SKP – 90 år i kamp för fred och sociala framsteg

Genom det kommunistiska partiets 90-åriga historia i Sverige löper som en röd tråd kampen för fred och sociala framsteg.
Visionen om ett rättvist samhälle är det stora målet, som ligger i botten för alla förslag och aktioner för större sociala rättigheter och ökad demokrati. Ett rättvist samhälle är ett socialistiskt samhälle, där den enskildes frihet är en förutsättning för allas frihet. Kommunisterna i Sverige har upplevt framgångar, då partiet vuxit, och ännu mer motgångar, då det ibland var svårt att stå pall för antikommunistiskt tryck och förtal.
Bilden av denna 90-åriga verksamhet är mångfasetterad. Utan överdrift kan vi konstatera att den utveckling som Sverige har gått igenom under det gångna seklet, är otänkbart utan det kommunistiska partiets existens.
Vi har inte lyckats med allt vi företagit oss, långt ifrån. Men det finns inget i vår historia som vi behöver ångra eller skämmas över. Ofta var den kapitalistiska och antisocialistiska övermakten för stor, så att partiets förslag och visioner inte kunde förverkligas. Men det kan inte förta det hängivna, ärliga och ansvarsfulla arbete, den entusiasm och energi som generationer av kommunister i vårt land lagt ner för att forma ett människovärdigt liv för folket både i Sverige och för våra klassbröder i världen.

Artikelförfattaren Rolf HagelMan kan med fog fastslå att det inte har funnits en social eller demokratisk reform i detta land under 1900-talet, där inte kommunisterna har varit initiativtagare eller aktiva pådrivare. Inte sällan har våra förslag till en början förkastats som rena "dagdrömmar". Men så småningom har vi fått gehör för dem bland de arbetande som med gemensamma och ihärdiga ansträngningar tvingade dem på den politiska dagordningen. När de slutligen blev verklighet, var de en seger för hela arbetarrörelsen. Historieskrivningen har då alltid gynnat den starkaste delen - socialdemokratin. Det är som bekant segrarna som skriver historia. Därför är det i en tid som denna, då socialistiska och kommunistiska idéer ständigt dödförklaras av de mäktiga i landet, inte märkvärdigt att de försöker tiga ihjäl oss, kriminalisera oss, beröva oss vår historia. Men vi vet bättre:
Partiet har alltid haft sina rötter i svenska folket med de arbetande människornas intressen som rättesnöre. Samtidigt har internationell solidaritet alltid varit en hörnpelare för vår verksamhet, baserat på insikten att arbetarnas intressen är gemensamma i hela världen.

Partiets rötter
Partiets rötter kan följas tillbaka till 1905 då det unga gardet inom socialdemokratin gick i första ledet för att förhindra ett krig mellan Sveriges och Norges folk i samband med unionsupplösningen.
Samma krafter födde 12 år senare det kommunistiska partiet i kampen för fred under första världskriget. Inställningen till kriget splittrade då arbetarrörelsen såväl nationellt som internationellt. Socialdemokratin i Sverige liksom i många andra stater slöt upp bakom nationalistiska stämningar utifrån missriktat nationellt ansvar. Det unga kommunistiska partiet däremot tog som sin uppgift att förklara krigets verkliga orsaker och sökte mobilisera till enad kamp mot imperialismen.

Första världskriget kastade sin tunga skugga av arbetslöshet, nöd och död över Europas arbetarklass, och även om Sverige inte direkt hade dragits in i kriget, så slog depressionen hårt. Arbetarrörelsen svarade med skärpta klasstrider för arbete och bröd på 1920-och 30-talet när arbetsköparna försökte utnyttja den höga arbetslösheten för att pressa lönerna för dem som hade jobb.
Kommunisterna manade till strid mot denna politik, organiserade möten, konferenser, demonstrationer i kamp mot den sittande regeringen och arbetsköparna. Partiets krav var massornas krav och kampen förblev inte resultatlös. Flera av de sociala reformer som förverkligades under kommande decennier hade sitt ursprung just i denna tids rörelse.

Inte ens två decennier senare började imperialismen på nytt förbereda ett krig på jakt efter nya profiter och maktsfärer och med den tydliga målsättningen att krossa Sovjetunionen, världens första socialistiska land. I Europa ställdes arbetarrörelsen inför hårda prov. Många av vårt partis bästa medlemmar vår beredda att med livet som insats försvara demokratin i Spanien, där en folkfrontregering hade segrat i valen, mot fascisternas angrepp. De Internationella brigadernas kamp står för alltid som symbol för mod, solidaritet och internationalism.

Och den står ännu idag som uppmaning till enhet inom arbetarleden. I skyttegravarna framför Madrid stod kommunister, socialdemokrater och andra progressiva människor sida vid sida i den gemensamma striden mot fascismen. No pasaran! Denna gemensamma paroll är i dag lika aktuell som 1936 - ge fascismen, rasismen och militarismen ingen chans!

Trots erfarenheterna från Spanien och trots kommunisternas ihärdiga maning till enhet lyckades arbetarrörelsen på 1930-talet inte enas mot sin gemensamma imperialistiska fiende för att förhindra att fascismen utlöste andra världskriget.
Vårt partis 11 kongress 1939 slog fast: "I dag gäller det i allra främsta rummet att ena arbetarmassorna i aktioner mot fascismen och kriget, mot de omedelbara yttre och inre faror som hotar landets frihet, som hotar att krossa arbetarrörelsen och som hotar hela folket med medeltida nattsvart reaktion." Kongressen hävdade att motsättningarna som fanns inom arbetarrörelsen "får under inga förhållanden utgöra hinder för strävandena att skapa aktionsenhet".

Kommunisternas kamp för att Sverige höll fast vid neutralitetens principer bidrog till att hålla vårt land utanför andra världskrigets blodbad. Betydelsen av den långa och obrutna fredsperioden kan inte värderas nog av vårt folk. Men även i Sverige fanns det reaktionära krafter som aktivt arbetade för att Sverige skulle komma med i kriget, som med vapen- och malmexport direkt stärkte fascismen och som gärna profiterade på samarbetet med fascisterna. Dessa krafter riktade sin eld framförallt mot det parti i Sverige som mest konsekvent arbetade mot kriget: kommunisterna.
Trakasserier och avsked från arbetsplatserna drabbade många partimedlemmar. En del av våra kamrater sattes i internerings- och arbetsläger. Genom transportförbud av våra tidningar försökte man tysta kommunisternas röst som avslöjade krigets orsaker. Men de lyckades aldrig ta livet av våra tidningar, att kväva viljan till kamp mot krig och fascism och den antifascistiska solidariteten.

Många av partiets medlemmar bidrog till att antifascister från Europas krigshärjade länder fann en fristad i Sverige och möjligheter till fortsatta aktioner mot Hitlerfascisterna. Under denna tid knöts många bestående band till den internationella arbetarrörelsen som ännu i dag består och utgör en grund för gemensam vilja och beslutsamhet att aldrig mer tillåta nya krig.
Internationalism och solidaritet har alltid varit en oskiljaktig del av vårt liv - solidaritet med folken i Korea och Vietnam, Afghanistan och Sydafrika, Nicaragua, Chile och Kuba. Med Englands gruvarbetare och det illegala kommunistiska partiet i Paraguay. Solidaritet med Sovjetunionen och de andra socialistiska länderna var lika självklar för oss som med de arbetande i hela världen som kämpat för fred, demokrati, självständighet och drägliga livsvillkor. Lika självklar som solidaritet med folken i Irak och Venezuela, för att nämna några aktuella exempel.

Ledande i kampen mot upprustning
Vi svenska kommunister inledde kampen mot återupprustning och kärnvapen omedelbart efter andra världskriget och efter att USA i augusti 1945 fällt sina Nej till atombomb atombomber över Hiroshima och Nagasaki.
Vi mobiliserade mot svensk atombeväpning. Stockholmsappellen, som krävde internationellt förbud mot kärnvapen, är otänkbar utan kommunisternas aktion. Rörelsen fortsatte med aktioner mot utplaceringen av kärnstridsspetsar i Europa och kravet på ett kärnvapenfritt Norden. I dag får denna kamp sin fortsättning i vårt Nej till Sveriges anslutning till NATO och vårt motstånd mot Europas militarisering genom EU:s invasionstrupper. ”Inga soldater och inget svenskt stöd till USA:s krig” är en av våra viktigaste aktuella krav i dag då imperialismen hotar mänskligheten med ett tredje världskrig. Kampen mot USA-imperialismens krigspolitik och västvärldens övergrepp mot folken som strävar efter självständighet står i dag i centrum för partiets aktivitet.

Militär nedrustning - social upprustning
Sedan 1980 sammanfattade vår paroll "Militär nedrustning - social upprustning" partiets verksamhet och mål genom decennierna. Utifrån den kända sentensen att freden inte är allt, men utan freden är allt intet har kampen mot krig och upprustning alltid varit ett fundament för vår verksamhet. Krig och upprustning raserar allt vad arbetarrörelsen med stor möda tillkämpat sig av sociala rättigheter.

I kampen för social trygghet och utveckling har det kommunistiska partiet genom åren spelat en betydelsefull roll. Det gäller såväl frågan om arbetstidsförkortning som arbetsmiljö, pensionsfrågor, rätten till en lämplig bostad och semester. Som exempel kan anföras att det var vårt parti genom Gerda Linderot som 1945 i dåvarande andra kammaren i riksdagen väckte den första motionen om allmänt bambidrag. Partiets insats för införandet av Allmänna Tjänstepensionen (ATP) år 1958 är erkänd av många som vill hålla sig till den historiska sanningen.
Samma sak gäller inte minst kampen för vår miljö i verklig och vid bemärkelse, d v s miljö på arbetsplatser, i bostäder och i naturen. På samma grund som Friedrich Engels lade med sin skrift ”Arbetarklassens läge i England” byggde vårt parti i ett tidigt stadium vidare med konkret kamp för hälsobostäder, goda arbetsbetingelser, levande skogar, rena vatten och frisk luft. Denna kamp mötte och möter nästan alltid samma motståndare: Kapitalet.

Samma grundinställning, hänsyn till miljö och arbete, bestämde vår attityd till fredlig utnyttjande av kärnkraft som energi i förbindelse med krav om fortsatt forskning och sträng kontroll för att trygga miljö och säkerhet.

Mot industriell avveckling och utarmning av Sverige ställde vårt parti sitt program för industriell utveckling i form av framtidsinriktade verksamheter, forskning och social utveckling. Vi slåss inte för att bevara överlevda verksamheter, men vi kräver jobb för varje arbetsplats som försvinner på grund av att den har förlorat sitt samhälleliga intresse. Vår uppfattning är att den nya tekniken skapar förutsättningar för nya jobb som gör livet lättare och rikare. Men förändringarna i produktionsprocessen och livet måste ske planmässigt och enligt samhälleliga intressen, inte enligt kapitalets vinstbehov. Denna grundinställning har präglat partiets ställningstagande till all utveckling, investeringspolitik och industripolitik i landet. Också stora aktioner, som vi mycket aktivt bidrog till, mot nedläggning av gruvor, stålverk, varvsindustri, textilföretag och skogsbruk. Kampen gällde kravet att dra in större delar av vinsten från Volvo och ABB, Ericsson och andra storbolag. Det gällde alltid pengar för att finansiera viktiga sociala utgifter, sjukvård, barnomsorg, utbildning. Därför har partiet sedan länge arbetat för ett från grunden förändrat skattesystem som beskattar produktionen i stället för konsumtionen. Partiet såg som en viktig uppgift att kämpa för folkskolan under 30- och 4O-talen, för nioårig grundskola under 60-talet, och på 80-talet ställde vi krav på 12-årig grundskola med studielön fr o m tionde året.
Mot denna bakgrund ska vikten av dagens kamp ses mot nedskärningar och segregationen inom utbildningen. Dålig, klassegregerad skola drabbar alltid arbetarklassen och därmed arbetarnas möjligheter att påverka framtiden.
Uppgifterna har varit många och stora under åren, långt ifrån alla våra idéer och ideal har vi lyckats segla i hamn.

Stoppa den sociala nedrustningen
Idag är attackerna på den samhälleliga sektorn hårdare än någonsin. Nedsärningspolitiken sätter sin prägel på hela livet för de svagaste i samhället, från vården till pensionärernas villkor. Partiet har under sin existens bidraget till förverkligandet av många sociala rättigheter. Samtliga dessa försöker monopolkapitalet med sin högerregering som verktyg idag att urgröpa eller rasera. Monopolkapitalet utnyttjar framgångsrikt statsapparaten och det är hög tid att kommunisterna tillsammans med alla progressiva och demokratiska krafter organiserar motstånd, aktiverar de arbetande, studerande, pensionärerna. Det gäller att visa att vi har gemensamma intressen och en gemensam fiende. Det gäller att stärker det ideologiska arbetet och utveckla klassmedvetandet.
Kampen för aktionsenhet, som mer eller mindre framgångsrikt har följt partiet genom hela dess historia, har idag större betydelse än någonsin. Vår tids nya sociala grupperingar kräver i detta sammanhang stora förändringar i det kommunistiska partiets traditionella sätt att arbeta och ger arbetarklassen som helhet större potential.
Synen på arbetarrörelsen och enheten inom densamma har i vårt landliksom i många andra ländergenom åren orsakat stora problem och flera splittringar av partiet. Våra erfarenheter och vår historia lär oss att ideologisk kunskap ger politisk klarhet och insikten om att det inte finns några genvägar förbi mobiliseringen av de arbetande människorna för att bekämpa kapitalets makt. Ideologisk och politisk klarhet gör oss rustade för att arbeta bland alla demokratiska krafter för att vinna dem till gemensam handling för gemensamma intressen.


Lång väg till revolution
När partiet bildades besjälades kamraterna av stark vilja att snabbt göra revolution. Exemplet från den ryska arbetarklassens kamp präglade situationen. I dag vet vi att vägen till revolutionen är betydligt längre, mera komplicerad. Men för kommunister har den revolutionära glöden inte falnat, den lever hos oss som i den internationella kommunistiska rörelsen. Vi inser att revolutionen - slutet på monopolkapitalets makt - inte direkt står för dörren i vårt land, men detta gör inte det kommunistiska partiets betydelse och nödvändighet mindre. Tvärtom!
Det gäller för oss att öka medvetenheten, kampviljan, enheten inom arbetarleden. Det gäller att försvara varje demokratisk och social rättighet för folket, både nationellt och internationellt.
Som en del av den internationella kommunistiska rörelsen och som del av världens progressiva, demokratiska krafter ser vi vår uppgift i att fortsätta kampen för att förändra samhället i riktning mot socialism. Så går vi in i det tionde decenniet av det svenska kommunistiska partiets utveckling med realism och beslutsamheten att leva upp till vårt förpliktigande arv och att föra kampen vidare mot högerpolitik och kapitalets makt, för nya landvinningar för det arbetande folket, på vägen till fred, social utveckling och socialism.

Rolf Hagel