Hösten avslutas och vintern inleds. Med samma återkommande intervaller utses kandidater till Nobels priser. 1976-års ekonomi pristagare blev en ekonom vid namn Milton Friedman vid Chicago universitet, vars ekonomiska idéer omsattes i praktiken av järn ladyn Margaret Thatcher som premiärminister i Storbritannien. Det som kännetecknar Milton Friedmans idéer var den politisk-ekonomiska filosofin NYLIBERALISMEN.
Nyliberalismen i sin mest extrema form avvisar staten och dess byråkrati som enbart ett hinder för att utveckla en fri marknad. Nyliberalismen skall styras av individens förmåga att fatta förnuftiga beslut och ta egna beslut, i den mån man accepterar en övergripande stat skall dess verksamhet inskränkas till minsta möjliga.
Svävar Milton Friedmans och Margaret Thatchers ande över världsekonomins nuvarande problem? Vad jag förstår så är nyliberalismens egenskaper upphovet till dagens akuta ekonomiska världsproblem.
Den offentligt, allmänna meningen är att det är ”bostadsbubblan” i USA som är orsak till att världsekonomin är i gungning. Den orsakade den bankkrasch som inledde att bankerna lånade ut 10000-tals miljarder US-dollar, utan krav på låntagarna om säkerhet för sina lån. Samma generösa lånepolitik tillämpades även i övriga världen.
Nu skall världen ut och rädda nyliberalismen som politisk, ekonomisk filosofi även inför framtiden. De rika skall bli rikare. Aktie/Bankdirektörerna skall få fortsätta med sina stora avgångsvederlag och feta bonusar.
Nu rusar regeringarna ut på marknaden för att rädda nyliberalismens välsignande idéer. Det sker genom att staten med sina skattemedel, införskaffade av vanliga människors arbetsinsatser nu slussas ut på marknaden. Denna regeringsinblandning har inte som avsikt att förändra eller demokratisera den kapitalistiska ekonomiska världsordningen utan avsikten är att reparera och förstärka densamma.
Löntagarna, vanliga skattebetalare får räkna med stigande arbetslöshet och försämrad social välfärd. Löntagarna får även räkna med att deras fonderade medel som pensionsfonderna i större utsträckning blir mer attraktiva på aktiemarknaden som riskvilligt kapital för sin påtvingade solidaritet med nyliberalismen och det globala storkapitalet.
Här i Sverige duggar varslen tätt, det amerikanskt Ford ägda Volvo med sina underleverantörer ställer 10000 tals människor utan jobb. General Motors /Saab har visat en lägre profil, men situationen är liktydlig med Volvo. Bostadsbranschen signalerar sämre tider och småhusfabrikörerna minskar produktionen. Lågkonjunkturen förstärkt med den anarki som råder i världsekonomin gör att vanliga konsumenter tvingas till att hålla hårt om sina plånböcker. De kvarvarande spillrorna av den sociala välfärden som redan urholkats kraftigt, av regeringens
”jobbskatte-avdragspolitik”, kommer ytterligare att försämras genom minskade ekonomiska intäkter till kommuner och landsting.
Nyliberalismen har liksom alla andra tidigare företeelser i kapitalismen hamnat i en återvändsgränd, nu gäller det för marknadskrafternas fundamentalister att rädda det som räddas kan och pådyvla de vanligt ärligt arbetande människorna att ansvara för städningen.
Vad skall vi kommunister ta oss till i detta utsatta läge, till de provokationer som arbetar klassen utsätts för?
För det första tvingas vi som skattebetalare stillatigande åse hur 1000-tals miljarder av våra skattemedel pumpas in i privata företag och banker, för stödköp av aktier som skall hålla sig ”passiva” tills det att de privata bank- och internationella storföretagen rehabiliterat sig och kan fortsätta med sin utsugarpolitik av människor och natur.
Enligt mitt sätt att se så är vi tvingade attåterigen ställa oss solidariska att med våra skattemedel rädda våra samhällen, men det får inte vara utan VILLKOR. Villkoret skall vara att de skattemedel som används för stödköp av aktier skall i högsta grad vara ”aktiva” och ges det inflytande och utdelning i de banker och storföretag som ägarintresset medför. Ett sådant ägarintresse medför även att kravet på förstatligande av banker och storföretag skall återföras på den politiska agendan. Det innebär att Volvo och Saab:s framtid lösgörs ifrån det konkursmässiga amerikanska Ford och General Motors inflytandet över 10000-tals jobb på den svenska arbetsmarknaden.
Ett annat viktigt område för oss kommunister är BOSTADS-politiken. Den nuvarande alliansregeringens bostadspolitik med indragna statliga bidrag och borttagande av räntebidragen har medfört att ny produktionen av bostäder har näst intill stagnerat, på grund av att ingen har råd att bo i dessa bostäder. Vi kommunister i detta läge måste kräva upprättande av en statlig bostadsbank, som garanterar lån till låg och fast ränta och med ”allmännyttans” avgörande inflytande i hyressättningen.
När det gäller ”VÄLFÄRDEN” för de människor som tvingats ut i alliansregeringens utanförskap, så får de inte utsättas för de kränkningar och diskriminering som en privatisering av den offentliga sektorn medför. VÅRD-OMSORG får inte bli en handelsvara på den privata marknaden. Huvudmannaskapet och ansvaret för socialpolitiken skall kommuner och landsting ansvara för.
Det gemensamma för de tre ovannämnda punkter jag räknat upp, är grunden för att människor skapas meningsfyllda värdeskapande arbeten. Mäktar vi kommunister med detta då har vi också lagt grunden till ett samhälle där SOLIDARITETEN är framtiden och där utsugningen av människor och deras arbetsinsatser, samt utsugningen av naturen hör historien till.
KOMMUNISTER: Folkrörelsetraditionerna måste återigen väckas till liv, låt dessa traditioner bli vapnet och verktyget för ett liv i FRED och TRYGGHET.
Bror Wennström