Till PCP Europa vid dess Andra Konferens i Stockholm den 26-28 september 2008

Kamrater och Anti-imperialister,

SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) hälsar Perus KP i Europa och Partiordförande Roberto de la Cruz Huaman. Vi ger också Perus KP våra välgångs- och lyckönskningar inför konferensen här i Stockholm den 26-28 september och vi både tror och hoppas på dess framgång

Perus Kommunistiska Parti i Europa.  Den utsatthet exilskapet innebär fordrar styrka, även om man delar den med andra människor i samma utsatta position och med solidariska människor.

Styrka är också vad kommunister måste besitta för att:
• Medvetet hålla sig till klasskampen.
• Tydliga nog våga ta ordet kapitalism i munnen och sätta likhetstecken mellan kapitalism och systemfel, ett systemfel som allt tydligare gör sig gällande över hela världen, genom sin exploatering av människors arbete.

Systemfel vad beträffar:
• Kapitalismens imperialism och övergrepp mot hela mänskligheten och dess omvärld.                   
• Kapitalismens massmord i samband med dess militära, imperialistiska maktutövningar.            
• Kapitalismens politisk-ekonomiska medel, för att strypa suveräna stater till underkastelse och påtvinga dem det kapitalistiska systemet, ett förfarande kallat "införande av demokrati."
• Kapitalismens sanktioner, blockader, handelsembargon och terror.

Terror där hot om krig och kärnvapenkrig hindrar människor från att leva ett värdigt liv. Men införandet och bevarandet av kapitalismens frihet har högprioritet, nämligen: upprätthållandet av den privata egendomsrätten över produktionsmedlen. Denna lag samt stölden av andra människors och länders tillgångar tycks berättiga Monopolkapitalismen att göra vilka brott de behagar mot hela mänskligheten.

Vi känner väl det arbetande folkets motståndare och dess intentioner och vet hur vi ska bekämpa det, för att bygga en mänsklig värld: Socialism! En socialism som kan skilja något från land till land från en kontinent till en annan beroende av olika förutsättningar. Men en värld där alla kan känna sig välkomna.

I denna del av världen har kapitalet genom sina politiska och kulturella institutioner lyckats vilseföra de arbetande så långt att de tar avstånd från sin egen kamp, de egna medlen, metoderna, revolutionen, socialismen och kommunismen. Genom skräckpropaganda och revisionism mot kommunismen i kapitalistisk media men också genom kapitalets femtekolonnare- opportunisterna i socialdemokratin och den reformistiska light-vänsterrörelsen, trotskister o.a. som alla utger sig för att vara arbetarklassens företrädare.

Dessa måste avslöjas, just emedan de inte har något att tillföra arbetarklassen i dess kamp mot kapitalet. Med dem förblir allt såsom det varit. De är bara där för att försvaga, desorientera och leda in arbetarklassen på fel spår. Opportunisterna finns över hela världen och försöker alltid att avleda uppmärksamheten från det som bör stå i fokus mot annat håll.

Vi brukar säga att de brister i ideologi. Ja, men inte alltid, den bristande ideologin har ömsom sitt ursprung i undlåtenhet, klasspositionering eller korruption. Opportunisterna har redan ställt sig på kapitalets sida i klasskampen.

De har som främsta kampmetod att genomföra reformen genom klassamarbete, i dialog med kapitalismen och inom dess samhällssystem. Denna metod syntes i viss mån fungera så länge ett revolutionärt socialistiskt block existerade. Vi kommunister förnekar inte reformer men den revolutionära formen måste vara den huvudsakliga kampmetoden.

I dag behöver kapitalet inte de opportunistiska samarbetspartier som utger sig för att vara arbetarpartier. Kapitalet har ej längre någon synbar eller konkret antagonist och kan således göra som det behagar, på hemmaplan såväl som bortaplan. Folk verkar ha blivit så avideologiserade, desillusionerade eller förvirrade genom opportunistpartiernas undlåtenhet att de röstar på det mest reaktionära partiet så fort det kallar sig det nya "arbetarpartiet."

Från tid till annan, från ett tillfälle till ett annat måste också vi kommunister samarbeta med olika organisationer och grupper och kanske också med dessa s.k. opportunister men då måste vi veta var de står i förhållande till oss, i förhållande till vår omvärld och hur de positionerar sig. Samtidigt och undan för undan måste de avslöjas så att deras handlingsutrymme krymper, det vinner hela arbetarrörelsen på och för den socialistiska idén framåt.

Bl.a. därför krävs att vi har täta meningsutbyten och samarbetar så att vi lättare kan orientera oss i den värld där kapitalet "utvecklats" till monopolkapital som alltmer översvämmat nationsgränserna och snart åstadkommit undergången av sin egen forna skapelse- nationalstaten.

Det finns en nationell opportunism och en global som högljutt vill företräda och hurra för de framsteg och den kamp som äger rum i Latinamerika. Allt det revolutionära som man säger sig stödja där, har ingen förankring i den politik som används på hemmaplan. De för ingen politik som ligger i opposition till högerpartierna. De pekar inte finger mot kapitalismen och allra minst mot det kapitalistiska systemet här, de talar aldrig om systemfel. Varför? Jo, de tar del av det, finner sin utkomst därifrån och måste då givetvis sända ut rökridåer, annars skulle vilken befolkning som helst, världen över, förstå sin egen benägenhet och omedelbart börja kämpa för att sätta stopp för det rådande klassystemet. Där människorna i samhället under gynnsamma omständigheter efterfrågas som produktionsenheter och vid ekonomiska kriser får ställa upp och rädda banker, finans- och försäkringsbolag o.dyl. genom ökade skattepålagor. Vid dessa tillfällen är de föregående årens vinster som bortblåsta och det rådande klassystemets s.k. journalister minns som regel ingenting av detta.

Slutligen tillbaka till exilskapet,som bereder svårigheter att objektivt kunna hålla sig a jour med de händelser som äger rum på långt avstånd, i hemlandet men vi får inte förringa de gynnsamma livserfarenheter som dragits av Kamrater i den nya tillvaron:
I diskussion med varandra ska de utmynna i givande slutsatser, vad Perus situation beträffar, både politisk-ekonomiskt som socialt och kulturellt;

• Latinamerikas situation, i kampen mot imperialismen och kapitalismen, främst den USA- amerikanska och dess alltmer aggressiva handlingar, samt den ruttenhet inifrån som alltmer avslöjar bristerna inom det kapitalistiska systemet.
• För att hela Latinamerika dess länder, människor och krafter i samarbete och solidaritet med alla progressiva och socialistiska krafter i slutändan ska slänga av sig inte bara det imperialistiska kapitalist-oket men också sina egna förtryckare.

Alla Välgångs- och lyckönskningar inför konferensen
Länge leve Perus Kommunistiska Parti
Länge leve socialismen

Gun Isaxon
Partiordförande
Kjell Bygdén
Internationella utskottet