Den fantastiska alliansregeringens politiska förslag blir alltmer hänsynslösa
och antas av riksdagsledamöterna utan märkbar opposition eller märkbara
protester. Det ena hårresande förslaget efter det andra presenteras
och flera av dem är redan klubbade, och det går med en rasande fart.
Direkt neddragning av A-kasseersättningen och sjukersättningen. Förmögenhetsskatten
helt borttagen – jubla månde de redan rika. Fastighetsskatten sänkt
– för vem? Javisst – för de redan rika naturligtvis! Skattesänkningen
likaså – det är inte ens märkbart för människor
med de lägsta inkomsterna eller ersättningen från de olika försäkringar
som vi betalat in till den rika statskassan. Denna åderlåts dock
nu alltmer och en stilla undran är VARIFRÅN inkomsterna till statskassan
skall komma. Jo, naturligtvis från dem som intet har.
Sådan är den helt hänsynslösa moderata attityden. Det moderaterna
nu genomför är helt i klass med de adelsprivilegier som fanns under
ståndsperioden. Nu är till och med ”pigbidraget” en bitter
verklighet – allt till förmån för dem med stora börsar.
Medan de som intet har skall tjäna dessa. Sverige är fantastiskt idag.
De utlovade jobben som skulle komma som ett brev på posten till dem som
röstade på alliansen lyser med sin frånvaro. Istället
ser man till att ÖKA arbetslösheten med de så kallat omorganisationer
som genomförs inom försäkringskassa och arbetsförmedling
med tusentals arbetslösa som konsekvens. Här ser man också klart
inriktningen på en total privatisering av den offentliga sektorn samtidigt
som man skönjer nästa steg mycket tydligt. En avveckling av det s
k bidragssystemet som man envisas att kalla A-kassa, sjukförsäkring
och bostadsbidrag – alltså de försäkringspengar som skall
gå direkt till de som periodvis eller permanent inte har någon annan
möjlighet att försörja sig.
Att de redan rika får frikostiga bidrag via skattesänkning, minskad
fastighetsskatt, borttagen förmögenhetsskatt och skattesubventionerade
pigor är förstås en helt annan sak. Samtidigt kan man läsa
i (s)-styrda tidningar lovord till arbetsmarknadsministern om delad glädje
över att fler kommer ur den öppna arbetslösheten. Ja –
den ÖPPNA arbetslösheten – den dolda, undangömda talar
man knappast om. Det verkar mycket förvånande men är naturligtvis
inte det eftersom hela det socialdemokratiska tänkandet gått över
till nyliberalism – att marknadskrafterna skall lösa allt.
Man verkar också ha bytt räknesätt eftersom man gång på
gång mässar ut att arbetslösheten sjunker. Hur man får
ihop denna ekvation är svårförståeligt. Samtidigt körs
en allt tydligare diskrimineringspolitik mot kvinnor bl a genom att de s k nystartjobben
till största delen går till män. Tre av tio nystartjobb går
till kvinnor. Ingen satsning på kvinnor alltså. Siffran på
arbetslösheten bland kvinnor vore intressant eftersom kommuner minskat
personaltätheten i många år och även fortsätter med
detta.
De fackliga organisationerna tiger still och verkar ha tappat tänderna
helt och hållet. Istället för att ta ut sina medlemmar i kraftiga
protestaktioner, hota med det enda vapen som finns – strejken så
tiger man, tydligen av rädsla för att denna regeringen omedelbart
skall gå ut och ta bort strejkrätten, enligt Näringslivsorganisationens
vilja. De futtiga procentsatser som de olika organisationerna förhandlat
fram till sina medlemmar står inte på något sätt i paritet
till de fantastiska vinster som görs inom näringslivet. Direktörer,
chefer och högre tjänstemän på olika nivåer skor
sig dock alltmer. Detta med de fackliga organisationernas och företrädarnas
goda minne. De tunga fackliga organisationer – som de fortfarande är
i Sverige – har faktiskt möjlighet att sätta kraft bakom kraven
men de verkar mer företräda direktörer och chefer än sina
medlemmar som sliter i tunga och stressiga miljöer och i alltmer komplicerade
arbeten och situationer.
Det enda rätta vore att anordna en stor generalstrejk för utan sitt
arbetande folk stannar Sverige . Kampandan verkar dock ha somnat in hos fackliga
organisationer.
Våra under decennier tillkämpade rättigheter, trygghet och
livskvalitet måste alltid stå i fokus och försvaras. Låt
oss uppmana till kamp från alla håll för att samla ett försvar
för detta som med full kraft håller på att tas ifrån
oss.
Gun Isaxon