Regionpolitiken i Skåne ställer två viktiga områden i fokus, sjukvård och kollektivtrafik. Det är också två områden som under de senaste 10-15 åren grovt missköts, i synnerhet sedan 1977 då EU:s lekstuga med regionalpolitik infördes. En regionalpolitik som grundar sig på den s.k. Lissabonstrategin. Det centrala i den strategin lyder: "EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning."
Allt sedan dess har Skånelandstinget utgjort en experimentverkstad för politiker som velat visa sin vördnad för kapitalet och dess EU. Det har inneburit en våg av omorganiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och ett eldorado för konsultverksamhet. Det enda man lyckats med är att minska den sociala sammanhållningen och att försämra inom de två kärnområdena sjukvård och kollektivtrafik.
Många skåningar känner varken igen sin sjukvård eller kollektivtrafik.
Politiken har också gynnat högerextremismen som har ett starkt fäste i Skåne, högerextremisterna har emellanåt fått ingå i den styrande majoriteten.
Det vill Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) göra någonting åt, därför ställer man upp i det regionala valet med en lista innehållande 16 namn som alla är beredda att arbeta för en politik som ställer det arbetande folket, pensionärerna och ungdomen i centrum. Deras behov skall styra verksamheten. Nu får det vara nog med privatkapitalistiska experiment som finansieras med Skattemedel.
Första namn på listan är Kim Jensen, 48-årig lagerarbetare från Helsingborg.
Kim Jensen framhåller att trots att vi anser att frågorna om sjukvård och kollektivtrafik är de viktigaste för regionen så har vi en politik även för de andra områden inom regionpolitiken och nämner där frågan om arbete och sysselsättning.
Kim anser inte att regionen idag lever upp till hälso- och sjukvårdslagen som säger:
”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.”
– Rätten till sjukvård har blivit en klassfråga! Trots att alla människor har rätt till sjukvård på lika villkor enligt hälso- och sjukvårdslagen ser det inte ut så idag i Sverige. Skattesänkningar som mestadels har kommit de rika till del och den kapitalistiska krisen har gjort att den offentliga sektorn och sjukvården har fått allt tuffare besparingskrav på sig. Massarbetslöshet och ökade klassklyftor ger stora hälsoproblem som drabbar arbetarklassen och de sämst ställda hårt, medan ekonomiskt välbeställda människor med en sjukvårdsförsäkring kan köpa sig förtur till sjukvården. Det är alltså inte behovet av vård som styr vem som får tillgång till vården idag, säger Kim Jensen.
– De som arbetar inom vården har en svår uppgift! Stress och ständiga besparingskrav gör att deras arbetssituation är omänsklig. Det finns inte längre tid att vårda människor med värdighet trots att hälso- och sjukvårdslagen säger så. Läkare får ägna stor tid åt administrativt arbete istället för att träffa patienter. Besparingskraven gör att vården inte får arbetsro och kan fokusera på sjukvård utan man måste hela tiden anpassa sig till omorganisationer. Byråkratin inom vården är stor. Sjukvårdsköerna växer.
– De krav vi ställer inom sjukvården är:
Nej till privatiseringar av vården. Skattemedel skall inte användas till att betala profiter i privat sjukvård.
SKP kräver att det anställs och utbildas fler människor inom vården och att sjukvårdspersonalen som dagligen träffar patienterna skall ges ett reellt inflytande över hur vården organiseras.
SKP anser att vi behöver fler vårdcentraler i offentlig regi som skall vara där behoven är som störst.
SKP kräver att sjukvård skall vara en rättighet för alla människor som vistas i Sverige! Även flyktingar och de som fått avvisningsbeslut skall ha rätt till sjukvård! Vårdpersonalen skall inte behöva agera polis, tulltjänstemän och kreditupplysningsinstitut när en människa med avvisningsbeslut söker vård!
Inom området kollektivtrafik och kommunikationer framhåller Kim:
– Privatbilismen breder ut sig i samhället och allt mer satsas på utbyggnad av vägnätet för att på så sätt gynna privatbilismen och privata vinstintressen. En ökande bilpark medför stora miljöproblem men även trafikproblem samt olycksrisker.
Kommunikationer är inte bara bra transportmöjligheter utan också möjlighet att kommunicera via internet. Att alla människor har tillgång till internet är ingen självklarhet i Sverige utan har blivit en klassfråga. Privata vinstintressen har gjort att det blivit dyrt för människor att skaffa sig en bredbandsuppkoppling och alla har inte de tekniska förutsättningarna att få en uppkoppling. Trots att vi idag kan utföra många av våra ärenden via nätet och därmed slipper onödigt resande. Att ge alla medborgare rätt till en bredbandsuppkoppling borde vara en självklarhet i ett modernt samhälle.
Kim berättar att de viktigaste kraven är:
Att vi satsar mer på en utbyggnad av kollektivtrafiken i form av bussar, tåg, tunnelbanor och spårvagnar. Att kollektivtrafiken skall använda så miljövänliga drivmedel som möjligt för att minska miljöpåverkan.
Att andelen privat ägande av kollektivtrafiken minskar till förmån för statligt och kommunalt ägande och att det allmänna kommunikationsnätet organiseras efter människors behov.
Kollektivtrafiken skall vara lättillgänglig för människor med god turtäthet. Även glesbygden skall ha tillgång till kollektiva transportlösningar.
Att kostnaden för den enskilda resenären skall vara låg och målet skall vara 0-taxa.
SKP kräver en utbyggnad av bredbandsnätet i statlig regi och att varje region ansvarar för att erbjuda medborgarna tillgång till bredbandsuppkoppling till en låg kostnad.
Hela programmet kan rekvireras från particentralen eller via lokalorganisationer i Skåne.
