Så är valet över, segrare blev den nyliberala högerpolitiken vi tvingats leva med allt sedan inträdet i EU. De sju partierna i den förra riksdagen utkämpade sinsemellan en kamp om trovärdighet, där det såkallade röd-gröna blocket förlorade. Ingen kan ha undgått alla dom avregleringar och privatiseringar som genomförts till men för det arbetande folket och som drabbat den offentliga sektorn och vårt socialförsäkringssystem hårt. Vi har under många år kunnat läsa om vanvård av gamla, brister i skolan och inom sjukvården, samtidigt har allt mer av den offentliga sektorns resurser flyttats över till privata aktörer som tillåtits skörda profiter på våra behov av skola, vård och äldreomsorg. Inte bara den traditionella offentliga sektorn har under den här tiden överflyttats till privata företag, utan även stora delar av den statliga företagsamheten har sålts ut eller avreglerats SJ, Posten, Telia, skogsindustri, fastighetsbolag, el-industrin och många kommunala tillgångar har under den röd-gröna regeringen överflyttats till privata profitörer och har därmed bidragit till att göra majoriteten av Sveriges befolkning fattigare, medan ett fåtal rika har kunnat öka sina rikedomar och tillägna sig en större del av vår gemensamma produktion.
Därför kände många av väljarna med all rätt en misstro mot att den röd-gröna regeringen skulle vara en garant för social rättvisa och minskade sociala klyftor. I synnerhet som man vägrade att på allvar ta itu med massarbetslösheten, man satte budgettak på den offentliga sektorns tillväxt och undanhöll därmed resurser som skulle ha kunnat vara en effektiv åtgärd mot massarbetslöshet och framförallt skulle det ha tillfredställt många av de brister vi har inom sjukvård, äldreomsorg, skola och andra områden. Istället valde man den gamla visan med småföretagen och olika former av bidrag till företagen. Väljarna ignorerade också deras rop om vargen kommer och lät sig inte skrämmas av högerspöket.
Men väljarna kommer att bli besvikna, därför att den tillträda
regeringen inte är något alternativ till nyliberal högerpolitik,
tvärtom kommer förmodligen deras politik att bli en än tydligare
klasspolitik och omfördelningen från dom fattiga till dom rika kommer
att fortsätta och säkerligen har storfinansen stora förhoppningar
om stigande profiter med stöd av den borgerliga fyrklövern vid regeringsrodret.
Privatiseringen kommer att fortsätta liksom utförsäljningen av
statliga företag. Den borgerliga regeringen har varken viljan eller förmågan
att lösa dom problem som det arbetande folket står inför, för
detta krävs en annan politik.
Socialdemokratin försökte påstå att det var ett ideologiskt
val, men skall ett val handla om ideologi måste det finnas klara politiska
alternativ och det fans inte mellan de båda blocken, det var sju partier
som ville föra nyliberal högerpolitik i olika grader.
Ideologiska frågor skulle valrörelsen må bra av, då skulle de större partierna inom arbetarrörelsen som socialdemokraterna och vänsterpartiet tagit upp frågan om ägandet och den makt som ägandet ger, men det var frågor som man undvek för att inte hamna alltför långt från den mittfåra som alla de nuvarande riksdagspartierna placerade sig i. Några angrepp mot den kapitalistiska ordningen och ”marknadsekonomin” kom inte från det s.k. vänsterblocket, tvärtom man spela hela tiden på kapitalets planhalva.
Nej vänsteralternativet stod kommunisterna för, och vi kan glädjas åt framgångar där vi hade förmågan att nå ut med vår politik, men tyvärr hade vi den förmågan på allt för få platser så därför fick vi vidkännas en totalt sett kraftig tillbakagång. En tillbakagång som drabbade alla dom vänsterkrafter som försökte intala väljarna att man skulle rösta på det minst onda alternativet vilket även återspeglade sig i vårt parti, där av den kraftiga tillbakagången.
Men som vi vet avgörs inte politiken enbart i dom parlamentariska församlingarna, nu gäller det att intensifiera politiken för ett bättre Sverige på arbetsplatser, i massorganisationer och på gator och torg, i den kampen skall Sveriges Kommunistiska Parti ställa sig i första ledet.
Vad som ger anledning till oro i den gångna valrörelsen är att så många har gett det högerextremistiska Sverigedemokraterna sin röst, dom har nu mandat i många kommuner, från Trelleborg ända upp i det rödaste norrland Gällivare.
Deras väljare måste nu ta ett ansvar för sitt val, att rösta på ett rasistiskt och nyfascistiskt alternativ har aldrig löst några sociala problem, tvärtom rasismen är en del av dom sociala problem som finns i Sverige. Vi har alla ett ansvar för demokratin. Vi måste berätta för SD väljarna att även Hitler var demokratiskt vald och Hitler berättade inte heller att han skulle upprätta koncentrationsläger eller starta utrotning av hela folkslag, vilken är den yttersta konsekvensen av den politik och rasism som Sverige Demokraterna står för.
Därför är en intensifierad kamp mot rasism och nyfascism en
av de viktigaste följderna av valet 2006, men också fortsatt kamp
mot den nyliberala högerpolitiken som skapat grogrunden för dessa
krafter.
Jan Jönsson