Resultatet av valet i Norrbottens län, för kommunisternas del, måste ses med blandade känslor.
I Pajala så tappade kommunisterna sitt mandat, en nedgång med 24 röster. Anledningen till det kan bland annat vara att Sjukvårdspartiet etablerat sig i kommunen och gick från ingenting fram till fyra mandat. Men även en självkritik måste framhållas, det kommunala arbetet har inte bedrivits så engagerat som krävs. Det måste stärkas samt intensifieras för mandatet skall tas tillbaka vid nästa val.
Även i Piteå kommun så var det färre som röstade på kommunisterna än vid valet 2002. Rättvisepartiet socialisternas intåg i Piteå kan till viss del bero på det, men det beror nog även i lika hög grad på lokalorganisationen själv. Arbetssätt och metod måste ses över.
I Gällivare kommun så behöll partiet sina två mandat med god marginal fast en nedgång i antalet röster skedde.
Under den gångna mandatperioden i Gällivare kommun så ingick socialdemokraterna en valteknisk samverkan med de borgerliga partierna som ledde till att högern tilldelades viceordförande posterna i nämnderna trots att vänsterpartiet varit det näst största partiet med sina nio mandat. De borgerliga partierna tilldelades positioner inom de kommunala förvaltningarna som de egentligen inte förtjänade. Detta kom i sin tur att återspegla den kommunala politiken i allt högre grad. Högern fick vind i seglen.
Segervissa gick de ut i årets kommunalval, med redan på vårkanten kampanjande moderater.
Men utgången av kommunvalet i Gällivare visade sig bli allt annat än vad de väntat sig. Moderaterna hade siktat på 10 mandat och kommunalrådsposten, men stannade på sina sex. Folkpartiet mer än halverade sina röster och gick från två mandat ned till ett. Centern tappade sitt enda mandat och detsamma gällde även för Kristdemokraterna. Miljöpartiet tappade sina två mandat och ställdes även de utanför fullmäktige. Vänsterpartiet behöll sina nio och Sjukvårdspartiet gick ned från fem till tre. De stora vinnarna var socialdemokraterna som gick från sina 13 mandat upp till 19 (+6). Trots att även sverigedemokraterna tog sig in i fullmäktige genom att, historiskt sett, knipa sitt första mandat i länet så får vi vara rätt så nöjda.
Inför valet så har vi deltagit i fackföreningsmöten, möten
anordnade av HSO, socialnämnden, offentlig debatt med utfrågning
anordnad av hyresgästföreningen, panelutfrågning av politiker
anordnad av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, debatt
anordnad av ungdomsrådet gällande skola & ungdomar (fullsatt
aula).
Där har partiet konsekvent fört fram sina ståndpunkter och fått
bra respons.
Tre appellmöten har även hållits.
Vi, kommunister i Gällivare, hade hoppats på att ta ett mandat till, men med tanke på att vi mer än fördubblade antalet röster vid förra valet (2002) och att borgerligheten nu tappade totalt tre mandat och två av deras partier åkte ut ur fullmäktige så får man ändå se valutgången som positiv.
Det hölls även en folkomröstning om öppnande för biltrafik eller ej gällande torget i Gällivare. Initiativtagare till namninsamlingen för folkomröstningen var PRO som vi stödde från första början. Hade inte en folkomröstning kommit till skott så hade politikerna kört över kommunmedborgarna och ett öppnande varit ett faktum. Men nu blev det inte så och kommunmedborgarna röstade för ett fortsatt bilfritt torg.
Under den gångna mandatperioden så har vi, förutom det vanliga politiska arbetet inom de kommunala förvaltningarna fokuserat vårt arbete på engagemang i de olika folkrörelserna: PRO, hyresgästföreningen, handikappföreningen, ungdomsrådet samt aktivt deltagande på gruvfackets möten. Vi har även haft engagemang i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF. Den enda framkomliga vägen är organisering samt att vi finns ute i massorganisationerna, för det är där vi skapar oss ett förtroende, får gehör för våra åsikter och på så sätt gemensamt kan påverka.
I landstingsvalet i Norrbotten så backade vi, från 530 röster
(valet 2002) ned till 389 stycken i år. Men där har vi oss själva
att skylla, vi hann ej få landstingsprogrammet färdigt och tryckt
i god tid. I Gällivare hann vi inte få med de i utskicken till hushållen.
Mobilisering och arbete runt om i länet för att förankra vår
syn på landstingspolitiken måste till om vi vill vara ett seriöst
alternativ. Planering och realistiskt tidsperspektiv är något som
måste förbättras, förövrigt så har det mesta
flutit på bra och för att nå framgång så finns
det inte några genvägar till bra resultat än konsekvent och
hårt arbete.
Fredric Olofsson
Ledamot i Norrbottensdistriktet av SKP