De svaga fick sanera statens finanser - bankerna gick fria

Arbetsskadeorganisationen Asbestkamp 85 lyfter i en brevväxling med socialdepartementet fram försämringarna i de arbetsskadades situation och sätter den negativa utvecklingen i större samhälleliga sammanhang. Departementet hade i ett brev till Asbest 85 framhållit, att regeringens politik bygger på fakta. Men Asbest 85 är av en annan åsikt:

"Fakta är att många av föreningen Asbestkamp 85:s ca 200 medlemmar idag lever under mycket knappa villkor då de drabbats av ohälsa och stora ekonomiska försämringar.

Ni skriver att "För bara några år sedan befann sig svensk ekonomi i djup kris. För att vända utvecklingen och rädda välfärden har regeringen tvingats genomföra en omfattande sanering av statens finanser. Den har omfattat såväl skattehöjningar som sänkta bidrag. I ett saneringsarbete av den omfattning som det varit fråga om har det inte varit möjligt att helt undanta någon grupp i samhället."

Låt oss se på orsaken till de dåliga tiderna som gör att de asbestskadade som grupp drabbats hårdare än många andra. Vi måste också betona vikten av att regeringsdeklarationens ambition att det i första hand är de som fått bära de tyngsta bördorna av krisen som ska få det bättre. Till dessa grupper hör de asbestskadade. ...

Att vi asbestskadade inte får vård för våra kroniska sjukdomar, utlöser en allmän besvikelse och misströstan bland medlemmrna, varav flertalet lider mycket svårt.

Vi handikappade måste också se på vad som utlöste de dåliga tider som drabbat landet för att kunna ta oss ur vår prekära situation. Vi vill också bidra till välfärden.

Krisens orsak

Vid andra världskrigets slut var Sveriges industri intakt och Europas återuppbyggnad främjade export. Tillkomsten av järnridån mot öster innebar ett svesnkt monopol som kunde förse Europa med basråvaror. Under 40- och 50-talet utgjorde investeringar 25-30 procent av BNP. Exporten ökade och de beskattningsbara vinsterna utgjorde år 1970 ca 30 procent av BNP.

År 1973 var Sverige per person världens tredje rikaste land.

Eftersatt förnyelse inom näringslivet och ökad konkurrens och ökad brist på efterfrågade produkter under 70-talet minskade den beskattningsbara vinsten till ca 15 procent av BNP år 1980. År 1990 befann sig Sverige i statsfinansiell kris. Valutaregleringen hade upphört, järnridåns fall ökade konkurrensen och svenskt kapital fördes ut ur landet och investerades mer lönsamt inom EU och resten av världen.

Svenska finansmän sökte bygga upp superstora europeiska företag som kunde konkurrera med de stora handelsblocken i USA och Japan. Resultatet blev att idag äger amerikanska pensionsstiftelser ca 34 procent av de svenska börsföretagen. Börsföretagen äger stora delar av de svenska naturrikedomar som skulle trygga svenska folkets välstånd...

Idag drabbas svenska pensionärer och arbetsskadade av välfärdsförlust till följd av att storföretag lämnat Sverige och inte längre tar hem sina vinster för beskattning. Det var dessa storföretags agerande och politiska kohandel som utlöste finanskris, fastighetskris och bankkris, vilka drabbat de arbetsskadade.

Bankerna tömdes på kapital och blev dessutom sittande med värdesvaga säkerheter. Istället för att bankerna likviderades och de som gjort felspekulation drabbades, valde bankstödsnämnden att förtiga att bankerna enligt svensk lag var skyldiga att gå i konkurs och vältrade över betalningsansvaret på de svagaste medborgarna.

Detta resulterade i att ledamöterna i bankstödsnämnden gjorde sig skyldiga till brottslig gärning. Därefter sanerade regeringen statens finanser med omfattande skattehöjningar och sänkning av bidrag och service. Politikerna tillät bankerna att plundra sina kunder som ett led i den statsfinansiella saneringen. Ett omfattande saneringsarbete drabbade de svaga medborgarna i samhället samtidigt som storföretagen och bankerna befriades från ansvar att delta i saneringsarbetet då de fört tillgångar utanför landets jurisdiction.

Bankerna var i början av 1990-talet bevisligen på obestånd och storföretagen behövde öka sina marknadsandelar i Sverige vilket åstadkoms genom att försätta små och medelstora företag i konkurs. Motivet var bl a att på detta sätt förstärka värdet i storföretagen, i vars infrastruktur och aktier staten placerat svenska folkets trygghetskapital.

De senaste 25 åren har storföretagen strukturerats så att antalet företag minskat från 800 000 till ca 400 000 företag. Det pluralistiska samhälle som anges i Romfördraget och EU har ersatts med en totalitär svensk samhällsutveckling som gynnar ett fåtal medborgare och missgynnar folkflertalet.

60 000 friska företag plundrades av bankerna vid den senaste krisen. Bankerna fylldes med stulen egendom som gjorde det möjligt för dem att bedrägligen uppskjuta eller undgå lagstadgad likvidation. Idogt arbetande familjer blev plundrade trots att gällande lag säger att myndigheter inte får fatta beslut som gynnar enskild person eller företag. Beslutet att låta banker på obestånd leva vidare bröt mot flera internationella lagar som Sverige ingått.

Ca 500 000 medborgare ställdes inför långtidsarbetslöshet.

De sociala påfrestningarna blev stora. Politikerna bröt mot grundlagstadgat skydd för äganderätt. Sverige följde inte europeisk banklag. Bankstödsnämndens sju ledamöter bland vilka Sveriges statsminister och justitieminister ingick, undanhåller idag bevis som visar att bankerna enligt gällande lag skulle har ställts under konkursförvaltning. Istället tillerkändes bankernas ledning fallskärmar och fortsatt förtroende trots de allvarliga förbrytelser de är ansvaraiga till.

Ingen verkar bry sig om vad grundlagen och övriga lagar säger. Laglösheten har blivit samhällelig norm bland tjänstemän, blundande domare och finansmän som tillåts kohandla med politikerna. Förmåner ges till de välbeställda i samhället.

I ert brev skriver ni att "I ett saneringsarbete av den omfattning det varit fråga om, har det inte varit möjligt att helt undanta en grupp i samhället. Därför har förtidspensionärer fått bära en del av bördan." Detta uttalande bygger icke på tillgängliga fakta.

De arbetsskadade drabbas också av fusk från försäkringsbolag och försäk-rings-kassor samt felaktiga domslut som kostar de arbetsskadade miljonbelopp. Arbetsskadade berövas således både viktig vård och ekonomisk ersättning som tack för att de på grund av arbetsskada inte längre förmår stå till arbetsmarknadens tjänst. Detta förhållande kan inte tillåtas fortgå."

Wäinö Pietikäinen
Vice ordf Asbestkamp 85
19 mars 1998

Jag vill läsa mer om ekonomi.