Ganska omgående efter att det stått klart för SAP:s ledning att 2006 års riksdagsval resulterat i en brakförlust för partiet och att dåvarande partiordförande Göran Persson meddelat sin avgång inkallade SAP:s partistyrelse medlemmarna till en extra kongress. Extrakongressen hade på sin dagordning 2 punkter. Dessa var först och främst att välja en ny partiordförande samt hur partiet skulle hantera den nya situation som uppkommit i samband med den kraftiga valförlusten.
Vid valet av ny partiordförande beslutade sig partikongressen för att för första gången välja en kvinna och för att markera att SAP i och med den extra kongressen nu valt att slå in på den moderna politikens arena valdes Mona Sahlin till partiordförande. Läsarna av denna blogg måste ha i minnet att varje gång någon politiker eller politisk ide i den borgerliga pressen beskrivs som modern skall vederbörande läsare direkt osäkra sin revolver ty vid sådana beskrivningar är det alltid fara å färde. Det är högerspökets nya ansikte.
Kongressens andra beslut var att tillsätta ett antal arbetsgrupper vars syfte var att i mer detalj modernisera SAP:s uppfattning inom vissa områden. Allt för att i 2010 års val stå väl rustade.
Helt nyligen kunde en påtagligt glad och lycklig Mona Sahlin meddela svenska folket att den arbetsgrupp inom partiet som behandlade SAP:s syn på småföretagare var klar med sitt arbete. Mycket nöjd och tillfreds kunde därför den mycket moderna politikern Mona Sahlin meddela att numera var småföretagarna vår tid hjältar. Utan innovatörer och entreprenörer stannar utvecklingen av vårt land. Småföretagaren är den som bär vårt fortsatta välfärdssamhälle på sina arma axlar förklarade Mona Sahlin lyriskt.
Svenska Byggnadsarbetareförbundet är ett fackförbund som har mycket stor erfarenhet från dessa nya hjältars verksamhet och borde rimligen ha en del att tillföra debatten om dessa hjältar. Även Arbetsmiljöverket har en del att tillföra när det gäller omdömet om dessa vår tids nya hjältar.
Låt oss först titta lite närmare på de två stycken oavvisliga krav som staten ställer på den eller de personer som står i begrepp att bli våra nya hjältar, dvs. de som har planer på att öppna eget.
Det förts kravet staten ställer på den blivande småföretagaren är att vederbörande måste kunna skriva sitt namn.
Krav nummer två är att man skall klara av att kunna ringa upp skattemyndigheten för att där muntligen begära en F skattsedel.
Klarar man detta är det sedan bara att köra igång den nya hjälteverksamheten. Som var och en förstår av dessa krav är de inte svårare än att en någorlunda väl dresserad Schimpans borde klara av dessa.
När Arbetsmiljöverket helt nyligen granskade den mycket negativa utvecklingen i Sverige på arbetsmiljöområdet och då speciellt den mycket tragiska utvecklingen av olyckor på arbetsplatserna med dödlig utgång, konstaterade man att 60 % av dessa skedde på en arbetsplats med mindre än 20 anställda. Hur kan detta ske? En arbetsplats med mindre än 20 anställda är ett ställe där hela personalstyrkan samlas flera gånger om dagen för lunch och kaffe. Med stor lätthet kan man därför på sådana arbetsplatser helt befriade från papper och byråkrati över en kopp kaffe i lugn och ro diskutera kommande arbetsmoment och eventuella risker som dessa kan medföra. Vad som på stora företag kräver skyddskommittéer och annan byråkrati kan alltså småföretagaren med enkelhet sköta över en kopp kaffe. Så sker alltså inte,
Varför? Enkelt, ett aktivt skyddsarbete oavsett om det planeras via en kopp kaffe eller skyddsrond kostar alltid pengar och måste få kosta pengar. Att sätta upp ett tillfälligt skyddsräcke eller att skicka någon på utbildning i skyddsfrågor kostar pengar. Småföretagaren som klarat statens två krav anser alltför ofta att i och med detta så behövs inget ytterligare och det resulterar i att det för ofta är livsfarligt att arbeta hos de nya hjältarna. Varför kosta på ett skyddsräcke som kostar pengar när det i alla fall bara efter några dagar skall tas bort.
I den allmänna debatten när det gäller det svenska kollektivavtalet har det ofta handlat om Byggnads kamp för att förmå företag att teckna avtal. Mindre känt men inte ovanligt är också den motsatta situationen. Det händer även att Byggnads känner sig tvingade att säga upp avtal med företag som bedöms som hopplöst oseriösa Detta är naturligtvis ett sätt för Byggnads att i så hög grad som möjligt hålla branschen ren från de värsta avarterna av nya hjältar.
Det händer faktiskt att beställare av byggprojekt skriver in i sitt underlag för anbud att det byggföretag som lämnar ett anbud även måste kunna visa upp ett avtal med Byggnads. Så gör t.ex. Vattenfall.
Inget byggföretag stort som litet, svenskt eller utländskt kommer innanför Vattenfalls grindar om man inte har ett kollektivavtal med Byggnads. Det finns många fler beställare som har liknande krav. När så byggföretaget AB Fiffel och Båg räknar på ett sådant jobb och sent omsider upptäcker att anbudshandlingarna måste kompletteras med ett gällande kollektivavtal springer naturligtvis chefen för Fiffel och Båg genast upp på närmaste avdelningskontor hos Byggnads och kräver att ett avtal genast måste skrivas. När så avdelningens avtalstecknare ber att få se gällande papper som är underlag för avtalet får han inte sällan följande motfråga Vilka jävla papper? Registreringsbevis och aktuella lönelistor t.ex. svarar då avtalstecknaren lugnt. Chefen för AB Fiffel och Båg som då är högröd i ansiktet skriker då att det inte finns. Ro hit med ett avtal, jag har inte tid att stå här hela dagen.
Nej kära läsare, det här var ingen saga. Det är ett axplock ur Byggnads dagliga verksamhet och hur trevligt det är att umgås med alltför många av våra nya hjältar.
Lars Lundberg