På den nyligen avslutade SAP- kongressen var vårt skattesystem ett av diskussionsämnena. Grund för diskussionen var det dokument som producerats av partistyrelsen "Steget in i 2000-talet, – en socialdemokratisk politik i förändringens tid."

Dokumentet slog fast att "Skatterna behövs för att finansiera de offentliga åtagandena. Stora skattesänkningar utgör ett hot både mot den ekonomiska stabiliteten och den goda välfärden. Därför kan skattesänkningar endast accepteras om de finansieras och den låga inflationen inte hotas. Skattesystemet ska bidra till en rättvis fördelning. Det är möjligt att förena ett internationellt sett högt skatteuttag med god ekonomisk utveckling."

Med dom här inledande kommentarerna om hur skattesystemet skall vara och fungera, tror man att den socialdemokratiska partistyrelsen skall komma fram till slutsatsen att det svenska skattesystemet är i behov av en total omläggning, men så är inte fallet. Istället framhärdar man sitt försvar av 1991 års s k skattereform och att skattesystemet i stort sett fungerar bra.

Vi har nu under hela 90-talet sett hur denna skattereform har bidragit till att undergräva den ekonomiska stabiliteten, men framförallt har den raserat "den goda välfärden". Skola, barnomsorg, sjukvård, äldrevård, arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemet - alla vitala delar av det som folk uppfattar som den s k goda välfärden - har genomgått drastiska förändringar till det sämre, försämringar som inte överbryggs av det valfläsk som den socialdemokratiska partikongressen serverar i form av återställare och det man kallar framtida satsningar.

Visst har skattereformen finansierats. Den har finansierats av 80 procent av det svenska folket, som genom avkall på den goda välfärden, sett till att de rika har kunnat berika sig i ännu högre grad och ökat klassklyftorna i Sverige.

Ett annat kriterium var att skatterna inte skulle hota den låga inflationen. Men hur är det med skattesystemet som SAP:s partistyrelse försvarar? Bidrar inte en ökad skatt på boende till inflationen, eller alla de taxehöjningar som kommunerna genomfört för att kompensera det skattebortfall som blev följden av att kommunernas beskattningsrätt av juridiska personer togs bort? Eller de s k egenavgifter som vi har och nu planeras att ytterligare höjas på grund av pensionsuppgörelsen? Det har blivit populärt att bekämpa inflationen, något som alla styrande med förkärlek ägnar sig åt, vi ser följderna, ökande massarbetslöshet, massfattigdom och social missär i alla de utvecklade kapitalistiska länderna. Man skyller på lönerna och löneläget när man bekämpar inflationen, men lönen och löneläget har mycket liten betydelse för inflationen utan den är istället orsakad av politiska beslut.

Naturligtvis stiger inflationen när alla skall betala 4 000 - 10 000 kronor mer för den mänskliga rättigheten att ha en bostad, pengar som går direkt till storfinansen i form av skattelättnader på kapital och sänkta bolagsskatter.

Vi får i kongress-dokumentet också reda på varför den socialdemokratiska partistyrelsen och regeringen inte kan införa ett rättvist skattesystem. Då tar man till ytterligare ett av de modeord som flitigt används - internationaliseringen. "Internationaliseringen innebär dock begränsningar. Vi kan inte ha skatter som radikalt avviker från vår omvärld. Det finns därför ingen möjlighet att finansiera nya åtaganden med skattehöjningar".

Hur kan vi då ha en bolagsskatt som ligger på ca 28 procent, när majoriteten av OECD-länderna har en betydligt högre bolagskatt, som i många fall ligger kring 50 procent?

Det är inte frågan om internationaliseringen som är avgörande hur vi utformar vårt skattesystem. Det avgörande är vilka intressen de styrande företräder. Vill man försvara storfinansens och kapitalisternas intressen så ser man till att ha ett skattesystem som gynnar dem. Men vill man däremot försvara de arbetandes intressen så ser man till att de samhälleliga behovens kostnader täcks av alla de ökade rikedomar som vi producerar - och då måste man införa produktionsskatt.

Men det ville inte den socialdemokratiska kongressen. Därför avslogs alla de 48 motioner som krävde införande av produktionsskatt. "En sådan skatt skulle inte gynna tillväxt", motiverade skatteminister Thomas Östros partistyrelsens avslagsyrkanden. Det innebär att Östros och SAP:s partistyrelse fortfarande lotsas att man kan skapa rättvisa i skattesystemet och "tillväxt" genom beskattning av livsnödvändigheter, som t ex mat och bostad, mot skattefrihet för den moderna produktionsapparaten i form av datorer och robotar som nu kan ersätta flera människors arbete, vilket också betyder minskade skatteintäckter för samhället.

SAP:s partistyrelse konstaterar också:"Varje bortslösad eller bortfuskad skattekrona är en stöld från folket." Det är riktigt och bör leda fram till att Sverige omedelbart begär utträde ur EU, så att vi får tillbaka alla de 20 miljarder vi bestjäls på årligen. Det finns bättre och angelägnare uppgifter att använda dessa till än att försörja en växande EU-byråkrati som lämnar storhänta bidrag till storfinansen för att dom skall kunna flytta sina industrier från land till land, med målet att öka den egna vinningen och profiten.