Berättelser om Storebror som snokar i skåp och värvar folk som angivare i skolor och på arbetsplatser är standardkomponenter i västvärldens skildringar av socialistiska länder. T ex efter DDR:s sammanbrott fick Sydsvenska Dagbladets läsare veta att hälften av befolkningen i detta land hade arbetat som angivare åt Stasi. När det blev känt i USA under 50-talet att lägenheter i Sovjet hade inbyggd radio som hyresgästerna fick använda gratis, tolkades detta som ett medel för statens omätliga begär av att pumpa propaganda in i folkets hjärnor.

I Västvärlden känner sig frihets- och demokratiälskare manade att föra en ständig kamp mot socialistiska tendenser och värna om "personlig integritet" överallt. När skattemyndigheter vill etablera datalistor över aktiehandel av privatpersoner måste detta naturligtvis utmålas som ett led i Sveriges socialisering.

Visserligen finns undantag som kan tillåtas. Medborgare med konstiga politiska idéer som går ut på att folket bör äga produktionssystemet måste tyvärr bevakas och ibland arresteras. Men i stort kan man säga att Västvärldens mål är att samtliga skall vara befriade från statligt förmynderi.

Å andra sidan är de flesta fritänkare också medvetna om att information i vilken form det vara må är en nyckelfaktor för alla livsformer. Varje organism måste skaffa, bearbeta och tolka information om sin omgivning för att överleva. Djurarten Homo sapiens har uppfunnit ganska avancerade tekniker för att bevara och överföra information från en generation till en annan, och detta har varit avgörande för utvecklingen av människors produktionskrafter.

I det moderna kapitalistiska systemet har teknologi för anskaffning och bearbetning av information också blivit avgörande för utveckling och främjande av storföretag. Ett företag som vill växa måste alltid sträva efter att kontrollera så mycket som möjligt av marknaden, och utan information kan kontroll inte utövas. Dessutom är snabb bearbetning och tolkning av information ett mäktigt konkurrensmedel, ty det tillåter företaget att agera snabbt och effektivt, oavsett om agerandet innebär inköp och försäljning av aktier, investering i nya produkter, lansering av reklömkampanjer eller mutande av regeringstjänstemän.

Utveckling av avancerad teknologi för informationsbehandling har lett vissa filosofer och journalister att dra slutsatsen att vi lever i någonting som kallas för Informationsåldern. Detta har människor alltid gjort. Det är bara så att vi nu kan behandla information snabbare och i större mängder än tidigare.

Informationsteknologi, eller IT, är som bekant det magiska medlet som skall skapa arbetstillfällen för samtliga. Trots att de flesta företag ser IT som ett medel för att "rationalisera" bort ett betydande antal anställda. Men det finns andra tillämpningar för IT i den kapitalistiska världen som inte är så välbekanta.

Det är nämligen så att den marknad i vilken kapitalistiska företag säljer sina produkter består inte bara av andra företag, utan också av människor. Möjligheterna för privata företag att samla och behandla information om dessa människor är betydligt mer omfattande än vad de flesta demokratiälskarna vet.

Detta illustrerades dramatiskt i den artikel i International Herald Tribune (IHT) under sommaren (97.06.13). Artikeln handlade om en amerikansk kvinna i femtioårsåldern som heter Beverly Dennis. Hon växte upp i arbetarklassen i ett kolgruveområde, är frånskild, bor ensam och arbetar nattskift i en fabrik i Massilon, en typisk arbetarstad i delstaten Ohio.

För ett par år sedan kom hon hem från arbetet mitt i natten, och bestämde sig för att öppna dagens post innan hon gick till sängs. Posten innehöll ett tolvsidigt brev från en man i Texas, som trots att han var totalt främmande verkade veta praktiskt tagit allt om hennes liv, "från hennes födelsedag till de tidningar hon läser, från hennes civiltillstånd till den sorts tvål hon använder i duschen".

I brevet hade mannen varvat dessa detaljer om Beverly Dennis med en rad hotfulla sexuella fantasier, som skulle förverkligas när han träffade henne. Han förklarade att det var omöjligt för dem att träffas inom den närmaste framtiden, men att om ett par år skulle han åka till Massilon för att besöka henne.

Beverly Dennis satt ensam i sitt hem mitt i natten och kände en stor rädsla, naturligtvis. Men hon bestämde sig för att ta reda på vem det var som hotade henne.

Detta tog tid, men det visade sig att mannen som skrev brevet satt inne i fängelse i Texas, dömd för våldtäkt och inbrott. Hur hade han kommit över så mycket information om Beverly Dennis?

 Företag måste få veta

Sedan många år tillbaka har konsumenterna i USA och andra industriländer uppmuntrats att fylla i frågeförmulär som ligger i paketen med många av de produkterna som de köper, skickas genom post eller bifogas morgontidningar. I USA får konsumenten ofta någon sorts liten gåva eller rabatt för att skicka dessa frågeformulär till en postbox i New York och ett par andra orter.

Detta är ett sätt för företag att skaffa information om konsumentmarknaden, och de är villiga att betala för att få det. De producerande företagen själva är inte utrustade för att samla och hantera alla de miljontals formulär som konsumenterna fyller i. Bl a måste informationen i formulären skrivas in i en databas, och personal hos producerande företag har andra uppgifter att ta hand om.

Därför har företag som Metromail Corp blivit framgångsrika. Metromail samlar formulären och ser till att informationen om konsumenterna skrivs in i datorer. Då kan Metromail bearbeta och analysera informationen och leverera den i lämpligt form till sina klienter, de producerande företagen, som betalar för Metromails tjänster.

Denna verksamhet är ingen småpotatis heller. 1996 hade Metromail intäkter på 281 miljoner dollar, eller mer än 2 miljarder svenska kronor. Vilket är lätt att förstå, när man får veta att Metromail har en detaljerad databas som täcker mer än 90 procent av samtliga hushåll i USA.

Liksom alla andra sunda privatägda företag vill Metromail maximera vinsten, vilket i sin tur innebär att det också vill minimera kostnaderna. Naturligtvis är en stor del av dessa kostnader förknippade med den personal som sitter och skriver in informationen från frågeformulär i datorer.

Därför har Metromail vänt sig till ett av de många fängelserna i USA som säljer arbetskraft. Billig arbetskraft. Ifyllda frågeformulär skickas av Metromail till ett fängelse i Texas där enligt IHT "hundratals obetalda fångar, många av dem dömda för sexuella brott, sitter och skriver in informationen i datorer för Metromail".

Vi kan notera att denna typ av slavarbete i fängelser är förstås ingenting nytt varken i USA, Storbritannien, Sverige eller andra kapitalistiska länder. Men idag är försäljning av fångars arbetskraft en av de snabbast växande industrierna i USA. I det ökända San Quentin-fängelset i Kalifornien tillverkas blå arbetskläder i stor skala av fångarna, som får några dollar per vecka för sina insatser. Produktionskostnaderna är följaktligen så låga att dessa plagg exporteras och säljs i Asien. Vi återkommer till detta i ett senare nummer av Riktpunkt.

En av de fångar som är slavarbetare för Metromail i USA hade skrivit in information om Beverly Dennis, och av någon anledning blivit intresserad av att träffa henne. Hon fick veta sanningen först när hon vände sig till ett par journalister i sin hemstad, och sedan efter mer än ett år fick tag i en advokat som var villig att ta hand om fallet utan att få betalt i förväg.

Beverly Dennis har stämt Metromail för intrång i sitt privatliv, vilket i princip är skyddat av USA:s grundlag. I princip, därför att USA:s Högsta domstol har tolkat detta skydd som en "rimlig förväntan" att individens personliga integritet ej får skadas.

När Metromails företagsledning fick veta om stämningen, ville de ta reda på vem det var som låg bakom den. Allt som de behövde göra var att vända sig till sin egen dator, som spottade ut en 25-sidig mycket detaljerad rapport om Beverly Dennis, hennes liv och vanor.

IHT berättar att frågeformulären bara är en del av en arsenal av metoder för att samla information om individer. T ex varje gång en konsument betalar med ett kredit- eller bankkort i en supermarknad blir transaktionen införd i en databas. Överallt i USA finns dolda TV kameror som övervakar befolkningen och spelar in deras beteende, kameror som är lika lättskötta som de datorprogrammen som CIA och FBI använder för att övervaka all trafik på Internet. Det är ett faktum att medborgarna i USA och övriga västvärlden är övervakade på ett sätt som är utan parallell i historien.

Enligt IHT finns praktiskt taget ingen lagstiftning som skyddar individer från att bli bevakade av privata företag. I domstolen har Metromails plädering varit mycket kortfattad. De förnekar inte vad de har gjort. De påstår helt enkelt att de inte har gjort något fel.

Vad undertecknad vet har ingen svensk tidning eller TV-kanal diskuterat fallet Beverly Dennis, vilket inte är svårt att förstå, med tanke på den omfattande övervakning som folk i Sverige är utsatta för från både privata företag och staten. Men situationen har sina groteska sidor.

I fallet Dennis är en arbetarkvinna övervakad av ett privatägt företag som använder fångar som slavarbetare. Helt lagligt. Mediareaktionen är minst sagt begränsad.

Men om situationen hade varit att ett privatägt företag skulle övervakas av en arbetarregering - då skulle vi få höra ett väsen, min sann!

 PC