En julkrönika ska naturligtvis handla om tomtar. Nu tänker jag inte skriva om snälla tomtar som delar ut julklappar utom om sådana man har på loftet. Vi börjar med Reinfeldt. Mitt i näringslivskrisen när tusentals arbetare varslas varje dag säger han: ”Min idé är att folk ska komma i jobb.” Det är en bra idé men idéer måste också omsättas i praktiken. I stället för att skänka miljarder till det korrupta banksystemet borde pengarna gå till den offentliga sektorn. Det hade skapat fler arbetstillfällen och kanske fler händer inom äldreomsorgen, vilken är gravt eftersatt. Men visst är det pinsamt, herr Reinfeldt att landet måste socialiseras för att det ska fungera. Statsägda banker och industrier, nu kommer till och med krav från andra sidan Atlanten att Svenska regeringen ska ta sig an SAAB och Volvo. Det jobbpaket regeringen talar om har vi i skrivandets stund inte sett till. Lars Calmfors ordförande i Finanspolitiska rådet manar regeringen till snabba finanspolitiska åtgärder. Han förordar skatterabatter till låginkomsttagarna, ökade bidrag, extra barnbidrag och pensionstillskott. Tvärt emot den moderata linjen. Ska detta kunna finansieras behöver vi kanske införa progressiv beskattning igen. Knappast kommer den här regeringen att införa den rättvisa Robin Hood- politiken. Ska pensionärerna få det bättre får de väl arbeta, säger den döve och blinde statsministern istället. Han har inte förstått att folkets köpkraft bygger ekonomin.
I juletid har Christina Husmark Pehrson gett de sjukskrivna en julgåva. Då ställs tusentals sjuka utanför sjukförsäkringssystemet. En gåva i sann nyliberal anda. Sedan ger sig Christina Husmark Pehrson ut på en resa runt om i Sverige för att få sjukpensionärer ut i arbete. Då skulle man kunna tänka sig att det ordnades vikta jobb till de som inte orkar med de krav som ställs på arbetsplatserna, men icke. Förtidspensionärer räknas in i kategorin arbetsovilliga och slängs ut på den öppna arbetsmarknaden. Hur ska en person som tar sig fram med hjälp av kryckor kunna konkurera med en frisk individ?
Den politik vår regering bedriver bäddar för demonstrationer, kravaller och upplopp. Det har justitieminister Beatrice Ask förutsett. Därför vill hon nu beväpna beredskapspolisen, alltså skapa en parapolisiär styrka. Vapen mot folket är kanske enklare än en rättvis politik. Den här finanskrisen borde inte komma som en överraskning för våra politiker. Den har pågått länge och nu rasar hela systemet ihop. Jag citerar här en av våra kamrater från Riktpunkt nr 3 år 2006: ”Det som ställt till ett elände är att den rika klassen har på ett fåtal händer blivit så rik att detta fåtal personer kan förvrida och förhindra den naturliga utvecklingen. Min uppfattning är att kapitalismens normala period var slut för hundra år sedan, men dessa rika dårar har kunnat tvinga kvar kapitalismen så att den ännu finns här. När ett samhällssystem blir kvar längre än sin naturliga tid blir det abnormt. Det är vad vi nu ser…”
En dyster julkrönika, kamrater, men det är nu det är tid för oss att fatta varandras händer och dansa ringdans och sjunga julsånger ”Upp till kamp emot kvalen sista striden det är…”
Astrid Boman