På senare tid har svenska storföretag som Tele2 och SEB visat ett allt större intresse för baltländerna. Svenska företag ligger exempelvis bakom hela 45 procent av alla utländska investeringar i Estland. Västerländsk- och svensk media i synnerhet har inte varit sena att haka på trenden att höja baltländerna till skyarna. Det talas om att Estlands sak är Sveriges och man betonar speciellt att landet numera tillhör gruppen "grannländer". Dit man naturligtvis inte räknar låtsasfienden Ryssland.
Estland blev självständigt från Tsarryssland efter den ryska
revolutionen. Ett inbördeskrig mellan röda och vita bröt ut.
Liksom i Finland besegrades de röda av de vita understödda av tyska
samt brittiska reguljära trupper.
Efter valet 1933 blev Estland det enda landet i världen som fått
fascistisk majoritet i parlamentet, vars makt avskaffades, och behöll reaktionära
ledare vid rodret fram till dess att prosovjetiska krafter drivit ut dessa och
anslutit landet till Sovjetunionen 1940. Drygt ett år senare rullade tyska
tanks in i landet och en del av esterna gjorde gemensam sak med nazisterna mot
ryssarna, och mot socialismen. Hur det gick sedan är välkänt.
De nazikollaboratörer som inte hunnit fly till Sverige eller Tyskland placerades
i arbetsläger för att återgälda de skador de åsamkat.
Nazisterna var borta liksom hela den judiska befolkningen. Man reste ett monument
över de stupade rödarmisterna, den så kallade "Bronsstatyn",
vilken också varit den utlösande faktorn för de senaste tidens
kravaller.
I takt med att Estland industrialiserades behövdes utländsk kompetens, främst från ryska rådsrepubliken. Detta medförde att cirka 25-30 procentav befolkningen utgjordes och utgörs av rysktalande. Efter Sovjetunionens upplösning har denna minoritet utsatts för diskriminering. En stor del av de rysktalande är statslösa medan andra är ryska medborgare som levt i Estland större delen av sina liv. Ofta längre än de yngsta estnisktalande esterna. Dessa har ingen rösträtt. Det hela blir inte bättre av att bli medborgare är en dyr, lång och avsiktligt förnedrande process.
I och med att den estniska konservativa regeringen med siffrorna 46-44 procent(för-emot), i praktiken, plockar bort ett monument som symboliserar segern över nazismen i samband med det för ryssar mycket betydelsefulla krigsslutsfirandet den 9 maj, samtidigt som den inte invänder mot Waffen-SS's veteranparader och andra nazihyllningar tolkas som ett hån av de tjugo miljoner soldater och civila Sovjetunionen offrade i kampen mot fascismen. Det är föga underligt att denna provokation kommer efter Estlands NATO och EU-inträde som enligt organisationerna själva syftar till att stärka freden i Europa. Man kan undra på vilket sätt freden stärks av missilramper belägna i kapitalets nyvunna stövelputsarländer marknaderna Tjeckien Polen och kollegorna stövelkonsumenterna i Baltikum.
HB