en gång till innan kriget.
Han hyste inga som helst illusioner, inte heller de vänner och släktingar
han besökt. Han berättade om ett land med påtagligt högt
ungdomligt inslag. Ett land där majoriteten av de högskolestuderande
är kvinnor. Vi pratade ett tag tillsammans och efter ett sådant samtal
kan man lite bättre förstå känslan av en annalkande fara.
Den normaliseringsprocess som jag försökt beskriva, det mediebrus som sveper över oss är tungt. Jag har ändå bara som hastigast berört vad som inte finns i nyhetsrapporteringen. Den totala svallvågen av totala skräpprogram som skickas ut över ett otal kanaler har givetvis också en omfattande del i att våra normala värderingar förändras.
Ändå, vi måste hoppas. FNL-rörelsen på 70-talet visade hur till och med Moderaterna tvingades in i motståndet mot USA:s orättfärdiga krig i Vietnam. Vi var många, tyvärr resultatlöst, som var ute och demonstrerade mot både det första och andra Irakkriget. Men mediebruset gör oss färre.
Vi lever i en tid då vi måste mobilisera all vår medvetenhet, all vår sorg och vrede, men även vår förmåga att älska. Vi måste känna med varje lemlästat palestinskt barn som om det vore vårt eget.
Mediebrusets normalisering har gjort att vi inte längre ser den napalmbrinnande flickan i Vietnam.
Rösten i Skåne