SAC, eller som man säger i vardagligt tal, Syndikalisterna, är en
rörelse som aldrig godkänt LO:s uppbyggnad. Från början
var syndikalisternas målsättning att genom en internationell generalstrejk
förändra världen. Dock hade man i denna uppbyggnad ingen större
framgång. Dock hade man lokalt stora framgångar. Fram till 1970-
talet hade man fortfarande en förhållandevis stark förankring
i Norra Hälsingland och Härjedalen. Där hade man en stark ställning
bland skogsarbetare och byggnadsarbetare. Ett inflytande som numera är
ett minne blott.
Förutom dessa två undantag så har syndikalisterna organiserat
15000 till 20000 medlemmar som haft som gemensam grund att de varit förbannade
på LO. Den absolut vanligaste orsaken till att man valt medlemskap i SAC
är att man träffat någon LO-ombudsman som varit synnerligen
klumpig i sina medlemskontakter. Av sådana medlemmar går det naturligtvis
inte att bygga en aktiv rörelse.
Under senare tid har Svenska Byggnadsarbetareförbundet varit utsatt för
en enorm attack från landets högerhåll. Bl.a. så har
kampanjen bedrivits genom SVT:s Rapport och TV 4:s soffprogram. I TV 4 påstod
man helt frankt att genom Byggnads så har den svenska maffian fått
ett ansikte. Utgångspunkten för kampanjen som syndikalisterna anslutit
sig till har varit de mätnings- och granskningsavgifter som byggnadsarbetarna
betalat till sina fackliga lokalorganisationer.
Byggnadsarbetarnas avtal är för den oinvigde mycket krångliga
men på intet sätt omöjliga att förstå. För det
första så finns det inte ett avtal som reglerar byggbranschen, det
finns 15 olika avtal. Störst är Bygg- och Anläggaravtalen men
det finns också avtal för glas, VVS, maskinförare ,städerskor
osv.
Huvudsyftet i kampanjen mot Byggnads har varit Bygg- och anläggningsavtalen
och i viss mån också VVS-avtalet. Det har högeralliansens megafoner
med starkt bistånd från SAC inriktat sig på. Som alla förstår
så finns det sällan två olika byggprojekt som är identiska,
skillnaden mellan att bygga en telefonkiosk och att bygga ett kraftverk är
som alla förstår himmelsvid. Huvudlöneformen inom Bygg- och
anläggningsavtalen är prestationslön. Det innebär att innan
ett projekt startar så måste ett s.k. underlag presenteras. För
att presentera och godkänna ett underlag för kommande lön måste
alla ritningar och förutsättningar för det aktuella projektet
gås igen. För detta krävs en kunskap som den gemene byggnadsarbetaren
saknar. Däremot så finns kunskapen på varje lokalavdelning
inom Byggnads där man har anställd personal (ombudsmän) som inte
sysslar med något annat än detta. Allt detta kostar som alla förstår
pengar. Lokalt ute i avdelningarna bestämmer man hur mycket det är
värt med den här medlemsservicen. Avgifterna skiljer sig från
avdelning till avdelning men ligger runt 1,5 % av lönesumman. Genom detta
system så har arbetslaget full insyn i lönesättningen och ges
en direkt möjlighet till påverkan. När det gäller byggavtalet
betalar den enskilde avgiften och när det gäller anläggningsavtalet
betalar arbetsköparen direkt till Byggnads lokalavdelning. När det
gäller byggavtalet får alla i arbetslaget, oavsett om man är
med i Byggnads eller ej, vara med och betala, detta av den enkla anledningen
att resultatet tillfaller alla.
Detta kallas av Carl Bildt, Maud Olofsson och SAC för negativ föreningsrätt.
De har därför anmält frågan till EU- domstolen.
Vad som retat upp högern är ju naturligtvis det faktum att byggnadsarbetarna
genom sitt avtal inte är hänvisade till arbetsköparnas goda vilja
utan sin egen styrka. Ytterst handlar det om att en gång för alla
knäcka facket och därmed fullt ut kunna tillämpa den ekonomiska
diktaturen.
I denna kampanj har nu syndikalisterna erbjudit byggnadsarbetarna medlemskap
och då lovat att de inte ska behöva betala några mätningsavgifter.
Detta erbjudande kan inte ses som annat än löjligt då syndikalisterna
inte bedriver någon mätningsverksamhet, ja man tecknar överhuvudtaget
inga avtal. Detta erbjudande är lika intelligent som om jag skulle erbjuda
gratis flygresa mellan Sveg och Havanna, visserligen har jag inget flygplan
men gratis är det i alla fall.
Det är också i sammanhanget viktigt att undersöka vad det är
syndikalisterna erbjuder för ett medlemskap. Lokalt så har syndikalisterna
något de kallar Lokal samorganisation LS. Där är man uppdelade
i olika federationer. En för Byggnads, en för Metall osv. Intressant
är att man erbjuder alla som är verksamma inom ett visst område
medlemskap inom samma federation. Det innebär att familjen Wallenberg utan
några som helst ideologiska, principiella eller stadgemässiga skäl
kan förvägras medlemskap inom metallfederationen genom sitt ägande
av Scania, SKF, Electrolux mm. De s.k. fackföreningar som organiserar både
arbetsköpare och arbetare inom samma organisation brukar kallas Gula fackföreningar
och har alltid varit starkt föraktade av kommunister och socialdemokrater.
Däremot har dessa organisationer varit lika älskade av sådana
som general Franco i Spanien och general Pinochet i Chile.
Detta är förklaringen till att syndikalisterna nu röner vissa
mediala framgångar hos den högerallians som nu styr landet samt hos
den historielösa ungdomen. Tittar man noga syns SAC:s bockfot tydligt under
den svarta rocken.
Lars Lundberg