Freds och säkerhetspolitik

Sverige har anammat en riskabel inriktning i sin säkerhetspolitik. Genom att frångå en demokratisk kontrollerad värnpliktsarme till förmån för en alltmer yrkesinriktad riskerar Sverige att dras in i konflikter sanktionerade av EU:s intressen.
Genom partnerskap för fred så är vi redan en del av NATO.
Neutralitetspolitiken och alliansfriheten är därmed hotade.
Ett fullständigt medlemskap i NATO vore förödande för då skulle Sverige bli helt underordnat USA och dess imperialistiska politik.
Vapenindustrin och vapenexporten bidrar ytterligare till att knyta Sverige ännu hårdare till den imperialistiska krigspolitiken.
Förutom inblandning i NATO så är vi också en del i den gemensamma EU-armén. Det är inte tänkt att EU-armén endast ska operera i oroshärdar utanför EU:s gränser. Dess uppgift är främst att agera vid sociala konflikter inom EU.
Den nyliberala politiken skapar klassklyftor och sociala spänningar där arbetarklassens strejker och demonstrationer blir oundvikliga.
EU armens uppgift blir att försvara de kapitalistiska intressena som går stick i stäv med folkens demokratiska rättigheter.
För att undvika känslomässiga band mellan militär och folken kommer den svenska armen att sättas in utrikes och vid eventuella konflikter i Sverige kommer utländsk EU-trupp att agera.
Redan idag övar svensk militär i stadsmiljö för att kunna ingripa vid demonstrationer.
Armens syfte är att försvara EU:s imperialistiska intressen där de är hotade därför kan man inte se dem som en fredsbevarande styrka. Varken armen eller EU och dess politik är till gagn för folken.
Vi i SKP fördömer alla planer på att offra ungdomen, vår framtid, i kapitalets intressen.

Antaget på SKP:s 34:e kongress
4-5 november 2006.