Jag har nu varit arbetslös sedan mitten av juni 2004, förutom ett vikariat i december 2005 och ett 6 veckors vikariat i början av 2007. Sedan den borgliga regeringen kom till makten har jag förlorat ca 1500 kr per månad. Jag har pengar så jag klarar mig men jag har en ständig oro för framtiden eftersom jag får en dålig pension pga. att jag inte har arbetat mer en 5 år sammanlagt sedan vi flyttade tillbaka till Sverige från Sovjettunionen. Någon pension för de 7 åren som jag har arbetat i Moskva kan jag inte få från dagens Ryssland.
Jag är inskriven i jobb och aktivitetsgarantin vilket betyder att jag under den första etappen har jobbsökaraktivitet. Jag sitter varje dag vid datorn och söker jobb, går på rekryteringsträffar, går på anställnings intervjuer. När man söker och söker jobb och är glad om man kommer på en intervju men får svaret tack för visat intresse annan sökande har fått tjänsten tappar man hoppet om att få ett jobb. Men jag är inte den som ger upp jag söker vidare.
När det gäller jobb som barnskötare i förskolan så kräver arbetsgivaren att jag har erfarenhet av utvecklingssamtal som jag inte har. Arbetsförmedlingen föreslår praktik men en praktikant ansvarar inte för utveckligs samtal. Det är ca 70-80 sökande per tjänst. Jag har arbetat mest som elevassistent i olika skolor men nu drar de ner på elevassistenter och lägger ner små klasser.
Under mina år i skolan har jag träffat elever som behöver en egen assistent för att klara studierna, en assistent som kan ta eleven från den stora fritidsguppen (30-50 barn och tre vuxna) när det blir för stökigt. Barnen är ju vår framtid om de som behöver mera stöd inte får det på ett tidigt stadium klarar de inte av skolan och kommer få det svårt att få ett arbete i framtiden.
Som arbetslös har man inga rättigheter bara skyldigheter. Man skall vara tillgänglig för arbetsmarkanden året om, man har inte rätt att ta semester och åka bort. Arbetsförmedlingen kan skicka en kallelse att man skall infinna sig i EXPO (den största arbetsförmedlingen i Stockholm) nästa dag. Kommer man inte får man mindre ersättning, missar man flera gånger förlorar man hela stödet.
De som sitter i regeringen har aldrig varit arbetslösa, de har aldrig behövt oroa sig för sin ekonomi de har gått direkt in i politiken från skolbänken. De kan inte sätta sig in i vår situation. Skulle man skicka ut de på arbetsmarknaden under samma förutsättningar som de arbetslösa så skulle de förstå att vi inte är lata eller vill leva på bidrag. Jag vill inget hellre än att få ett jobb.
Ett jobb som skulle kunna passa mig är att arbeta som tolk men för det krävs det tolk utbildning på flera år gå en sådan utbildning när man är över 50 år är inte rimligt. Det jag kan göra är att gå en tolk kurs på ABF till hösten (om inte arbetsförmedlingen hittar på något annat innan dess) och skriva in mig på Språk Centrum. De ringer vid behov. Att få en anställning på flera år är jätte svårt i dagens samhälle.
Kamrater vi måste kämpa hårt för att få bort den borliga regeringen.
Maria Walden.