Våga spränga “samförståndets” ramar

I valrörelsen betonar vänsterpartiet att en avgörande skillnad mellan dem och socialdemokratin är att (v) inte vill sänka skatterna utan istället använda ca 20 miljarder av statens överskott till nödvändiga reformer. Om man accepterar de ramar för samhällets inkomster som vänsterpartiet och socialdemokratin tillsammans med kapitalet kommit överens om så har (v) rätt. Visst är det bättre att ta pengarna och täppa till några av de värsta hålen i det allmänna sociala skyddsnätet än att sänka skatterna för några enskilda.
Men det finns ett grundläggande krux i detta resonemang: nämligen att de nu gällande ramarna för samhällets inkomst är alldeles för snäva och fel konstruerade med tanke på både folkets behov och resurserna som finns.
Kruxet är och förblir fördelningen av arbetets frukter. Kruxet är den grundläggande ”samförståndsandan” som åberopas av (s) och som (v) hjälper till att praktisera.
Om vänsterpartiet ska kunna betraktas som ett socialistiskt parti måste partiet våga bryta ramarna och ställa krav om att statens inkomster inte enbart ska komma från skatter och utförsäljning av statliga verksamheter.
Vårt land är rikt på utbildad arbetskraft och naturresurser, skog och malm, vattenkraft. I samhällelig ägo kan de inbringa goda inkomster i statens – hela samhällets – kassakista.
Därför reser vi kommunister kravet om nationalisering av landets grundläggande produktionsbas. Denna inkomst skulle också möjliggöra sänkta skatter i första hand på människornas mat och i många fall allt för höga kommunalskatter.
Dagens skattepolitik bygger på löne- och konsumtionsskatter, vilket ger ett högt skattetryck även för vanliga inkomsttagare, pensionärer och andra svaga grupper.
Kommunisternas skatteförslag ändrar inriktning och bygger på produktions-resultats och vinstbeskattning.
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se