Sjuksköterskorna strejkar, ålderspensionärer tågar till Arbetsförmedlingen och hyresgästerna kämpar för sina bostäder.Sjuksköterskorna strejkar, ålderspensionärer tågar till Arbetsförmedlingen och hyresgästerna kämpar för sina bostäder.
På våren 2007 startade i Stockholm en besinningslös privatisering inom de kommunala bostadsföretagen Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem. I enlighet med den borgerliga majoritetens beslut att all kommunal verksamhet förutom myndighetsutövning och strategiska områden kan privatiseras. Strax därefter fick varje hyresgäst i de tre stora bolagen ett brev av det moderata stadsrådet Kristina Alvedal med budskapet att det nu var fritt fram att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. Staden började skicka ut konsulter för övertalning, möten ordnades i stadsdelarna och i invandrartäta områden öppnades permanenta rådgivningskontor. När ombildningsfrekvensen inte tillfredsställde Stadshuset valde Svenska Bostäder ut 5000 lägenheter för försäljning till privatvärdar. ”Det här är en bestraffning för att vi inte vill köpa våra lägenheter utan vill bo kvar i Allmännyttan”, säger folk.
När ABF ordnade Socialistiskt forum i oktober och organisationen Alternativ Stad och nätverket Gemensam välfärd hade en programpunkt om privatiseringshysterin blev det tydligt att hyresgäster i flera stadsdelar och även i kranskommuner var mitt inne i en försvarskamp för kommunala hyresrätter (se Riktpunkt 7-8/2007). En metod som flera använder är att gå runt i berörda hus med egna listor MOT en ombildning så snart ombildningsivrarna börjar leta efter de 40 procent av hyresgästerna som i förorterna måste finnas för att kunna lämna in en intresseanmälan för ombildning. I innerstan behövs det 67 procent om vill ombilda. När osäkra hyresgäster ser att de inte är ensamma med sitt tvivel eller sin förtvivlan växer tilltron till att det kanske går att förhindra en ombildning. Och det finns exempel att man har lyckats med det.
Sedan november finns nätverket Rädda Hyresrätten vid sidan om tunga Hyresgästföreningen. I Stockholm har båda hittills lyckats med att samarbeta. Vid Hyresgästföreningens manifestation vid Stadshuset i januari och vid nätverkets manifestation på samma plats i februari har man stött varandra. Nätverket har ordnat ett seminarium om marknadshyror med både en ombudsman från Hyresgästföreningen och en föreläsare från annat håll. När Hyresgästföreningen den 11 maj har en stor sammandragning i Kungsträdgården kommer även nätverket finnas med eget tält. Det är ju det enda raka att gå fram i bred front mot borgerliga politikers och fastighetsägarnas offensiv mot Allmännyttan och bruksvärdesystemets hyresdämpande effekt. Man kan bara rekommendera PRO att ansluta sig för pensionärerna är förfärade vid tanken att i valfrihetens namn tvingas ta skyhöga banklån när deras val för länge sedan har varit att bo i hyresrätt.
Den 18 april presenterade kommunminister Odells utredare Michael Koch en utredning som kommer att ge grundstöten åt den svenska bostadsmodellen i fall att den blir lagstiftning. Begreppet Allmännyttan är struket. Kommunala bostadsföretag ska antingen vara vinstdrivna eller krympa till ett antal som just räcker till de allra fattigaste. Hyror ska sättas enligt efterfrågeprincip vilket är den snabbaste vägen till total segregering, hyreshöjningar med fem procent om året blir 63 procent på tio år. Denna utredning sjösattes en gång av Mona Sahlin under den socialdemokratiska regeringen. Man hade ju gjort till en vana att fråga EU om lov innan man företog sig något. När Odell kom lade han alliansregeringens direktiv på Monas utredning och vred den i önskad riktning. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman nagelfar utredningen på bra sätt i en artikel i DN 17 april och ger den ingen chans. Men fastighetsägarna trängtar efter marknadshyror och utländska hyresspekulanter ligger i startgroparna eller finns redan på plan. Utan motstånd kommer de inte att ge upp.
Barbara Brädefors
