Det blev stor fest i Venezuela. Människorna gick i tiotusentals ut på
gatorna för att fira Hugo Chavez valseger. Som väntat blev det en
överlägsen seger för Chavez i Venezuelas presidentval. Med siffrorna
62 procent mot 38 för högerns kandidat Manuel Rosales, tog Chavez
en historisk seger. Aldrig hade någonsin en sittande president i Venezuela
vunnit med sådan stor marginal redan i den första omgången.
Från högerhåll bland annat ifrån Sverige, spekulerades
i att detta val förmodligen skulle vara jämnare än man hade trott
till en början. Alla sådana spekulationer kom däremot till skam
ganska snabbt när det blev uppenbart att Chavez gick mot en storseger.
Ingen har heller på något vis kunnat ifrågasätta Chavez
seger.
Valkövervakarna där många var utsända ifrån EUs sida,
har klart och tydligt tillkännagivit att valet gick helt korrekt till.
Till och med USA har erkänt Chavez seger och deklarerat att folket i Venezuela
har visat att de vill ha honom som president. Ett anmärkningsvärt
uttalande för att komma ifrån USAs regering som hela tiden ägnat
sig åt att bekämpa Venezuelas nuvarande regering. Men med tanke på
den stora segern för Chavez så kunde man förmodligen inte säga
något annat.
Även om motkandidaten Rosales på sitt eget håll försökte peppa upp sina anhängare genom att deklarera att han kommer att fortsätta kampen mot Chavez och jobba inför nästa val kunde man klart och tydligt se den stora sorgen hos hans anhängare. Det står nog lika klart för dem som för alla andra att Hugo Chavez vinner alltmer stöd bland folket i takt med utvecklingen av den bolivarianska revolutionen i samhället. Chavez hade innan valet pratat om att han skulle fördjupa revolutionen, men inte förtydligat vad detta innebar. Men när han nu talade ifrån presidentpalatset till det folkhav som hade samlats utanför för att fira segern gav han några fingervisningar om vad som kunde väntas under denna valperiod. Han talar nu om att upplösa sitt eget parti och bilda ett nytt. Ett revolutionärt socialistiskt parti som ska vara den vägledande kraften i Venezuelas omvandling till ett socialistiskt samhälle. Revolutionen ska gå framåt i det han kallar för byggandet av 2000-talets socialism. Men han talade också om integrationen av Latinamerika och att Venezuela ska fortsätta jobba hårt för att de latinamerikanska länderna ska fördjupa sitt samarbete.
USA som alltid har sett Latinamerika som sin egen bakgård, får nu se sin egen makt försvagas alltmer i denna kontinent. Som det ser ut nu får man stå ut med Hugo Chavez lång tid framöver med tanke på hans växande stöd, inte bara i Venezuela utan också i resten av Latinamerika. Men Chavez blir inte den enda orsaken till USAs växande huvudvärk över denna region. Venezuela är bara ett av fyra latinamerikanska länder där vänsterkandidater har vunnit presidentvalet de fem senaste veckorna. Sandinisternas återkomst till makten i Nicaragua blev väldigt omskrivet runt om i världen. Trots att USA på alla sätt och viss försökte hindra en sandinistisk valseger i där, lyckades det ändå för sandinisterna att bryta åratal av högerstyre.
Men den kanske mest oväntade och anmärkningsvärda segern av dem alla var vänsterkandidaten Rafael Correas seger i Ecuador. Han lyckades besegra Ecuadors rikaste man, Alvaro Noboa, i överlägsen stil i andra valomgången. Correa hade tidigare varit finansminister i en annan regering, men fått sparken därifrån efter att han fått alltför mycket kritik för att ha varit för mycket åt vänster. Han propagerade bland annat för ett närmande till Kuba och Venezuela och för att stänga den amerikanska militärbasen i landet. När det blev klart att han som finansminister försökte ordna ett utlandslån ifrån Venezuela istället för att vända sig till USA som var brukligt i landet, fick han definitivt gå. Han räknar sig också som en personlig vän till Hugo Chavez. Något som hans motkandidat tog fasta på och anklagade honom för att vilja sälja ut landet till Venezuela och Kuba. Trots all valpropaganda och alla ekonomiska medel som han hade emot sig ifrån USAs och överklassens sida, lyckades han ändå vinna folkets förtroende för en annan politik.
Valsegern för Lula i Brasilien är något som heller inte får underskattas. Trots att Lula har gjort många besvikna genom att inte har fört politiken så långt åt vänster som många hade önskat sig så jobbar hans regering ändå hårt för den latinamerikanska integrationen. Nästan direkt efter segern åkte Chavez till Brasilien för att fortsätta att diskutera denna fråga med Lula och detta blir nog något av en ödesfråga för den fortsatta progressiva kampen i Latinamerika.
Med bakgrund av att Latinamerika fortsätter sin nuvarande vandring åt
vänster verkar USA förbereda en stor offensiv emot detta. Avdokaten
Eva Golinger som avslöjade USAs inblandning i kuppförsöket i
Venezuela, har mycket kontakter med insyn i den amerikanska regeringen och varnar
för den offensiv som USA förbereder emot vänsterregeringarna
på den latinamerikanska kontinenten. Det blir nog för svårt
för den vänsterorienterade politiska processen att överleva i
dessa länder om de ensamma försöker ta upp kampen mot USAs hegemoni.
Det blir livsavgörande att de latinamerikanska länderna lyckas förena
sig för att göra motstånd mot USAs dominans.
Men USAs inflytande är inte den enda faktorn som måste övervinnas.
EU har också börjat kasta sina blickar mot Latinamerika och har börjat
få ett allt större inflytande i många av dessa länder.
Tillsammans med USA försöker de underminera de progressiva rörelserna
i de latinska länderna. Och de har mycket stora resurser tillsammans för
att kunna bekämpa det som nu sker i framförallt Sydamerika. Det blir
en kamp på liv och död som kommer att avgöras beroende på
hur mycket de progressiva länderna och rörelserna på denna kontinent
förmår gå samman i en stark allians för att bekämpa
sina imperialistiska antagonister.
Även om Sydamerika har kommit långt de senaste tio åren, har
folken den längsta och svåraste sträckan kvar. Men ingen hade
för ett antal år sedan kunnat tro att den politiska kampen skulle
kunna tillspetsas så mycket i Latinamerika på bara några år.
Förändringar kommer när folket besinnar sig sin kraft och de
latinska länderna har nu visat att de inte tänker backa inför
imperialismens hot. Det finns mycket som händer där som gör att
man kan ha stor tillförsikt inför framtiden.
Hugo Díaz