Användandet av knark och droger har ökat lavinartat de senaste åren, åtminstone här i mina hemtrakter. Det har snarare blivit en regel än ett undantag bland de ungdomar som jag kommer i kontakt med som övervakare, att de har en bred erfarenhet av diverse droger. Ett stort problem här uppe i Ö-vik, liksom i många andra städer, är amfetamin. Det skulle jag vilja klassificera som en av vår tids största faror. Även om många säkert menar att heroin eller hasch är en större fara, så har jag sämre erfarenhet av just amfetamin.

Som ett slags bevis för detta vill jag framhålla att de flesta amfetaminmissbrukare jag känner, fungerar relativt bra socialt. Många av dem har arbete och bostad. Det kanske låter bra, men eftersom de är starkt drogberoende så hemfaller de förr eller senare till ett brottsligt beteende. Det är en mer smygande utslagning än för dem som är beroende av heroin. Det finns till och med relativt många kroppsbyggare som är amfetaminmissbrukare. Det har blivit vanligt att kroppsbyggarna, som ofta använder anabola steroider, tar amfetamin som substitut för mat när de ska gå ner i vikt.

För er som är oinvigda i kroppsbyggeriets dunkla värld, så kommer här en liten lektion: När kroppsbyggaren ska bygga upp sina muskler använder han anabola steroider. Det får med sig att han samlar på sig vätska i kroppen och blir svullen och "lönnfet". När densamme ska gå ner i vikt för att musklerna ska synas så har det inte blivit ovanligt att använda amfetamin för att dämpa hungerkänslorna.

För ett år sedan hade vi ett brutalt knivmord här i vår lilla småstadsidyll. Det var en gammal bekant till mig som blev knivhuggen av en antagonist i knarkbranchen. Den som blev mördad var en känd missbrukare av både anabola steroider och amfetamin. De första månaderna efter mordet blev det märkbart lugnt på knarkfronten, men nu har jag märkt en ökning igen. Vad det beror på att knarket ökar är en fråga som många människor ställer sig. Men för en marxist är det ganska enkelt att förstå sambanden.

Eftersom vi har fallande priser, agg-ressiv marknadsföring, drogliberala budskap och förändrade attityder måste vi tyvärr konstatera att situationen är alarmerande. Våra ungdomar är tyvärr lika begivna på att pröva droger idag som på 60- och 70-talen. Det som kanske har förändrats är det experimentella missbruket som ökat de senaste åren. Den stora faran är att detta experimentella bruk övergår till tungt missbruk. Vi som jobbar med ungdomar med problem har ett tungt ansvar inför framtiden, annars kanske vi får lika stora problem som i de drogliberala länderna.

I en rapport som kriminalvårdens tidning "Runtikrim" publicerar i nr 2/1998 kan man bl a utläsa följande fakta som jag citerar valda delar ur och ger vissa egna kommentarer.

"Enligt FN:s Narkotikaprogram (UNDCP) ökar produktionen av alla slags narkotika. Opiumproduktionen har tredubblats de senaste åren. Den årliga produktionen av rent heroin är cirka 3000 ton. En heroinmissbrukare använder ca 30 gram per år. Produktionen räcker till 10 miljoner heroinmissbrukare. Produktionen i Afghanistan har ökat 25 procent sista året. FN varnar för en ökning även i Afrika. 98 procent av kokainet produceras i Sydamerika. Ca 1000 ton rent kokain utvinns. Årsproduktionen av cannabis är spridd över hela världen. Dubbelt så stor yta används för produktion av cannabis som för heroin och kokain. Antalet upptäckta laboratorier som framställt syntetiska droger har sexfaldigats de senaste åren."

Denna ökning av produktionen har naturligtvis lett till att konkurrensen ökat och därmed har marknadsföringen blivit alltmer aggressiv. Priset på heroin har exempelvis fallit med 75 procent från 1981 till 1996. Marknadsföringen som riktas speciellt till ungdomar har sina kanaler via musikinternet och and-ra media. Här kan speciellt nämnas de såpoperor som TVdagligen spyr ut över oss från de många kanaler som nu finns såväl markbundet som via satellit.

Drogmissbrukare används numer också som fotomodeller för kläder, speciellt när det gäller kläder som är rådande inom vissa speciella ungdomskulturer som; hip hop, skate- och snowbord samt "det vackra folket" som har sitt revir inom kändisvärlden.

Antalet missbrukare ökar både i stabila och utsatta grupper. Enligt FN:s preliminära beräkningar är omfattningen av antalet missbrukare: heroin 8 miljoner, kokain 13 milj, cannabis 14 milj, hallucinogener 26 milj, amfetamin 30 miljoner människor. Hälften av alla länder rapporterar om ett ökat missbruk. I USA har 45 procent av eleverna i avgångsklasserna prövat på narkotika, 23 procent av eleverna i årskurs 7. En av 20 i USA använder dagligen narkotika.

"Syntetiska droger används alltmer av nya grupper, missbruket går ner i åldrarna och könsskillnaderna försvinner. De yngsta förbrukar mest centralstimulerande droger." Det är kort sagt en mycket alarmerande situation i den "stora demokratin i väster".

Narkotikafrågan har enligt uppgift högsta prioritet i FN. Där har Sverige en mycket viktig roll att spela, eftersom vi inte har givit upp kampen mot knarket. Kampen mot narkotika borde rikta in sig på att förbjuda ämnen som behövs för att framställa heroin ur opium. Man borde försöka att begränsa möjligheterna till penningtvätt, få insyn i bankväsendet och hitta system där man kan konfiskera pengar från narkotikahandeln. Polisen skulle få möjlighet att följa penningflödet. Det finns förslag om omvänd bevisföring, d v s att narkotikalangarna måste kunna visa att deras tillgångar är legalt förtjänade. Om bara några av dessa förslag skulle genomföras skulle kampen kunna intensifieras så till den grad att producenterna och distributörerna skulle få kalla fötter.

Narkotikabrottsligheten är ofta kopplad till illegal vapenhandel, prostitution, människosmuggling, handel med kärnavfall m m. Narkotikahandlarna söker sig till länder med svag kontroll och starkt bankväsende.

UNDCP beräknar att svenska narkotikamarknaden omsätter 3,2 miljarder.

"Av det heroin som beslagtogs i Europa var 80 procent från Afghanistan transiterat på landsväg via Balkanrutten över Turkiet. Norge har mer eller mindre blivit en "knutpunkt" för både mottagande och vidaredistribution av insmugglat heroin. Kosovoalbanska grupper har tagit över transporten genom Europa. Efterfrågan på kokain är hög särskilt i Spanien, Nederländerna, Italien och Frankrike. Kriminella motorcykelgäng är ofta distributörer inom Europa. Västafrikanska nigerianska brottssyndikat organiserar kurirer mellan Sydamerika, Afrika och Europa. Kokain åt ena hållet - heroin åt andra."

Varje år beslagtas minst 700 ton cannabis i Europa. Det distribueras till andra länder via omlastningar i bl a Spanien, Frankrike och framför allt Holland och Belgien.

Det har blivit vanligt med inomhusodlingar av cannabis. Det kan på så sätt ge upp till fyra skördar per år och har en mycket hög halt av det verksamma ämnet THC. Det är just THC-halten som avgör kvalitén på cannabis och därmed graden av berusning. Inomhusodling är framförallt vanlig i Holland och Canada. Den sprids nu som en löpeld till Öst-europa. I t ex Albanien har odlingarna kommit igång tack vare att frön distribueras från grekiska odlare som senare tar hand om skörden.

Vad beträffar amfetamin så har de holländska laboratorierna flyttat till Polen. Därifrån får i princip hela Europa sitt amfetamin. Arbetslösa kemister som inte har något val i det sargade Polen, får jobb med framställning av drogen.

EU, som enligt Anita Gradin ta krafttag mot den ökande narkotikahandeln, är i själva verket en papperstiger som stillatigande tittar på medan de internationella narkotikasyndikaten fullkomligt översvämmar Europa med billigt knark. EU menar å sin sida att problemen är svårlösta med tanke på att alla stater har olika rättssystem som var och en anser som helt "perfekta". Harmonisering är ingen framkomlig väg utan man måste slå bryggor mellan systemen. EU arbetar på att öka informationsflödet mellan staterna, sprida kunskap om nya droger, användningssätt, smuggelvägar etc.

I Östeuropa har narkotikaproblemen vuxit sig starka. Där saknas ofta lagar mot innehav, möjligheter till husrannsakan m m. Det största problemet är kanske att befolkningen saknar förtroende för polisen vilket omöjliggör ett kraftfullt antidrogarbete.

Det förs en drogliberal debatt inom EU som innehåller många olika delar. Vissa delar, som ibland kan vara ganska bisarra, handlar om en total legalisering och avkriminalisering. Vissa delar handlar om hur vi ska behandla våra narkomaner. Vilken av falangerna som går segrande ur striden är egentligen ganska ointressant eftersom narkotikaproblemen bara blir värre och värre i Europa. Detta sätter bara större och större tryck på oss som vill förändra situationen och minska konsumtionen för att till slut avskaffa knarket.

Mats Hedell,
Domsjö