Regeringen offrar människors hälsa till förmån för "budget-saneringen"

 

Apoteksbolaget slår igen 25 apotek

 

25 av landets apotek skall läggas ner. Det har Apoteksbolaget beslutat sedan regeringen infört skärpta krav på besparingar och ökade vinster. Detta trots att en statlig utredare föreslår fler apotek som en lämplig åtgärd mot befolkningens höga konsumtion av dyra läkemedel. En alternativ sparplan som skonar befolkningen lämnas helt utan beaktande.

Den svenska statens borgerliga klasskaraktär framträder allt tydligare för varje nytt beslut som regeringen fattar. Medborgarnas intressen åsidosätts genomgående för att staten skall kunna höja sina inkomster och för att monopolindustrin skall kunna komma i åtnjutande av fortsatt höga profiter. Det senaste i raden av exempel är distributionen av läkemedel.

Distributionen av läkemedel i vårt land är sedan många år tillbaka en statlig angelägenhet. Produktionen har visserligen alltid varit i händerna på privata intressenter, men distributionen sköts av staten som genom ett helägt statligt bolag, Apoteksbolaget, har ensamrätt på handeln med läkemedel.

Att det är staten - och därmed allmänheten - som står som huvudman hade kunnat innebära att befolkningen fick ett ord med i laget. Statens huvudman är ju rege-ring och riksdag. Men så är det inte. Apoteksbolaget är en alltigenom kommersiell verksamhet som styrs av statens krav på ökade statsintäkter och läkemedelsindustrins krav på fortsatt höga profiter.

Detta framgår bland annat av turerna kring det sparbeting som Apoteksbolaget nyss ålades av den socialdemokratiska regeringen. Regeringen har bestämt att Apoteksbolaget skall spara 400 miljoner kronor fram till år 2000. Regeringen har dessutom uttryckt som sitt önskemål att avkastningen av verksamheten, vinsten, skall öka. Bara i år vill regeringen att Apoteksbolaget drar in 400 miljoner till statskassan.

För två veckor sedan kom Apoteksbolagets svar på regeringens sparkrav. Styrelsen har inte helt oväntat bestämt sig för att följa samma logik som den regeringen oftast själv tillämpar i sådana sammanhang och skär därför ner i verksamheten. Bolagsstyrelsens beslut kommer bland annat att leda till att 25 apotek på olika ställen i landet försvinner.

Apoteksbolagets anställda är starkt missnöjda med styrelsens beslut. De är oroliga både för sina jobb och för apotekens service och framtid. Namnlistor har under de senaste veckorna cirkulerat på hundratals apotek landet över, och tusentals medarbetare har skrivit protestbrev som deras fackförbund, Farmaceut-erna och Sveriges Farmaciförbund, samlat in för vidare befordran till socialminister Margot Wallström.

Att apotek läggs ner innebär självfallet att belastningen på kvarvarande apotek ökar och att servicen försämras. Arbetssituationen på många apotek är redan hårt ansträngd. Förra året togs de statliga läkemedelssubventionerna bort och det blev åtskilligt dyrare att köpa medicin. Detta har bland annat fått till följd att en stor del av apotekspersonalens tid går åt till att hitta billigare alternativ till de läkemedel som många sjuka tvingas avstå ifrån.

Siw Nilsson arbetar på ett apotek i Göteborg och har i sin egenskap av fackligt förtroendevald ständig kontakt med många av sina kolleger. Hon säger i en intervju i tidningen Proletären (2-8/10) att säkerheten på apoteken nu är hotad. Tidsbristen på många arbetsplatser är skriande.

- I dag hinner vi bara med det absolut viktigaste, säger Siw Nilsson. Vilket i praktiken innebär att personalen bara har tid att avstyra direkt hälsofarliga inköp av billigare medicin.

Regeringens och bolagsstyrelsens agerande går rakt emot slutsatserna i en statlig utredning om läkemedelsförsörjning och -distribution som snart läggs fram. Enligt tidningen Proletären kommer enmansutredaren Lars Jeding att föreslå att apoteken i landet blir fler och att personalen och dess kunskaper utnyttjas bättre, allt för att få de totala utgifterna för läkemedel att minska.

De samlade kostnaderna för läkemedel har ökat oupphörligt under de senaste åren. I någon utsträcking beror detta på att behovet av läkemedel ökat. Men det beror också på att de hjälpsökande ofta får dålig hjälp med att hitta rätt medicin till så billigt pris som möjligt. Detta är inte främst apotekens fel. Läkarnas förskrivning av medicin styrs i hög grad av läkemedelsindustrin, och läkemedelsindustrin är naturligtvis inte alls intresserad av att sälja sina produkter till ett pris som passar de sjuka.

Sveriges Farmaciförbund har som ett motdrag till Apoteksbolagets sparbeslut lagt fram ett eget besparingsförslag som enligt förslagsställarna skulle kunna ge ännu större besparingar, på uppemot 500 miljoner. Förslaget bygger på samma iakttagelser som dem Lars Jeding redovisar i sin utredning och har det stora företrädet att det helt skonar läkemedelsköparna. Besparingarna skall enligt Farmaciförbundet göras genom att dyra mediciner byts ut mot billigare.

Farmaciförbundets förslag har emellertid bemötts med ett totalt ointresse från både Apoteksbolagets och regeringens sida. Orsaken till detta ointresse är uppenbar. En besparing av det slag som Farmaciförbundet föreslår skulle otvivelaktigt leda till minskad försäljning och minskade vins-ter för medicinindustrin. En sådan prövning vill regeringen inte utsätta den för.

Regeringens prioriteringslista framträder i den här affären med pinsam tydlighet. Först kommer regeringens behov av ökade inkomster. Sedan kommer industrins behov av profit. Allra sist kommer medborgarnas, i det här fallet: de sjukas, behov. Om man dessutom betänker att statens behov av större inkomster hänger nära samman med den sk "budgetsaneringen" och att budgetsaneringen i praktiken är en systematisk överföring av resurser till landets rikaste hushåll, till dem som sitter på statens skuldpapper, så är det inte svårt att inse vem som vinner på att staten ökar sina inkomster.

Mats Loman

Jag vill läsa mer om ekonomi.