Nu går verkligen skam på torra land – ja så kan man faktiskt uttrycka det. Börsen firar lysande triumfer, champagnekorkarna smäller och man gratulerar varandra till denna enastående utveckling. Stockholmsbörsen har passerat sin högsta nivå någonsin. Aktieägarnas fickor sväller alltmer. De skördar verkligen sina framgångar där Svenskt Näringsliv (tidigare SAF – Sveriges Arbetsgivarförening) påbörjade sin lobbing i början av 80-talet. Lyxkonsumtionen ökar alltmer – för dem som har byxfickorna fulla vill säga. Pensionssparandet är naturligtvis också ute på aktiemarknaden och påverkas till en del av börsuppgången, men där lär andelarna vara så små så någon lyxkonsumtion blir det knappast frågan om.
Olika industriers VD och styrelser slår sig för bröstet och yvs över sin intelligens att föra företaget till aktiehöjdernas Mount Everest men ”glömmer” en del små detaljer i sammanhanget.
Exempelvis det arbetande folket både i Sverige och i andra länder som arbetar ihop detta kapital och utsugningen av dessa. I Sverige där löneförhandlingarna inte visar några lysande resultat men Världsbanken ändå varnar för inflationsökning p.g.a. att städerskor får litet högre lön. Att direktörer, höga politiker och tjänstemän berikar sig själva är tydligen helt ofarligt för inflationen.
Många stora yrkesgruppen – övervägande kvinnodominerade – har fortfarande inga anständiga löner. De s k bidragsersättningarna har sänkts – arbetslöshetssiffrorna har inte sänkts nämnvärt och allt detta gnuggar man nu händerna åt inom näringsliv och aktiemarknad. Man är framme vid det mål som sattes på 80-talet med råge. Tänk så bra för de rikaste rika att kunna köpa en ö i Karibien, en flottare lustjakt, en diamantbesatt TV mm, mm. Listan är lång på lyxprylar som nu tillverkas i allt högra takt och ger dessa företag miljardvinster.
Samtidigt tillverkas också lågprisvaror i en förödande takt. Varor som ingen människa behöver och lågpriskedjorna står som spön i backen. Allt detta byggt på utsugningen av arbetande människor i tredje världen som varken har anständig lön eller ett människovärdigt arbetsliv. Mark, vatten, luft förorenas av totalt samvetslösa företagskedjor som Indiska, H&M mm. Slaveriet har inte upphört, speciellt barn behandlas som slavar i asiatiska länder. Allt detta för att vi – som inte har aktieägarfickor – ändå skall kunna handla och handla, så billigt som möjligt på andra människors bekostnad. Allt detta VET vi om. Tänk om vi kunde enas till att bojkotta vartenda företag som agerar på detta sätt.
Tänk om vi kunde enas till så massiva protester att utsugarna inte kan fortsätta sitt skamliga verk. Refererande till gruvarbetarna – med den enighet och fasthet som de agerat både vid strejken 1969, andra vilda strejker, senast under våren – åstadkommer man också resultat.
När man visar hur mycket de penninghungrande förlorar i miljoner
och miljarder när ARBETARNA inte tar fram produkter eller tjänster,
tvingas de krypa till korset.
Fackförbunden har ett drömläge idag som de kunde använda
fullt ut för att stoppa försämringarna för sina medlemmar.
Tyvärr är förbundsledningarna tydligen alltför insyltade
i näringslivsbeteende med de högsta topparna i sådana lönenivåer
att man inte arbetar för medlemmarnas bästa. Trots att de är
avlönade av medlemmarna.
Det är dags att börja ändra förhållandena. Man har
allt att vinna med att se till att vinsterna från företagen går
tillbaka ut till samhället, till staten och fördelas så att
alla har möjlighet till det människovärdiga liv som vi har lagstadgat,
att inte förstärka klassamhället .
Med tanke på den borgerliga regeringen gör de i alla fall en massa – de har bara börjat med att underminera och tillintetgöra den offentliga sektorn – exemplen är många och förskräckande. Det bäddas noga för total privatisering där börsen styr. Märk väl – inte den feta lyxkonsumerande börsen utan den allt tunnare, allt slitnare lilla individuella börsen.
Till råga på allt har EU nu tillåtet sprithandeln på nätet – till lycka för en del, till olycka för många. Risken är stor för att Systembolaget tappar sitt monopol – den enda kontrollmyndighet för spritintaget. Påminnande om Lenins ord ”en supande arbetare tänker inte. En tänkande arbetare super inte” kan man nog befara näringslivets inblandning i det hela.
Även Apotekets monopol är utsatt för attacker och dess dagar är räknade enligt insatt personer så det är nog bara att vänta på att allsköns obeprövade preparat snart översvämmar marknaden trots all skönmålning om fortsatt noggrann kontroll osv.
Allt detta borde göra att varje tänkande människa inte längre nöjer sig med att knyta handen i byxfickan utan tar upp knytnäven och bestämmer sig för att medverka i det motstånd som måste komma mot den råkapitalism som går som en skördetröska över jorden. Vi ser demonstrationerna mot G8- mötet. Det är ett friskhetstecken. Vi ser Latinamerikas arbetare att ta sig ur förtryck. Låt detta bli en ledstjärna för oss. Låt socialismen gå som en skördetröska i stället.
Gun Isaxon