Inför riksdagens behandling av Lissabonfördraget den 20 november beslutade sig Byggnads avd 1 i Stockholm för att arrangera ett protestmöte den 18 november. Byggnads avd 1 hade då tänkt sig att en demonstration strax innan skulle kunna påverka riksdagens ledamöter att inte anta Lissabonfördraget innan Sverige var garanterat från EU att i Sverige gäller svenska avtal oavsett från vilket land företag eller arbetskraft kommer ifrån. Byggettan som är Byggnads i särklass största avdelning med betydande ekonomiska och personella resurser satte in all sin kraft för att på Stockholms byggarbetsplatser mobilisera inför protestmanifestationen.
När mobiliseringen inför protestmötet den 18 november pågått en tid och med full kraft började man på Sveavägen 68 (SAP:s partikansli) att diskutera Byggettans planerade manifestation.
SAP:s partiledning var helt klar över att Lissabonfördraget skulle röstas igenom den 20 november och kände sig bekymrade över att landets största avdelning inom Byggnads var i full färd med att arrangera en protestmanifestation och därmed oroa allmänheten inför riksdagen behandling av Lissabonfördraget. Fruarna Sahlin och Ulvskog slog då sina kloka huvuden ihop efter att först ha konsulterat sin gode vän och vapendragare Vanja Lundby-Wendin. Lösningen på problemet var enkel och glasklar. Ett protestmöte för att slå vakt om den svenska modellen på arbetsmarknaden var inget som enbart gällde Byggnads medlemmar. Nej det var ett problem för LO:s alla medlemmar och vad vore då mer naturligt än att Stockholms LO distrikt arrangerade protesmötet. Lika naturligt är det då att LO distriktet då inbjuder Vanja Lundby-Wendin som huvudtalare. Sålunda beslutade man sig för att meddela Byggettan att LO distriktet tar över arrangemanget.
Det så kallade protestmötet ägde rum som planerat den 18 november men blev bojkottat av Byggnads och dess medlemmar. Vanja Lunby-Wendin höll ett tal inför mötets ca 200 personer där hon gick till frontalangrepp på alliansregeringen och under talets gång uppmanade mötesdeltagarna till all dels i det kommande EU valet rösta på socialdemokraterna och framförallt 2010 rösta på socialdemokraterna och därmed är alla problem lösta.
Vanja Lundby-Wendin nämnde också i sitt tal Lissabonfördraget och försäkrade mötesdeltagarna att det var betydligt bättre än det nu gällande avtalet Alltså var det helt i LO medlemmarnas intresse att den svenska riksdagen så snart som möjligt godkände avtalet.
Av det inträffade kände sig naturligtvis Stockholms byggnadsarbetare både lurade och svikna. Mest svikna av alla är dock Byggnads avd 1 i Stockholm och dess styrelse. Det är inte ofta som ett dylikt piskrapp så tydligt visar sig från SAP och dessutom följs av en facklig styrelse. Det blir än märkligare då Byggettans ordförande Johan Lindholm inför sina medlemmar inte vågar trotsa piskrappet från Sveavägen 68. Johan Lindholm har annars ett rykte om sig inom Byggnads att vara både radikal och frispråkig. Allt har dock sin begränsning när huvudkontoret på Sveavägen 68 talat. Mötets planering och genomförande blev dock till den bästa lektion i samhällskunskap Stockholms byggnadsarbetare kunnat få.
Lars Lundberg