Byggnadsarbetareförbundet genomgår just nu sin historiskt sett mest
komplicerade avtalsrörelse. En avtalsrörelse som inte består
av två parter: Förutom Sveriges Byggindustrier (BI) har nu byggnads
även att förhandla med Sveriges nya högerregering med arbetsmarknadsminister
Sven Otto Littorin i spetsen och med Europadomstolen. Huvudproblemet för
Byggnads är Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen, ett faktum som den
svenska reaktionen till fullo har utnyttjat.
Kampanjen mot Byggnads startade genom att Svenskt Näringsliv letade upp
några byggnadsarbetare som inte var organiserade och fick dessa svartfötter
att ställa sina namn till förfogande i kampanjen mot att Byggnads
tog ut mätnings och granskningsavgifter även av dem som icke var organiserade.
Att ordningen sedan årtionden varit en högst normal del av kollektivavtalet
hade i sammanhanget ingen betydelse.
Kampanjen mot Byggnads blev mycket framgångsrik då landets mörkaste
krafter plötsligt hade något gemensamt att samlas kring. I landets
fördumnings-TV kunde man utropa att genom Byggnads hade maffian fått
ett ansikte. Frågan om granskningsavgifterna anmäldes till Europadomstolen
för de mänskliga rättigheterna och den anklagade var i detta
sammanhang den svenska staten.
Högerregeringen hotade med lag mot kollektivavtal
Europadomstolen för mänskliga rättigheter har i dom nr 7252/01,
den 13 februari 2007 i målet mellan Svenska staten och Evaldsson meddelat
att det inte strider mot Europalagen att ta ut granskningsavgifter för
organiserad arbetskraft, däremot får dessa avgifter inte tas ut för
icke organiserad arbetskraft. Enligt då gällande avtal var det arbetsköparna
som levererade dessa avgifter till Byggnads avdelningar. Efter EU-domen förklarade
dock BI att man hade för avsikt att upphöra med att leverera in dessa
avgifter.
Högerregeringen lät då meddela att om inte parterna skulle bli
överens så skulle arbetsmarknadsdepartementet via nationell lagstiftning
förbjuda Byggnads att ta ut dessa avgifter. På så sätt
skulle dels kollektivavtalet ersättas med lagstiftning samt Byggnads lönehantering
skulle försvinna. Ett drömläge för alla de krafter som ser
en fackförening som något förlegat och otidsenligt och som extra
krydda skulle kunna avväpnas av en sittande högerregering.
I det läget backade Byggnads och föreslog att granskning och mätning
skulle kunna skötas av ett fristående granskningsbolag, något
som redan finns och är verksamt inom Plåt-avtalet. Byggnads presenterade
förslaget för arbetsmarknadsminister Littorin och han förklarade
sig nöjd med förslaget under förutsättning att även
Byggnads motpart BI förklarade sig nöjda. För övrigt menade
arbetsmarknadsministern att lagstiftningshotet stod fast. Sveriges Byggindustrier
(BI) förklarade då inte helt oväntat att man inte accepterade
ett fristående granskningsbolag, och därmed satt Byggnads förbundsledning
i en ordentlig rävsax.
Nytt häpnadsväckande förslag
Landets byggnadsarbetare som genom sina lokalavdelningar varit väl informerade
om läget knöt sina nävar och gjorde sig beredda för strid.
Alla förstod att frågan om granskningsavgifterna bara varit ett svepskäl
för att kunna utdela det avgörande hugget mot hela den fackliga verksamheten.
Som en blixt från klar himmel presenterade då Byggnads förbundsordförande
Hans Tilly, vice ordförande Tomas Gustavsson och förhandlingschefen
Gunnar Ericsson ett nytt förslag, ett minst sagt häpnadsväckande
förslag. Man föreslog till BI att de avtalsreglerade arvoden för
mätning och granskning jämte grundavgifter helt utmönstras ur
avtalet och ersätts av en ren medlemsavgift. Denna manöver kan under
lyckliga omständigheter vara ett genidrag då man gör sig oberoende
av BI men under olyckliga omständigheter livsfarligt.
Extra fullmäktigemöte
För att ta ställning till detta nya förslag inkallades Byggnads
förbundsfullmäktige till ett extra sammanträde den 11 april.
På detta möte framkom att den föreslagna höjningen av medlemsavgiften
på 155 kronor i månaden ska ge ett tillskott på 163 miljoner
kronor, men slopandet av gransknings- och mätningsavgifterna gör att
förbundet tappar inkomster på 223,3 miljoner, alltså ett tapp
på 60 miljoner kronor. Det är pengar som måste sparas in på
något sätt. På fullmäktigemötet reagerade främst
de mindre avdelningarna i Luleå, Gävle, Söderhamn, Dalarna,
Värmland och Piteå/Skellefteå att man inte hade något
att spara av, om man skall ha bibehållen verksamhet.
För den enskilde medlemmen inom Byggavtalet innebär förslaget
att den i praktiken får en lägre avgift då dessa själva
betalat mätning och granskning, och dessa avgifter överskrider 155
kronor per månad. Däremot är det en motsvarande förlust
för de 41 000 medlemmar som arbetar under anläggningsavtalet då
deras granskningsavgifter betalats av arbetsköparens plånbok. För
detta skall enligt nu liggande avtalsförslag anläggningsarbetarna
få en extra timersättning på 3,30 kronor i timmen.
Förbundsfullmäktige hade alltså på sin dagordning att
enbart ta ställning till en höjning av medlemsavgiften medan de övriga
förutsättningarna låg hos medlarna. Fullmäktige hänvisade
också till en annan stor risk med hanteringen, nämligen Byggnads
avtalskrav som även det ligger hos medlarna (12/4) att arbetsköparna
även i fortsättningen till Byggnads lokalavdelningar skall leverera
underlag för granskning och mätning. Från bl a avd 26 påpekades
att hela paketet kan stå på huvudet om BI skulle säga nej till
dessa förslag, vilket i praktiken skulle innebära att man taxerar
medlemmarna för något som inte finns.
Fullmäktiges beslut blev efter flera timmars debatt ändock att biträda
förslaget om höjda medlemsavgifter med verkan från den 1/5.
I övrigt ligger nu (12/4) byggnads avtalskrav hos medlarna men helt klart
är att när avtalet väl är undertecknat innebär det
en höjning motsvarande 10,2% på 3 år.
Lars Lundberg