Lissabonfördraget - en het potatis i LO

Inom Landsorganisationen (LO) finns en konflikt inför öppna ridåer när det gäller ställningstagandet för eller mot Lissabonfördraget.

En majoritet av LO:s medlemmar är för en folkomröstning om Lissabonfördraget och kräver absoluta garantier för att det svenska kollektivavtalssystemet ska garanteras (källa: LO-tidningen nummer 32). Men bland annat LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, som ingår i socialdemokraternas partistyrelse, har länge stridit för Lissabonfördraget utan en folkomröstning.

Socialdemokraternas riksdagsgrupp har nu beslutat att rösta för Lissabonfördraget trots att den av regeringen tillsatta utredningen inte är klar. Kommer det att påverka den facklig-politiska samverkan?

– Ja det kommer det göra. Det är bekymmersamt att man gör så här, säger Roland Ljungdell, ordförande för Svenska Byggnadsarbetareförbundet Södra Skåne, till Riktpunkt.

Hur det kommer att påverka vet Roland Ljungdell inte. Men han betonar att det inte rör sig om ett ställningstagande för eller mot Lissabonfördraget, utan att kravet är att utredningen ska vara klar före Lissabonfördraget godkänns i riksdagen.

– Vi diskuterar nu påtryckningar i samband med att riksdagsledamöterna ska rösta. Om det blir på lokala eller nationella planet vet jag inte, säger Roland Ljungdell.
Medlemmar och lokalavdelningar i bland annat Byggnads har drivit opinion mot Lissabonfördraget. I månadsskiftet maj-juni 2008 genomfördes LO-kongressen i Stockholm. Byggnadsarbetareförbundet Bygg 12:an, Göteborg, hade skrivit en motion där de krävde en folkomröstning i Sverige om Lissabonfördraget. Den blev nerröstad.

Det blev strid om kravet från Byggnads gällande att Lissabonfördraget inte ska godkännas förrän alla konsekvenser av Lavaldomen är undanröjda. Ett uttalande antogs efter kompromiss av LO-kongressen måndagen den 2 juni klockan 23:24. Kongressen krävde bland annat:
”att LO verkar för att riksdagens beslut om Lissabonfördraget fattas efter det att utredningen, ”Konsekvenser och åtgärder med anledning av Laval-domen, dir 2008:38”, har redovisat sitt uppdrag och att LO verkar för att utstationeringslagen ändras så att det är möjligt att kräva svenska kollektivavtal för alla företag som verkar i Sverige.”

Bernt Jansson, Facklig/politisk ombudsman vid socialdemokraternas partiexpedition i Stockholm, tror däremot inte situationen påverkar den facklig-politiska samverkan.

– Jag ser inte att det har ett direkt samband. Facken är ju överens om att man inte vill ha det fördrag som gäller i dag (Amsterdamfördraget). Därför har man sagt att det inte ligger i LO fackens intresse att inte ratificera Lissabonfördraget då det anses bättre på en rad områden, säger Bernt Jansson.

Han menar att även om processen i riksdagen skulle kunna fördröjas så innebär inte det att det sker någon förändring i det förslag till fördrag som nu ligger.

– Utredningen handlar ju om hur svensk lag förhåller sig till fördraget.

– Dessutom är det så att det är talmannen och regeringen som sätter tidsplanen för beslut i riksdagen, partiet har gjort vad som är möjligt för att ändra på den. Detta har inte varit möjligt då svenska folket bestämt att det är andra än vi som har majoritet i riksdagen, säger Bernt Jansson.

Hans Tilly, Byggnads förbundsordförande, och Clas Linder, Transports tillförordnade förbundsordförande, skrev den 20 oktober en debattartikel på LO-tidningens hemsida (www.lotidningen.se). I den skrev de bland annat:

”I strid med LO-kongressens krav har socialdemokraterna beslutat att säga ja till fördraget utan att invänta Claes Stråths utredning om Lavaldomens konsekvenser.
Det är anmärkningsvärt eftersom partiledningen hänvisar till stöd från LO för ett beslut som vi anser strider mot LO-kongressens intentioner.

I grund och botten är det faktiskt vårt eget anslutningsfördrag till EU som har satts ur spel. När Sverige förhandlade om EU-medlemskap 1993 garanterades det, svart på vitt, att EU accepterade den svenska modellen med kollektivavtal som metod att säkra likabehandling. De formuleringarna var en förutsättning för såväl det svenska medlemskapet som den fackliga acceptansen av detta medlemskap. Nu har EG-domstolen upphävt de förutsättningarna.

Det är faktiskt rimligt att Sveriges riksdag ställer krav på att vårt gamla fördrag ska gälla innan det nya skrivs under.

Socialdemokraterna väljer i stället att godkänna Lissabonfördraget så snabbt som möjligt. Det ger ett felaktigt intryck av att vi kan hantera alla problem på hemmaplan, som arbetsmarknadsminister Littorin uttrycker det.”

Riksdagens ledamöter ska rösta om Lissabonfördraget den 20 november.
Daniel Nilsson