Epoken Stalin i fakta och siffror

Trots alla ansträngningar från den antisovjetiska och anti- kommunistiska propagandan har intresset för Josef Stalins personlighet och verksamhet ökat ovanligt starkt den sista tiden. Under åtskilliga möten med våra väljare och sympatisörer fick jag upprepade gånger höra följande uppmaning: i debatter med anti-Sovjeter borde man använda mer fakta och siffror, men i dag är få möjliga att finna och insamla. Skulle du kunna hjälpa till?

Kommunistiska Partiet Ryska federationen den 14 december 2009 ”Pravda”- G.A. Zjuganov.
För att tillmötesgå dessa önskningar beslutade vi att framställa en speciell publikation, vari vi med torrt språk kring statistik kunde visa den fulla omfattningen av vårt folks framgångar under J.V. Stalins ledarskap och intresset för att försöka misskreditera denna historiska bedrift.

Rädda landet
J.V. Stalin tog över landets ledarskap år 1922 när inbördeskriget bedarrade. Landet ekonomi var bankrutt och folket var trött av ändlöst krig. För det ryska folket började kriget 1914- det första världskriget, som fyra år senare utvecklade sig till ett inbördeskrig. Följande fakta belyser landets ekonomiska situation i början av den epok som har blivit historisk under namnet Stalins era. I början av 1921 var den industriella produktionen bara 12% av den volym landet hade innan krigsutbrottet. 1920 var sädesskörden drygt 64% av den insamlade mängden före kriget. De flesta gruvor var förstörda. Endast några få fabriker och kraftverk var i funktion. Såväl städer som byar låg i ruiner. De flesta moderna historiker bedömer denna tid genom att förklara den som storskalig förstörelse och endast som resultat av inbördeskriget, som om de har glömt det faktum att inbördeskriget föregicks av revolutionen 1917 och det utmattande första världskriget.

Även det då förstörda Ryssland tilldrog sig stor uppmärksamhet världen över och överraskade sin samtid. Så småningom, sakta men säkert fick landet erkännande från den progressiva delen av mänskligheten och som världens första socialistiska stat. Men världen styrdes av kapitalistiska system som inte tolererade uppkomsten av en sådan stat. Stalin var väl medveten om sin tid och insåg klart att historien gav Sovjetunionen mycket kort tid till att skapa en ekonomi som skulle fordras för att överleva, förbli oberoende och kunna utvecklas i full skala. Den nye ledaren för Sovjetryssland konfronterade därför genast folket med denna, den mest angelägna uppgiften och betonade klart: ”Vi ligger 50- 100 år efter de mest utvecklade länderna. Detta måste vi överbrygga inom tio år, annars kommer de att krossa oss.”

Stalins mål ”gick hem”: det reflekterade folkets intresse och var ämnat att rädda Fädernesslandet. Folket samlade sig för att kunna realisera målet, landet enades för sin huvudsakliga uppgift. Detta är också anledningen till att målet kunde uppnås, till hela världens förundran. Så här skrev den franska tidningen ”Le Temps” i januari 1932: ”Sovjetunionen vann den första ronden, den egna industrialiseringen utan hjälp av utländskt kapital”.

I dag borde våra oligarker, inkompetenta finansiärer och spekulanter av alla de storlekar och slag ta med dessa ord i beräkningen. Dessa som är så benägna att ta ”billiga” utländska lån, vilka nu med myndigheternas beviljande ska återbetalas på bekostnad av statsfinansiella fonder som rättmätigt tillhör folket. Under Stalins tid var det omöjligt att använda offentliga tillgångar på detta sätt.. Varje rubel nådde den offentliga plånboken och avsattes till den industriella utvecklingen, för nybyggnationer eller till stöd för byarna.

Till världens förvåning
Entusiasmen för den ekonomiska tillväxten i Stalins Sovjetunionen kunde inte gömmas ens av den ledande borgerliga massmedians utgåvor i väst, såsom brittiska ”Financial Times”, vars sidor konstaterade: ”Framstegen inom ingenjörs-industrin är mer än enastående. Lovprisande av resultaten i press och tal är på intet sätt grundlösa. Glöm inte att Ryssland förut bara producerade de mest elementära maskiner och verktyg ... och nu tillverkar Sovjetunionen all utrustning som är nödvändig för sin metallurgiska och elektroniska industri. Det lyckades att framställa sin egen bilindustri. Det skapade produktionen av instrument och verktyg, som täcker hela skalan- från de finaste instrument för hög precision fram till de tyngsta pressar. Vad jordbruksmaskineriet beträffar är Sovjet inte längre beroende av utländsk import. Samtidigt vidtar Sovjets regering åtgärder för att säkra att eftersläpande arbete inom kol- och järnbrytningen inte ska förhindra genomförandet av innestående femårsplan på fyra år. Det är inget tvivel om att de nybyggda enorma fabrikerna kommer att garantera en betydande produktionsökning från den tunga industrin”.

Det vore naivt att anta att den borgerliga pressen delade det sovjetiska folkets glädje kring de fantastiska framgångarna i byggandet av en ny socialistisk ekonomi som gick över till att utvecklas enligt femårsplaner. Det var omöjligt för borgarpressen att erkänna Sovjetunionens framgångar som ett resultat av den ekonomiska utvecklingen.

Nuförtiden har det blivit mode att tala om hur rikt och ekonomiskt utvecklat Tsar- ryssland var före det första världskriget och det åberopas ha haft verkligt imponerade data år 1913. Men är dessa så imponerande mot bakgrund av Stalintidens framgångar? Här är några få siffror för att belysa detta: År 1913 var Rysslands industriproduktion omkring 8 gånger mindre än USA:s, ca 3,5 gånger mindre än Tysklands, 3 gånger mindre än Storbritanniens och omkring 1,5 gånger mindre än Frankrikes. Rysslands del av världens industriproduktion nådde knappa  4 %. Som ett resultat av förödelsen från första världskriget och inbördeskriget föll också landets industriproduktion betydligt. Produktionsvolymen från den tunga industrin minskade 7 gånger jämfört med 1913.

Industrin återhämtas
Men direkt efter inbördeskriget började den nationella industrin snabbt att återhämtas. Vid år 1926 var den praktiskt taget återuppbyggd. 1927 hade Sovjetunionens industriavkastning överträffat den från 1913. Vid år 1929, början för den första femårsplanen, hade fler än två tusen statsägda industriföretag renoverats och ombyggts. Emellertid var dessa resultat inte tillräckliga för att åstadkomma oberoende och försvarsberedskap. För att uppnå denna Stalins arbetsuppgift, vilken lades fram inför den XIV Partikongressen var det nödvändigt att förbättra systemets ekonomiska skötsel. Det var här som landets ekonomi år 1929 startade sin utveckling enligt femårsplaner. Se tabell 1.

1. Total avkastning (i biljoner rubel och i % från 1929)

År

1929

1930

1931

1932

1933

BiljR

21,0

27,5

33,9

38,5

41,9

%

100

130,9

161,4

183,3

199,5

Betänk att volymen för landets industriproduktion fördubblades på mindre än fem års tid. Majoriteten av produktionen byggdes upp från noll; ny teknik och utrustning kom att installeras och behärskas. Detta var verkligen de nya idéernas ekonomi! Inget pladder eller högljudda förklaringar som inte var säkrade av reella handlingar. I sin rapport till den XVII Kongressen för All-Ryssland KP (b) konstaterade Stalin kort och klart: ”Vårt land har blivit stabilt och slutligen en industri-nation.” Här är de data som till fullo bekräftar hans ord.

2. I Sovjetunionens  nationella ekonomi, total produktion  (i %)

 

1913

1929

1930

1931

1932

1933

Industri (utom den lätta)

42,1

54,5

61,6

66,7

70,7

70,4

Andra grenar

57,9

45,5

38,4

33,3

29,3

29,6

För att säkra dessa mått av industriell utveckling och att bemästra dess nya grenar, var det tvunget att mobilisera landets alla tillgängliga resurser.

Genombrott
De som i dag försöker förvränga vår historia, att befläcka Stalintiden såväl som dess folkliga bragder, hävdar att jordbrukspolitiken var eftersatt vid den här tiden.

Inom kollektiven
Vid rapporteringen till den XVII Kongressen för det All-Ryska KP(b) informerade Stalin om vad som hade gjorts inom jordbruket under den första femårsplanen: ”Den största andelen människor finns i dag inom kollektiven och de statliga jordbrukskollektiven, skollärare och föreningsaktivister, förare av traktorer och skördetröskor, brigader för spannmåls- och boskapsskötsel, kollektivjordbrukens bästa stödarbetare”. Stalin dolde emellertid inte att det återstod ett kulturellt avstånd mellan stad och landsbygd. Men med vilken kärlek, tillit och förhoppning han talade om landet och jordbrukarna! Huvuddelen av de boende på landet visste att det var de som betalade merparten av skatter såväl som personliga umbäranden. Han insåg vilka personliga självuppoffringar som hade gjorts för att åstadkomma denna bedrift och gjorde allt för att höja landsbygdens kultur och utbildning, för att gradvis minska avståndet mellan stad och landsbygd.

Stalins förhoppning om framgång inom jordbruket grundade sig på den storslagna utvecklingen av ingenjörskonsten inom jordbruket och den kulturella utvecklingen på landet. Här är de data som belyser den dynamiska utvecklingen av jordbruksteknologi under Stalins första femårsplan.

3. Sovjetunionens leverans av viktiga maskintyper för jordbrukssektorn från 1929 till 1933

År

1929

1930

1931

1932

1933

Traktorer i tusental

34,9

72,1

125,3

148,5

204,1

Hästkrafter i tusental

391,4

1 003,5

1 850,0

2 225,0

3 100,0

Ökning antal ggr i enheter

 

2,1

3,6

4,2

5,8

Ökning antal ggr i hästkrafter

 

2,6

4,7

5,7

7,9

Skördetröskor I tusental

 

1,7

6,4

14,1

25,0

Ökning antal ggr i enheter

 

 

3,8

8,3

14,7

Om den totala volymen för industriproduktionen har fördubblats under den första femårsperioden, då har, under samma period, såsom tabellen visar, antalet traktorer på landet ökat 6 gånger och deras produktionskapacitet- nästan 8 gånger. Samtidigt har antalet skördetröskor ökat närmare 15 gånger.

När Stalin summerade den första femårs-perioden för lantbruket konstaterade han: ”Sedan de kollektiva och statliga jordbruken försågs med 240 000 traktorer och 3 100 000 hästkrafter, är det, som ni kan se, en ansenlig kraft, kapabel att på landsbygden dra upp kapitalismen med rötterna.”

Men landsbygden tillhandahöll inte enbart utrustning när det genomgick den svåra kollektiviseringsprocessen. Under den första femårsplanen sändes fler än 23 000 kommunister till landet som delgavs förtroende för att realisera de uppsatta målen. Dessutom utbildades genom statens försorg 111 000 teknik- och jordbruksspecialister, såväl som två miljoner förare av traktorer och skördetröskor samt mekaniker för dessa.

Stalin kontrollerade personligen den nödvändiga lagerutrustningen, den livsuppehållande växlingen av grödor, skapandet av sädesförråd i alla delar av jordbruket. Han delgav i sin rapport till den XVII Kongressen alla dessa utfärdanden, vilka gav uttryck för hur starkt han värderade betydelsen av deras genomförande.

Be om hjälp
Kan dagens ledarskap för landet åtminstone på några områden förevisa ett sådant ansvar och kompetens? Det misslyckas till och med att handskas med den mest självgående industrin, trots att tio biljoner rubel (10 000 000 000 000 rubel), bara i år har investerats i industrin. Och nu rusar den endera till Tyskland eller Frankrike för att be om hjälp till att lösa problemen. Under bara tre år av Stalins ledarskap ökade produktionen av lastbilar 5,2 gånger och antalet tillverkade bilar med 16 gånger-  dessutom startade allt från noll!

Fortsättning följer i nästa nummer.
Översättning:
Kjell Bygdén