Den 23 september avled Karl Staf, 93 år gammal. Han föddes på Östermalm i Stockholm men växte upp i Köpenhamn, det var där han fick sin grundläggande skolning i klasskampen.
Få människor har upplevt så mycket som Karl Staf och levt ett så händelserikt liv.
Som femtonåring gick han med i det kommunistiska ungdomsförbundet, och kommunist förblev han livet ut.
Karl gick tidigt ut på sjön, han ville se världen. Sjömännen pratade mycket om Spanien och fascisternas angrepp där. När inbördeskriget i Spanien bröt ut 1936 mönstrade han av i Frankrike. Han gjorde som många andra arbetarungdomar åkte dit och stred med Thälmann bataljonen mot Franco.
Efter Spanien återvände han till Sverige, men efter den nazistiska ockupationen av Danmark gick han med i Wollwebergruppen som hade till uppgift att sabotera Tredje Rikets verksamhet i Norden. Nu blev uppdraget att ta sig in i Danmark och sköta en hemlig radiosändare i Köpenhamn. Men Staf blir gripen, fängslad och dömd till döden av ockupationsmakten. Åtta månader satt han i dödscell, innan han blev benådad och dömd till livstid.
Efter kriget arbetade Karl Staf som korrespondent för Norrskensflamman och Ny Dag i Sovjetunionen, Kina och Sydamerika, i Sydamerika arbetade han även för Prensa Latina.
Karl Staf har skrivit en självbiografi, ”Den röda lågan” i förordet till denna skriver han:
Om jag har levt ett spännande och omtumlande liv, så tillskriver jag det min samtid, trettiotalets politiska och ekonomiska kris och den spirande fascismen med kriget i följe. För ungdom uppväxt och fostrad i arbetarmiljö var det den gången, då det politiska livet var mindre komplicerat, lättare att ta ställning, vilket också jag kom att göra.
Inbördeskriget i Spanien blev här en skiljelinje – mellan demokrati och fascism. Det liksom låg i luften.
Dåtidens främsta intellektuella ställde sig på republikens sida mot fascismen, men de många tusen som gav sitt liv i kampen och ligger begravda på spansk jord, bland dem tvåhundra svenskar, var nästan uteslutande arbetarungdomar, fast det bör nämnas att första svensk som stupade – Olle Meurling, kom från en prästfamilj. Hans sista budskap till sina efterföljare var
– Håll den röda lågan brinnande...
Det spanska inbördeskriget var ouvertyren till det stora världsdramat. Medan västmakterna med sin skändliga eftergiftspolitik gentemot de fascistiska krafterna satte demokratin på spel, pågick en skoningslös underjordisk kamp för att försvara den. Också i denna kamp var det arbetarungdom som utmärkte sig. Många fick sätta livet till.
Litteratur om Karl Staf:
”Spaniens sak var vår” utgiven av Svenska fredskommittén
”Den röda lågan” självbiografi utgiven av Hägglunds förlag