Ungdomsarbetslösheten har nått alarmerande höga siffror i Sverige trots att sossarna lovade att halvera den under denna mandatperiod. Socialdemokraterna har istället om något visat sig impotenta just när det gäller att hantera denna fråga som ungdomar i Sverige anser vara bland de viktigaste.
Beroende på hur man räknar, dvs. om man använder SCB:s eller Eurostats statistik, så ligger ungdomsarbetslösheten mellan ca 12-27,5%. Med tanke på att Sverige är ett land som traditionellt har låg arbetslöshet är denna situation en katastrof utan dess like. Dock måste man poängtera att den s.k. arbetslöshetsstatistiken är väldigt bedräglig. T.ex. har vi i Sverige den dåliga vanan att istället för att betala ut en lön till folk som studerar så måste man mer eller mindre ta lån hos CSN. Trots det så räknas de studerande till dem som har ett fulltidsarbete att gå till. När det gäller statistiska uppgifter, än värre, så räknas ej de in som studerar och söker arbete samtidigt. Därför måste man ta all sådan statistik med en nypa salt och oftast multiplicera de tillgängliga uppgifterna med två eftersom en del som studerar vill inte studera och en stor del av de som saknar arbete är satta i sysselsättningar som är värdelösa men ser bra ut på Aktuellts nyhetssändningar när de talar om den öppna arbetslösheten. Särskilt gällande är detta under valår.
Om man ska utrycka sig krasst så kan man säga att denna ungdomsarbetslöshet skapar i sin tur samhällsekonomiska problem eftersom ungdomar inte kan konsumera i den utsträckning som kan behövas för att man skall hålla ekonomin i gång.
Vuxenprocessen skjuts upp
Men det finns viktigare saker än att köpa den senaste DVD-spelaren
eller inhandla de senaste modekläderna. Att stå utanför produktionen
innebär att man står utanför samhället. Ungdomar kan idag
inte skaffa sig en egen bostad eftersom ingen hyr ut till arbetslösa, de
har svårt att starta familj, de kan inte resa någonstans och de
har heller inte råd at köpa sig fritidsaktiviteter. I praktiken innebär
det att de blir tvungna att skjuta upp vuxenprocessen med flera år in
i framtiden och att de blir allt mer isolerade i samhället.
Praktik istället för anställning
Vad är då lösningen från riksdagspartierna för att
komma till rätta med detta ivägskenande problem? Centern har lagt
fram ett förslag som är inget annat än en kopia på det
omtvistade franska förslaget CPE, där ungdomar under 26 år kunde
sparkas utan någon giltig anledning, som ledde till så massiva protester
att man tvingades att ta tillbaka lagen.
Är arbetarklassens banerförare i Sverige dvs. socialdemokraterna bättre?
Nej, de vill införa en form av praktikplatser som ska vara ett år
för unga som avslutat sina gymnasieutbildningar på de teoretiska
programmen. Denna form av anställning innebär att fack skall förhandla
med arbetsgivare för att pressa nyutexaminerade gymnasiestuderande elevers
löner, med andra ord, en CPE-light anställning.
Och de övriga partierna då? Miljöpartiet och Vänsterpartiet
kommer självklart att stödja Socialdemokraternas förslag om det
innebär att få plats i regeringen, eftersom deras opportunism inte
känner några gränser. Och de övriga partierna i den oheliga
Alliansen är så reaktionära när det gäller arbetarklassens
intressen så att de får CPE-Centern nästan verka revolutionär.
Viktigt med fackligt engagemang
Ungdomsarbetslösheten är en del av den nyliberala politiken, den utnyttjas
på en rad olika sätt för att slå sönder de vinningar
som arbetarklassen tillskansat sig de senaste hundra åren. Och attacken
mot arbetsrätten bara fortsätter genom vårt EU-medlemskap och
dess olika s.k. friheter. Ungdomar på en ny arbetsplats känner sig
osäkra på vad som är deras rättigheter och vet därför
inte vad de skall göra när de känner sig utnyttjade. Samtidigt
används de som prispressare på pga. deras osäkra ställning
på den ordinarie arbetsmarkanden. Därför är det viktigt
att ungdomar verkligen blir aktiva i deras respektive fackförening som
finns på deras arbetsplats och att de deltar i det politiska livet med
diverse aktioner.
Ungdomen behöver heltidsarbete med dräglig lön
Vad ungdomen idag behöver är inte särskilda ungdomsavtal, fler
och förlängda praktikplatser eller ännu fler sysselsättningsåtgärder,
vad ungdomen behöver är heltidsarbeten med en dräglig lön
så att de kan bli självständiga och vuxna individer. En sådan
politik finns inte att hitta hos riksdagspartierna idag och som ni kan läsa
representerar de inte ens en status quo i politiken utan är istället
den fria marknadens proselyter. Det värsta är att riksdagspartierna
har anammat en syn som säger att det är rätt att diskriminera
ungdomen på arbetsmarknaden. Det innebär att ett parti som SKP har
ett väldigt stort ansvar nu när de flesta partier på vänsterkanten
antingen har gett upp kampen eller blivit rena överlöpare till storfinansen.
Om inte riksdagspartierna är intresserade av att lösa ungdomarnas
situation på arbetsmarkanden så är de upp till SKP att ta upp
handsken för att klara av de utmaningar som ungdomen nu ställs inför.
Det är därför SKP ställer upp under valbeteckningen Kommunisterna i det kommande valet till hösten.
Victor Diaz De Fillippi
