Jobbtrafficking - så skapas en ny underklass är titeln på den bok som helt nyligen utkommit och som är skriven av Byggnads förbundsordförande Hans Tilly och Håkan Olander.
Boken som består av 78 sidor gör ett antal nedslag i den svenska verkligheten och beskriver den utomordentligt vidriga exploatering som utländsk arbetskraft dagligen och stundligen utsätts för på de svenska byggarbetsplatserna. Den som till äventyrs trodde att detta i första hand är ett storstadsproblem får lära sig att så är det inte. Denna vidriga handel med arbetskraft sker över hela vårt land. Från norr till söder och från öst till väst. Det enda genomgående är att det i första hand handlar om arbetskraft från de forna socialistiska länderna i Europa men även från Folkrepubliken Kina och Tailand.
Den här verksamheten skedde tidigare lite i det fördolda men har nu efter den sk Lavaldomen december 2007 av EG domstolen blivit legaliserad vilket nu öppnat den Europeiska arbetsmarknaden för i det närmaste slavliknande förhållanden.
Boken är läsvärd då den på ett mycket enkelt sätt beskriver den ytterst brutala verklighet vi lever mitt i. Den är så vidrig att de mest hårdhudade fackföreningsmännen från Byggnads tar sig för pannan vid en genomläsning.
Lavaldomen spelar en central roll vid bekämpningen av Jobbtrafickingen, och för de som med läpparna säger sig försvara det svenska kollektivavtalet. Detta gäller även arbetsmarknadsminister Littorin. Han har därför tagit initiativ till den utredning som kallas Ståth utredningen om Lavaldomen och som skall vara klar till den 15 december 2008. Utredningens uppdrag är att se på vilket sätt den svenska riksdagen kan agera för att trots Lavaldomen hävda det svenska kollektivavtalet. Att redan nu kritisera en utredning vars resultat ännu ej finns är naturligtvis meningslöst för att inte säga dumt. Däremot är det ju sedan länge ett känt faktum att EU lag står över nationell lagstiftning. Hur Ståth utredningen skall komma förbi detta faktum blir det spännande att se. Huvudproblemet för den svenska arbetarrörelsen kan sammanfattas i två ord. Europeiska Unionen, och problemet blir inte mindre av att den borgerliga alliansen, SAP och ledningen för de svenska fackföreningarna förenas i sin starka lojalitet med EU. Detta gäller även Byggnads Hans Tilly. En lojalitet som man värderar högre än lojaliteten med medlemmarna. Tidningen Byggkommunisten har på ett förtjänstfullt sätt varnat för den situation som kan uppstå om den fackliga ledningen hamnar vid sidan av medlemmarnas intressen.
Många va de svenska EUkritikerna jublar nu över det nej som blev resultatet av den Irländska folkomröstningen. Någon egentlig anledning att hoppa jämfota av glädje över det Irländska valresultatet finns emellertid inte. Vad som har hänt är att Irländarna gett EU ett nålstick, inte mer. Irländarna har inte ifrågasatt de 5 sk hörnstenarna i EU bygget och som kan sammanfattas i en obegränsad exploatering av arbetskraften. Det har för övrigt inte heller det svenska EU motståndet förmått sig att göra då den svenska rörelsen mot EU i huvudsak är en reaktionär småborgerlig rörelse. Ett kvitto på det kan Sören Wibe vara. Från att ha varit det svenska EU motståndets galjonsfigur tar han plötsligt plats som ordförande den mycket lilla herrklubben som går under det totalt tillintetsägande namnet Junilistan.
Sveriges arbetarklass har ingenting att jubla över, tvärtom.
Vad som nu måste till är klassmässiga argument mot EU och då kan det vara en god början att via landets alla Byggnads avdelningskontor beställa boken Jobbtrafficking - så skapas en ny underklass.
Lars Lundberg