I byggnadsarbetaren nr.2/07 konstateras "stort medlemsras för Byggnads
under januari".
På en annan sida i tidningen står att läsa att "flera
avdelningar anser att Byggnads ska kräva extra löneökningar för
att kompensera politiska beslut som alliansregeringen genomfört".
Sju kronor mer per timme och kompensation för höjda a-kasseavgifter
är kravet från medlemmarna. Kraven motiveras med att avtalsrörelsen
är den enda möjligheten för Byggnads medlemmar att ta tillbaka
det man förlorat på grund av politiska beslut.
Byggnads förhandlingschef, Gunnar Eriksson, säger att han inte kommer
att begära kompensation för politiska beslut.
Jag som i min enfald trott att det är medlemmarna som bestämmer i
olika frågor men i Byggnads tycks det vara Gunnar Eriksson som bestämmer,
över huvudet på medlemmarna. Trots det stora medlemsraset redan första
månaden tänker förhandlingschefen inte bry sig om varken medlemmarnas
rättmätiga önskemål eller fackföreningsrörelsens
öde. Med det synsättet inom den fackliga rörelsens ledningar
har, godkänner man högerregeringens åtgärder trots att
de hotar att utplåna fackföreningsrörelsen.
De flyende medlemmarna, som Gunnar Eriksson inte bryr sig om, kommer att göra
jobbet åt regeringen. Det är nog bara Gunnar Eriksson och några
till som blir kvar ett tag till.
Uppmaning till LO-ledningen, ta fasta på medlemmars och lokala facks berättigade krav på hårda motåtgärder nu, även politiska strejker, mot högerregeringens dråpslag mot arbetarnas organisation. Om fyra år är det för sent att rädda rörelsens existens, eller är inte heller LO centralt intresserad av att vi även i fortsättningen ska ha en fackföreningsrörelse vid liv.
John Eslund
Pensionerad byggnadsarbetare