Detta är en deklaration gällande skola & utbildning som SKP i Gällivare tagit fram och delgivit Gällivare kommun. Kommunen har vid årsskiftet presenterat förslag till måldokument för Barn- Utbildning och Kulturnämnden (BUoK), för åren 2008-2010, som partierna fått yttra sig över. Vi kommenterade måldokumentet i sig men valde samtidigt att även göra denna deklaration som utgår ifrån ett helhetsperspektiv. Tilläggas måste även, att förslaget till måldokument inte kunde tas på det fullmäktigesammanträdet då det var tänkt. Måldokumenet har till dags dato inte börjat gälla trots att det omfattar åren 2008-2010.
Fredric Olofsson
SKP Gällivare
Skola och utbildning har sedan tidigt 90-tal, såväl i Gällivare som i övriga Sverige, varit föremål för omstruktureringar och neddragningar. En stor orsak till det måste givetvis tillskrivas kommunaliseringen av skolan. Fram till 1991 så bar staten huvudmannaskapet för skolan och såg till att ”en skola för alla” inte enbart var tomma ord. Här uppe, i bruksort och glesbygd så har vi under betydligt längre tid fått kämpa för skolornas fortlevnad och mot en landsbygdsfientlig regionalpolitik (oavsett regering). Vi har bevittnat hur samhällen krymper och byar helt och hållet försvunnit. Intresse har inte funnits för att bevara och utveckla de norra länens inland och det har till och med lett till att begrepp som, ”vi här uppe i norr är tärande för resten av landet”etablerats . Detta är givetvis felaktiga begrepp, för i Gällivare kommun så produceras enorma vinster till den svenska statskassan. Genom malmen, skogen och vattenkraften så försörjer varje enskild arbetare i länet ca. 200 st stockholmare. (Beräknat på antalet arbetande och de vinster som skapats). Det vi fått tillbaka är skitsnack om ”tärande bidragstagare” och en framtvingad utflyttning. Men del av den kritiken skall även regionala och lokala politiker ha, deras flathet gentemot partikamraterna kring ministertaburetterna i Rosenbad och EU är en högst bidragande orsak. I rädsla för att stöta sig med dem så har ofta en uppgiven tystnad infunnit sig istället.
Om man vill ha bra skola och utbildning i såväl Gällivare kommun som i övriga glesbygdskommuner så kan inte det sistnämnda negligeras. Detsamma gäller om vi vill att unga, utbildade människor skall stanna kvar och utveckla kommunen. Då krävs det förutsättningar och faktiskt att kommunen kan erbjuda dem något.
Sedan ansvaret för skola och utbildning lagts på de enskilda kommunerna så har förutsättningarna även förändrats därefter. Kvalitén på ungdomars och barns utbildning är idag, i högsta grad, beroende av kommunernas ekonomi och vad de prioriterar.
Nu måste arbetarrörelsen och dess partier höja rösterna och klart och tydligt deklarera vad man anser vara A och O för en bra skola för alla! För att få en helhetssyn över hur det ser ut och hur vi vill att det skall se ut, i Gällivare kommun och dess skolor så bör en utredning göras. Denna utredning måste omfatta kommunens samtliga skolor och då även friskolan (friskolorna). Den måste komma fram till vad och hur vi har tänkt med framtidens skolor i kommunen. Begreppet ”levande landsbygd” måste löpa som en röd tråd genom arbetet.
Först efter det så kan vi ta ett helhetstag om situationen och bestämma vad vi vill med framtidens skola och utbildning i Gällivare kommun.
Fredric Olofsson
Gun Isaxon
Sveriges Kommunistiska Parti Gällivare