Den Ryska Federationens Kommunistiska Partis 13e Kongress
Moskva 29-30 november 2008

I början av sitt tal till den Ryska Federationens Kommunistiska Partis 13e Kongress anför Generalsekreterare Gennadij Zjuganov att den äger rum i en tid av djup systemkris i den imperialistiska världen. "Monopolens samfund, deras politiska och byråkratiska tjänare klarar inte längre av att reda upp processen av kollaps och sönderfall. De samlar sig feberlikt i flockar under parollen: Oligarker och all världens exploatörer, förena er för att rädda kapitalismen."
De ryska myndigheterna hade före krisen inga pengar över för invalider, pensionärer, till barnbidrag, hälsovård, för uppbyggnad av produktion och kultur eller att stärka landets försvar. Stabiliseringsfonden, "den heliga kon" som i tidigare nämnda fall inte kunnat röras togs till slakthuset så fort bankirerna och oligarkerna som redan vältrade sig i lyx och guld behövde mer pengar.
Det är signifikativt att krisens epicentrum är Wall Street, det kapitalistiska världssystemets fästning, dess hjärta och hjärna. De har paralyserats, inte av ädla revolutionärer eller utvalda terrorister men av sina egna krafter som den US-amerikanska styrande klassen själv har fostrat, för att påskynda sitt eget frånfälle." Ödet knackar på dörren till "den fege djävulen," som Maxim Gorkij beskrev den US-amerikanska imperialismen.

Kongressen som inryms i en Konsertsal invid Hotell Vega i Moskva är magnifik och rymmer ca 2.000 Kamrater. De utländska observatörerna, är representanter för fler än 80 kommunist- och arbetarpartier från alla världsdelar. Likaså uppvaktas Kongressen av ett stort nationellt och internationellt mediauppbåd. Hela Kongressen från Generalsekreterare G. Zjuganov över Centralkommittéen till alla delegater och funktionärer andas styrka, tillförsikt och en stark framtidstro.

"För tjugo år sedan förstördes Sovjetunionen, som ett resultat av den förrädiska Gorbatjov-Jeltsin politikenoch intrigerna från deras västliga medbrottslingar." "Det annonserades ut till hela världen att man hade nått fram till vägs ände för alla former av social rättvisa, att allt skulle utvecklas i enlighet med den fria marknadsmodellen, under världsdominans av USA. Många minns hur socialismen blev skymfad och smutskastad. Men nu har USA upphört att vara ledstjärna för världskapitalismen. Även Rysslands högsta tjänare av kapitalismen säger numera att: USA inte längre kan agera enligt sin forna kapacitet. Den liberala marknadsfilosofin (läs kapitalismen) har misslyckats förskräckligt, också i Ryssland."

"Världens kapitalistiska systemkris gav under förra århundradet upphov till fascism och två världskrig. Mänskligheten måste dra långtgående slutsatser av detta. Det borde också bereda den styrande gruppen i Ryssland med en unik möjlighet att avsluta sin återvändsgrändspolitik, speciellt som den säger sig vara patriotisk. Ännu har ingenting påbörjats för att nå fram dit."

I stället för att lita på det sovjetiska vetenskapliga fundamentet och det bästa utbildningssystemet byggt under 1900-talet, svälter vi nu i brist på utbildning och vetenskap, skolan urartar, unika kulturella och andliga värden ersätts med surrogat. 7800 skolor har stängts. Fri högre utbildning är i praktiken något från det förgångna. Marknadsivrarna i regeringen säljer ut forskningsinstitut. Redan har 800.000 toppnoterade specialister lämnat Ryssland, och mer än 100.000 vetenskapsmän. 20.000 vetenskapliga arbeten utförs för EU-ländernas behov men betalas av ryska institutioner.

I vilken situation RFKP arbetar
För att agera effektivt måste partiet förstå: 1.) I vilken situation det befinner sig och arbetar.
2.) Vilka är de historiska perspektiven för vår rörelse? 3.) Vilka internationella och externa nyckelfaktorer bör hållas i minnet?

1.) Den statskontrollerade median och Det Enade Ryssland tillsammans med sina hantlangare i Duman fortsätter hävda att regimen är solid och har en lysande framtid. De trummar in i människors huvuden att Ryssland har lämnat krisen bakom sig och inträtt i en era av återuppstånden makt under ledning av Medvedev och Putin. Folk är trötta efter två decennier av försämringar, hopplöshet och nationell förnedring. De längtar efter en återgång till rättvisa, ordning och ett normalt liv och godtar lättroget Kremls löften och utsagor

2.) Objektivt sett förblir Rysslands position komplicerad, för att inte säga usel. Populationen minskar. Tack vare Jeltsins heroiska försök har landet förlorat 5 av sina 22 miljoner kvadratkilometer historiskt territorium och tre faror hotar landet: avindustrialisering, minskad population och mental försvagning.
Regeringen har vare sig haft framgång genom skryt eller förmåga att presentera ett klart handlingsprogram. Framtill nyligen har det varit "som en skänk från ovan" att världspriserna på energi varit så höga. Regeringens sociala stöd vilar på en "vertikal maktstruktur," vilken är ett annat sätt för att utöva skrämsel och utpressning av det breda sociala samhällsskiktet och från olje- och gasinkomsterna kastar makten ut små bidrag till befolkningen likt smulorna från en paj, speciellt i valtider. Sålunda har det varit möjligt för regeringen att hålla sig kvar vid makten.

3.) Det kapitalistiska paradis som vårt folk lovades 1991 har förblivit en hägring. Det faller sönder framför våra ögon. I stället för ett paradis, har befolkningen fått stödja 100 dollarbiljonärer och 200.000 miljonärer. Under tiden har en svår finans och produktionskris inträtt. Det sätts på Sovjets konto som naturliga och kännbara konsekvenser av dess förflutna, erfareneter och idéer om social rättvisa. Den nuvarande administrationen måste under press från allmänhetens uppfattning i allt högre utsträckning anta vänster-patriotisk retorik.
Allt detta föranleder en viktig slutledning: Vi är på tröskeln till ett avgörande social-politiskt skifte med förändringar både i vårt land och i hela världen. Detta fordrar nya tillvägagångssätt av oss, nya idéer och nya arbetsmetoder. Vår slutledning om samhällets tillstånd och förslag för att få Ryssland ut ur krisen, uttalas i det nya partiprogrammet som vi alla har arbetat fram och som är på väg att antagas.

En sund politik brukar börja ge resultat inom en period av 2-3 år. Det är nu 18 år sedan marknadsförespråkarna grep makten men hittills har skalan av den förödelse som som drabbat landet varit monstruös.
• Ryssland industriella produktion är blott 45% av 1991 års nivå.
• Produktionen av maskinredskap för metallskärning har sjunkit 11 gånger, obs! inte 11% sedan 1991. Produktionen av traktorer har minskat 14 ggr och datateknik med 15ggr.
• I dag byggs det tre gånger mindre bostadsyta än under Sovjettiden.
• Populationen minskar varje år med 500.000-700.000 och ligger i dag strax över 141 miljoner invånare.
• De hundra rikaste personerna har en sammanlagd förmögenhet av 520 biljoner US-dollar, detta motsvarar hela Rysslands guld och valutareserv. Klyftan mellan de 10% rika och 10% fattiga är 15:1 men experter hävdar 30:1 och i Moskva 42:1.
• Under de senaste 8 åren har 3000 sjukhus och 2500 polikliniker stängts.
• Årets officiella inflationssiffra är 15% men för många av RFKP´s väljare ligger den runt 25%. Priset på konsumtionsartiklar har ökat med 20-30%.
• Medicinpriserna stiger med raketfart och de mest nödvändiga  och även vanligaste medicinerna är för dyra för en majoritet av befolkningen.
• Konsumtionen av ren alkohol per person, inklusive minderåriga är 18 liter/år. Ca 70 % av männen och 40% av kvinnorna nyttjar alkohol varje dag.
• På landet har 15.000 byar försvunnit och 9.000 har kvar mellan 20-30 bofasta. 40 miljoner hektar odlingsbar jord har övergetts och hälften nötboskap har slaktats. Ryssland har förlorat hälften av sin matproduktion och köper den från utlandet.

En delegat från Krasnodarsk påminde om att det i dag kostar en bonde mer att producera än att sälja, varför allt fler blir tvungna att sälja sin jord och överge sin hembygd som i sin tur billigt kan övertagas av rika uppköpare.

Mot bakgrund av det industriella och agrikulturella förfallet förebådas hårda tider, speciellt när priset såväl som produktionen av olja har fallit, en enligt vetenskapsmän oåterkallelig process eftersom oljefälten har exploaterats på ett slösaktigt sätt för att maximera profiten.
Regeringen är helt enkelt inkapabel att genomföra storskaliga projekt men tillhandahåller en ihålig retorik. Många ord och lite verkstad. "Det är inte irrelevant att återkalla Konstantin Siminovs ord om Stalin: Han talade lite, gjorde mycket, hade många angelägna möten med människor, gav sällan intervjuer, höll sällan tal men som resultat vägdes och värderades alla hans ord, inte bara här men över hela världen.

Karaktären av politiskt arbete
Den huvudsakliga motsättningen finns mellan oligarkerna- kapitalet, som olagligt tillförskansat sig allmänhetens rikedomar och arbetskraften- det multinationella ryska folket som berövats den politiska och ekonomiska makten. Klyftan går mellan Arbete och Kapital och mellan den pro-västliga eliten och landets nationella intressen. RFKP anser att dess huvuduppgift är att kombinera social-klass och nationell befrielsekamp, sådana ser grundförutsättningarna ut för en övergång till socialism. Det ryska folkets förödmjukelse kan endast upphöra genom att de får tillbaka sina naturrikedomar och genom en nationalisering av de huvudsakliga produktionsmedlen.

"Den Stora Oktoberrevolutionen var den enda chansen för Ryssland att förbli en nation i en situation av militär, politisk och ekonomisk kollaps, sönderfallet av staten och den totala odugligheten av den styrande regimen, av kapitalister och landägare. Emellertid gav behovet att avsluta det ekonomiska och sociala arbete som kapitalist-Ryssland hade misslyckats med ett ansenligt avtryck för synen på den sovjetiska staten och dess samhälle."

"Som stat och socialt system var Sovjetunionen en odelbart helhet. De interna sabotörerna och de externa fienderna försöker nu att misskreditera hela den sovjetiska perioden och dess utveckling. Sålunda agerar anti-socialisterna som förstörarna av ett stort land. Det är därför en återfödelse av Sovjet och att hitta tillbaka till vägen för socialism är oskiljaktiga. Historien har åter konfronterat människorna i vårt moderland med de samma valmöjligheter som stod till buds 1917 och 1941: endera en stor socialistisk makt eller ett fortsatt förfall av landet, till dess det blir en koloni." Vi svarar: Den nationella frågan och klassfrågan kan endast lösas på socialismens väg.

Ovanstående två stycken är ett citerade ur skissen till det nya partiprogrammet (det femte sedan SUKP´s grundande). Under den Ryska Federationens Kommunistiska Partis 13e Kongress kom därför mycket att kretsa kring det nya program som växt fram under en tid av åtminstone fjorton år och som grundligt och på ett mycket ingående sätt analyserar människornas behov av Sovjetunionen, dess tillkomst, historia, nedmonteringen, tiden fram till i dag och nutid. Enligt Ivan Melnikov ligger ca 1.000 brev till grund för det nya programmet, brev alltifrån Dagestan till Vladivostok, med många olika etniska bakgrunder. Eftersom varje partidistrikt och varje medlem har kunnat sända sina bidrag, har de varit nästintill omöjliga att räkna. Detta femte partiprogram har således ett brett underlag och har tillkommit under en lång tid varför det har större möjighet att detaljerat visa partiets kurs och mer noggrannt kunna fungera som det fundamentala teoretiska dokument det är tänkt att vara.

Statsapparaten i dag återspeglar bara en handfull parasiters intressen som försöker bli ännu rikare genom sin plundring av folket. Myndigheterna försöker dölja detta faktum och talar hycklande ett "patriotiskt vokabulär," engagerade i populistisk demagogi medan de håller politiska jippon och polisbatongerna i beredskap. Folket känner lätt igen dessa bluffar och regimens förespråkare får ett kraftigt bakslag. Ett färskt exempel: trots alla tricks av organisatörerna till tävlingen "Rysslands namn" förekommer Vladimir Ilich Lenins och Josef Vissarionovitj Stalins namn ständigt bland de mest framstående personerna i landets tusen- åriga historia.

RFKP vill inte föra landet tillbaka till en tidigare form av socialism men framåt till det 21a århundradets som tar Sovjetunionens spektakulära bedrifter såväl som dess negativa lärdom i betraktelse. Vårt parti har fördömt maktmissbruket under 1930-talets politiska kamp och de tragiska misstag som begicks vid denna tid. Men vi har ingen rätt att glömma att det var under samma tid som grunden för en kraftfull produktion och vetenskap lades, vilken säkrade segern över fascismen. Än i dag ligger dessa produktionsökningar som grund för landets ekonomi.

Rysslands väg till framtiden:
Att hindra nationen från att dö ut genom en dramatisk förändring av den sociala och ekonomiska kursen, höja födelsetalet, öka understödet till familjer med mänga barn, restaurera nätverket av dagis, bereda bostäder för unga familjer och eliminera hemlösheten bland barn.

Att föra tillbaka de ryska naturrikedomarna i samhällelig ägo och den strategiska sektorerna av ekonomin: tung industri, transport, försvarsindustri, olje och gasfält, olagligt privatiserade fabriker och kolgruvor. Att föra tillbaka Stabiliseringsfondens tillgångar till Ryssland att användas för att återuppliva landet.

Att stimulera utvecklingen av intensivvetenskaplig produktion och inte "skruvdragar-montering. Sänka skatterna på produktion. Stoppa möjligheterna att göra fingerade bankrutter av företag och möjlighet att plundra dem.

Att säkra landets livsmedelstillgångar. Att lokalisera inte mindre än 10 % av budgeten till stöd för jordbruket. Kollektiva jordbruk för produktion och bearbetning av livsmedel borde vara drivhjulet för återupplivandet av landsbygden.

Att revidera de lagar som har försämrat invånarnas position och möjliggjort en plundring av landets rikedomar.

Att omedelbart tackla fattigdomsproblemet. Genom statliga priskontroller av baslivsmedel och bränsle. Att sätta ett minimum för levnadsnivån till 10.000-12.000 rubel/månad samt garantera att löner, pensioner och bidrag inte understiger denna nivå. Återinföra ett statligt bidragsgivande till de mest sårbara i samhället.

Att införa progressiv beskattning. Att befria låginkomsttagare från skatt. Att prioritera interna framför de externa skulder. Att föra tillbaka till människorna vad staten är skyldig dem, de depositioner som försvann under åren av "reformer."

Att återta regeringsansvaret för byggandet av bostadshus och samhällsservice. Expandera byggandet. Förbjuda vräkningar av människor. Sätta en gräns på kostnadsnivån för samhällsservice till högst 10 % av en familjeinkomst.

Att öka finansieringen av vetenskap.
Att restaurera den fria universitetsutbildningen.
Att göra den kvalitativa hälsovården tillgänglig.
Att säkra kulturens tillgänglighet och införa ett stopp för kommersialiseringen.
Att göra regeringen mer effektiv. Minska antalet byråkrater och stödja mer självorganisation bland folket.
Att restaurera direkta val till Federationens Rådsförsamling och de regionala organen.
Att hindra korruption och kriminalitet.
Att öka kampförmågan hos de väpnade styrkorna.
Att säkra Rysslands territoriella intgritet och skydd av landsmän utomlands.
Att föra en utrikespolitik baserad på ömsesidig respekt mellan länder och människor.
Att så snart som möjligt överbrygga klyftan mellan de Sovjetiska brödrafolken för en frivillig restaurering av Unionsstaten

Det finns inga omöjliga uppgifter i detta program. Det som behövs är den politiska viljan. En vilja som inte finns hos de nuvarande politiska makthavarna eftersom deras mål är de motsatta till den överväldigande majoriteten av människor.

Internationell verksamhet

Till sist några punkter om RFKP´s internationella aktiviteter under rapporttiden från den förra Kongressen fram till år 2008. 

• Partiets fasta och pålitliga partiledning gick en lång väg för att förmå Kreml att fatta beslut om att erkänna Sydossetien och Abchazien. Partiet och dess representanter vid Statsduman gör därigenom anspråk på ett obestridligt erkännande.

• RFKP´s aktiva hållning ställer ett viktigt hinder i vägen för ett NATO-genombrott in på vårt territorium, genom att få den ryska regeringen att flytta och bordlägga de gemensamma militärövningarna med NATO-trupper.

• Tillsammans med Ukrainas KP och patriotiska organisationer på Krim lyckas vi upplösa NATO-övningar på dess halvö och tvinga USA´s krigsfartyg bort ifrån Krims hamnar ännu en tid framöver.

• Våra deputerade är medlemmar i 11 permanenta delegationer vid internationella och regionala parlamentsorganisationer, där de spelar en viktig roll. RFKP var en av huvudinitiativtagarna till att göra motstånd till anti-kommunisthysterin vid PACE (Parliamentary Assembly Council of Europe). Försöket att demonisera Kommunismen, presentera den som fascism och lansera en massiv offensiv mot kommuniströrelsen världen över kunde härigenom upplösas. Provokatörerna kommer dock att fortsätta i anslutning till 70 årsdagen av nonaggressionsavtalet från 1939 mellan Sovjet och Tyskland. Antikommunisterna världen över planerar stora provokationer inspirerade, finansierade och koordinerade av USA, NATO och Europeiska centrum. Vi måste avvisa denna provokation. För detta räknar vi med att få brett stöd av kommunister och vänstern i andra länder.

Kjell Bygdén
Internationella Utskottet SKP