Ett prosastycke med den märkliga titeln "Tack gode Gud för Amerika!" dök upp på DN:s ledarsida den 23 september. Det skapades av en viss Per Ahlmark, identifierad som "författare och f d vice statsminister". Budskapet är att många européer har "en konstig vana". De visar en mycket allvarlig brist på tacksamhet mot USA, som "gång på gång...har räddat friheten i Europa".

Räddningsaktionerna började 1917, enligt Ahlmark, då amerikanska trupper blev "avgörande när demokratierna till slut besegrade kejsardömena", en ganska bisarr beskrivning av historiens dåvarande största krig för imperialistiskt världsherrevälde.

USA fortsatte sina ansträngningar i Europa under andra världskriget genom att slå ut nazismen från Västeuropa, "som därefter återfick sin frihet". Återställande av friheten i Västeuropa innebar bl a att USA och Storbritannien såg till att poliskåren, rätts- och utbildningsväsendet i dåvarande Västtyskland återbemannades av nazisterna, och att regeringen i Washington ordnade fristad i USA för ca 10 000 krigsförbrytare från Tyskland, Baltikum och andra länder.

Senare, sa Ahlmark, "ledde Förenta staterna motståndet mot Stalin och Bresjnev". D v s att angreppen på Sovjetunionen och andra socialistiska länder som återupptogs 1945 var i verkligheten ett "motstånd". T ex var NATO, som grundades 1947, ett uttryck för motstånd till Warszawapakten, som grundades 1953.

Vidare, enligt Ahlmark, har USA räddat "hälften av världens olja" från Saddam Hussein, fast varför Saddam Hussein sitter kvar som diktator i Irak har varken Ahlmark eller andra f d vice statministrar förklarat. Ahlmark medger att "Miljoner latinamerikaner och vietnameser har förvisso haft mindre skäl att glädja sig åt USA:s aktioner. Men varför så många européer står och surar inför Washington är inte lätt att begripa". I synnerhet då landet leds av Bill Clinton, "en sansad president med stark känsla för sina allierade".

De där miljoner latinamerikaner och vietnameser som har "mindre skäl" att tacka Ahlmarks gud för Amerika låter inte så många. I verkligheten är de hundratals miljoner afrikaner, latinamerikaner, vietnameser, kambodjaner, laotier, koreaner, indoneser, filippinare, afghaner och medborgare i USA själv som har lidit av krig, förtryck och fattigdom tack vare inte gud, utan amerikanska storföretag och deras verkställande kommitté i Washington, som kallas för USA:s regering.

USA:s regering har utvecklat en del pedagogiska medel för att hjälpa sina allierade i strävan att rädda världen från socialismen. En av de mest intressanta av dessa medel redovisades i somras i nr 61 av Covert Action Quarterly (CAQ), en tidskrift som grundades av ett par CIA-avhoppare, som bevakar de flesta av Washingtons frihetsfrämjande verksamheter.

Artikeln i CAQ handlar om manualerna för mord, tortyr och förtryck som togs fram av experterna inom USA:s militär. Vissa av dessa är nu offentliga dokument, och visar sig härstamma från ett "Projekt X" som startades 1965, då USA:s Joint Foreign Intelligence Assistance Program (Gemensam Utrikes Underrättelse Hjälpprogram) tränade styrkor i bl a Vietnam, Iran och Latinamerika.

Manualerna i fråga handlar om metoder för att "neutralisera" individer, fackför-eningar, politiska partier, studentorganisationer och t o m religiösa grupper som har varit så vilseledda att de på ett eller annat sätt, med eller utan våld, har visat sin mening att den USA-stödda rege-ringen i deras land inte agerar i folkets intresse.

Målgruppen i en manual definieras som "lokala eller nationella politiska partier som har mål, åsikter eller ideologier i motsättning till den Nationella Regeringen" (versaler i ursprunglig text).

En av dessa manualer heter A study of assassination (En studie i mord) och var en del av träningsmaterialen för CIA:s kupp 1954 mot den folkvalda regeringen under Jacobo Arbenz i Guatemala. Den är, som CAQ skriver, "en händig katalog av tips och verktyg". Höjdpunkten är förmodligen en serie handgjorda teckningar som beskriver hur två k-pistbeväpnade män bör agera för att ta sig in i ett konferensrum och döda alla som sitter vid bordet, upp till tolv personer, på ca tjugo sekunder och sedan lämna material i rummet som pekar ut regeringsmotståndare som gärningsmän.

Ett par citat räcker för att återge tonen: "Att döda en politisk ledare vars karriär är ett klart och aktuellt hot mot frihetens sak kan vara nödvändig. Men mord kan sällan tillämpas med rent samvete. Människor som är känsliga bör inte försöka".

Det är alltid önskvärt att få mordet att se ut som en olycka: "Den mest effektiva olyckan för ett enkelt mord är att ramla från en höjd av ca 25 meter eller mer på en hård yta. Hisschakt, trappsteg, fönster och broar kan användas. Att ramla från en bro ner i vatten är inte pålitligt".

Manualerna användes bl a hos US Arméns s k School of the Americas i Panama, nu i delstaten Georgia, en skola som är ingenting annat än en träningsplats för mord och förtryck. CAQ poängterar att dessa manualer bevisar "vad så många har sagt sedan länge - att träning från USA har bidragit till förödande brott mot mänskliga rättigheter i hela Latinamerika".

En manual som heter Counter-intelligence Interrogation (Kontraspionage förhör) skrevs av CIA 1963 för deras egna agenter. Den skulle tillämpas mot vad Washington betraktade som "sovjetisk subversion", och är en handbok i tortyr som bl a beskriver tekniker "som framkallar psykologisk reträtt hos subjektet genom att utsätta hans motståndsvilja för en överlägsen kraft". En sådan kraft kunde vara t ex extrem värme, kyla eller fuktighet, brist på mat eller sömn, isoleringsceller, hypnos eller droger. Utöver den sedvanliga fysiska behandlingen, förstås.

Undertecknad begriper inte varför Per Ahlmark inte hänvisar till dessa manualer, som på ett otvetydigt sätt visar USA-rege-ringens oerhört starka engagemang för bekämpandet av kommunismen, vilken beskrivs av en manualförfattare som "en sorts pseudoreligion".

Ahlmark betraktar människor i Sovjetregeringar som "barbarer". Vilken term skulle han använda för de amerikanska regeringar som beställde och distribuerade mord- och tortyrmanualer över hela världen? Förresten är det lätt att föreställa sig reaktionerna från Ahlmark och journalisterna på Rapport, Aktuellt och DN om liknande manualer skrivna av KGB hade funnits.

Ahlmark är i sin DN-artikel rätt så upprörd över att gnälliga européer inte visar president Clinton mer respekt. Bland de européer som läser International Herald Tribune har Clinton redan väckt en viss uppmärksamhet, men den är kanske inte precis den typ som Ahlmark föredrar.

Våren 1993, när Clinton var ny som president, kände han sig tvungen att visa att han är en riktig karl som skjuter rakt på sak, precis som George Bush och John Wayne. Efter att ha meddelat världspressen att Irak skulle döda ex-president Bush under dennes närstående besök i Kuwait, vilket var ren nonsens, ansåg Clinton att det vore bara rättvist om några bomber skulle släppas över Bagdad för att ira-kierna skulle få en läxa.

Flera irakiska barn dog under bombningen. Dagen efter, publicerades på framsidan av IHT en bild av en man i Bagdad som gråtande bar sin 10-åriga döda dotter i sin famn, ett tecken på att USA har kraft i sitt krut. Bredvid bilden fanns en intervju med president Clinton. Som svar på en fråga om hans reaktion på resultatet av bombningen, sade Clinton "Jag känner mig tillfredsställd med vad som hände igår i Bagdad" ("I feel pretty good about what happened in Baghdad yesterday").

Denna man är, som Ahlmark, säger, en sansad president. Han är så sansad att USA:s regeringen, enligt The Guardian Weekly 97.08.24, driver "ett massivt hemligt program för att bygga en ny generation kärnvapen", enligt ett internt regeringsdokument som läcktes till tidningen.

Det 300-sidiga dokumentet avslöjar ett vapenprojekt som är större än någon gång under det s k kalla kriget, med en årlig ökning i utgifter för kärnvapen på 4 miljarder dollar (ca 31,5 miljarder kronor) jämfört med ca 3,7 miljarder dollar medan Sovjetunionen existerade.

Dr Matthew McKenzie är ordförande i en organisation som heter Försvarsråd för naturresurser (National Resources Defence Council), som har stämt Clintons regering för brott mot den internationella överenskommelsen mot kärnvapentest.

- Detta är ett massivt program, större än under det kalla kriget, vilket i den nuvarande säkerhetssituationen är häpnadsväckande, säger McKenzie.

Clintonregeringen är tydligen så besatt av behovet av omsorg om demokrati och frihet i olika delar av världen att den faktiskt har glömt att informera sina egna medborgare om att USA idag spenderar mer pengar för kärnvapen än när Moskva hotade att förslava hela planeten.

Ett par veckor efter avslöjandet i The Guardian, vilken utges i Storbritannien, skrev en läsare i USA en insändare till tidningen där han poängterade att "som en amerikansk medborgare bosatt i USA, måste jag läsa en utländsk tidning för att få reda på det nya kärnvapenprojektet".

Vilket är helt naturligt, med tanke på att folk i USA skulle kunna ställa obekväma frågor om varför en ny generation av kärnvapen behövs, nu när det "inte finns någon tyrannisk stormakt" som Per Ahlmark skriver.

Men ett nytt hot finns redan vid horisonten, enligt Ahlmark, d v s Kina. År 2010 kommer Kinas ekonomi och krigsmakt att bli "så starka att Peking (inte Beijing!) vågar utmana USA och dess allierade i östra Asien".

Och då kommer USA:s sansade president att göra vad han måste. Han skall släppa fyra eller fem tusen kärnvapen på Kina för att se till att frihet och demokrati bevaras över hela världen. Och först då blir Per Ahlmarks blodtörst släckt.