Nu väntar vi på en sann historieskrivning om kommunisternas roll i den antifascistiska kampen i Sverige
Nu kommer "avslöjandena" slag i slag. Nu rullas Sveriges svarta förflutna upp till allmän beskådan.
Det är i och för sig bra att det tas upp i tidningar och radio, men handen på hjärtat, det är inte direkt några nyheter som presenteras.
Vissa uppgifter är förstås nya eller mer detaljerade än tidigare, men helhetsbilden är känd sedan långt tillbaka.
Att det politiska etablissemanget och Sveriges näringsliv spelade under täcket med nazisterna har varit bekant sedan länge.
Många i Sverige var med och berikade sig på bekostnad av de förtryckta folken i Europa.
Den uppgift som gläder mig mest är att familjen Wallenbergs smutsiga affärer under andra världskriget äntligen tas upp av rikstäckande media.
Det är ingen vacker bild som ges av Sveriges ledande kapitalistfamilj.
Givetvis kände Röda Armén till detta, och det förklarar intresset för Raoul Wallenberg. Bortförandet av Raoul Wallenberg har varit den viktigaste händelsen i det svenska "kalla kriget" mot Sovjetunionen, men när Wallenbergs samröre med nazisterna blir känd för svensk allmänhet, kommer hela affären i en annan dager.
Tyvärr klarade sig nästan alla kollaboratörer undan straff, eftersom det var viktigare för Sverige att sluta upp på USA:s sida i det kalla kriget mot Sovjetunionen än att göra upp med sin egen smutsiga historia.
Det politiska och ekonomiska etablissemanget ställde, med några få undantag, konsekvent upp på Tyskland.
Efter slaget om Stalingrad ändrades ju som bekant politiken så sakteliga.
Men som sagt var, det är bra att dessa uppgifter får en större spridning än vad som har varit fallet tidigare.
Då kanske svenska allmänheten kan få en bättre bild av Sveriges historia när det gäller perioden 1939 och framåt.
Nu väntar vi bara på en sann historieskrivning angående övergreppen mot kommunisterna här i landet, både under andra världskriget och därefter.
Olle Terneborg
