Vräkningar tillhör åter svensk vardag

Den sociala situationen i Stockholm nu liknar inget som vi tidigare har skådat i Sverige, inte i modern tid i alla fall. Det finns ca 34 000 hemlösa i Stockholms län. Medelåldern på dessa är förvånansvärt låg, 34 år för kvinnor och 39 för män. Antalet vräkningar är 15 per dag , och utöver detta föreligger 40-50 hot om vräkning dagligen. "Bara" 5 procent av vräkningarna beror på att hyresgästerna varit störande på ett eller annat sätt. Resten beror alltså på obetalda hyror. Sniittskulden, som leder till vräkning, ligger på under 20 000 kronor. Med dagens hyresnivåer är det inte ens fyra månadshyror. En typisk vräkning är en ensamstående mamma som blivit arbetslös.

Men i Sverige har vi ju det s k skyddsnätet, kommer ni kanske att invända. Tyvärr fungerar inte detta så bra längre. Socialtjänsten blir alltid inkopplad när det handlar om att vräka människor. Förr gick de sociala myndigheterna in och betalade hyran för att sedan kräva in pengarna i efterskott, för att undvika sätta folk på gatan. Så fungerar det inte längre. Nu ordnar man istället en evakueringslägenhet för den som har blivit vräkt. Det kanske kan uppfattas som generöst. Men det är bara det att ett sådant förfarande förvärrar situationen ytterligare. Jag tar ett exempel: En ensamstående mamma med två barn, som bor på Kungsholmen i centrala Stockholm blir arbetslös och kommer efter med hyran. Hon blir vräkt och skickas till ett område långt ut i en förort, där de sociala myndigheterna har många lägenheter.

Sedan bostadsförmedlingen skrotades, finns det inga lägenheter i centrala Stockholm att förmedla. Barnen måste bryta upp från sin invanda miljö, byta skola och allt vad det innebär. Segregeringen blir total med andra ord. Inne i city bor det "fina" folket, i förorten bor "resten".

Vi vet ju alla att det inte är speciellt lyckat att koncentrera människor med problem i samma område. Speciellt inte med tanke på att den sociala servicen som t ex post och barnavårdscentral tenderar att ytterligare försämras på grund av invånarnas låga sociala status. Detta förstärker ytterligare känslan av att vara misslyckad och att ligga samhället till last. Det har nu blivit så att frivilliga organisationer spelar en större och större roll i dagens samhälle. Det har faktiskt blivit så, att det många gånger är sådana organisationer som klarar av det som samhället inte vill ta i. T ex har Stockholms Stadsmission ett dagis för HIV-smittade barn.

En tredjedel av dem som blir vräkta kontaktar Stadsmissionen för att få hjälp. Och eftersom missionen inte har några evakueringslägenheter kontaktar de hyresvärden för att försöka lösa problemet. Eftersom de vräkta inte har misskött sig på något annat sätt än att ha blivit efter med hyran, kan hyresvärden ofta gå med på att ta tillbaka hyresgästen i fall det går att göra någon form av avbetalningsplan. I nio fall av tio blir slutresultatet att hyresgästen får bo kvar.

Vi som kommunister tycker inte att samhällets problem ska lösas av frivilliga organisationer, men så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där arbetsösheten och utslagningen bara ökar, kan vi knappast förvänta oss något annat.

Olle Terneborg

 

Ensamförälder tvingas byta bostad

4 procent av hushållen, ca 176 000, har under de senaste två åren av kostnadsskäl tvingats flytta till mindre och billigare bostad. Ca 12 procent av hushållen tror att också de kommer att tvingas flytta av samma skäl.

Det är särskilt vanligt bland ensamstående med barn, mer än var fjärde ensamförälder tror att de måste flytta.

Det visar en rundfråga som boverket har gjort.

Jag vill läsa mer om ekonomi.