År 2010 som nu går mot sitt slut har varit framgångsrikt för SKP som ökat i både medlemsantal och fått nya medlemmar på ett flertal orter där partiet sedan en längre tid inte varit representerat. På vissa av dessa orter är SKP också på god väg att starta nya grundorganisationer. Vår tidning ”Riktpunkt” har fått ett ökat antal prenumeranter och vi har gjort offensiva satsningar med RiktpunKt.nu och den nyligen startade lokaltidningen ”Röda Ögon” i Malmö, vilka har slagit väl ut. Vår fackliga tidning ”Byggkommunisten” har fått sällskap av en ny branschtidning vid namn ”Kommunalkommunisten” som vi hoppas ska utvecklas och bli lika framgångsrik som sin föregångare. Vidare utvecklas vårt arbete inom massorganisationerna och vi har successivt fått ett större inflytande inom fackföreningsrörelsen där kommunisterna nu fått tyngre poster liksom i organisationer som PRO. Allt detta bådar gott inför framtiden.
Valet i höstas som för övrigt har präglat en stor del av partiets verksamhet i år var en relativ framgång där vi gick bakåt på vissa orter men framåt på andra. Vad riksdagsvalet anbelangar gjorde vi inget bra resultat. Det positiva var vår kampanj och arbete inför riksdagsvalet som vi delvis förlade till platser där enskilda medlemmar har svårt att föra en egen verksamhet och vi lyckades där att öka deras aktivitet och entusiasm. Nya kontakter skapades och det hölls bra dialoger med folk som var nyfikna på vår politik. SKP mottogs för det mesta väl på de platser som partiet verkade. Tyvärr valde många ändå att lägga sin röst på opportunismen i form av Vänsterpartiet. Dock har SKP en god grund att stå på med ökade erfarenheter inför framtida valarbete.
Partiet har idag alltför begränsade resurser för att kunna bryta den borgerliga politikens dominans. Vad som behövs i Sverige i dag och i övriga Europa är en radikal vänsterpolitik. I synnerhet nu när vi går in i andra ronden av matchen mot kapitalet och dess kris, där det arbetande folkets sociala landvinningar får ta stryk för att rädda banker och kreditinstitut. De länder som har organiserat de största protesterna är också de som har starka kommunistiska partier som är redo och villiga att anta de utmaningar som kapitalismen ställer dem inför. Och omvänt i de länder som har svaga kommunistiska partier har också arbetarklassen förlitat sig till reformism och opportunism. Här har protesterna haft en spontan och oorganiserad karaktär och stundtals icke existerat alls. I vissa fall har t.o.m. de nedskärningar som genomförts accepterats utan motstånd. I Sverige har SKP organiserat seminarier angånde krisens natur, delat ut flygblad och hållit flera torgmöten. Att ett relativt stort parti som Vänsterpartiet, vilket säger sig stå på de arbetandes sida men inte organiserar protester mot nedskärningarna i den offentliga sektorn, visar tydligt att det inte är någon kraft för de arbetandes intressen.
Nej, kamrater, det behövs ett starkt SKP som organiserar och formar de arbetande till en kraft för en socialistisk politik. Partiet är en angelägenhet för alla medlemmar, vilket kräver samlade bidrag för att stärka det och dess fortsatta tillväxt.
Victor Diaz De Filippi
God Jul och Gott Nytt År!