Från Västkusten
– LITE NYTT

De senaste åren har flera lokala resp. regionala frågor rönt stort intresse i Uddevalla och Norra Bohuslän. Ett par av dessa har ett visst förflutet från 1970-talet. Då var jag ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Uddevalla liksom i en grupp som kallades kommunstyrelsens Planeringskommitté. Därför har jag kunnat engagera mig mycket i diskussionerna i dessa frågor - och inte utan en viss framgång. (Det är väl tillåtet att skryta lite?).

Uddevalla utan nattakut
En av frågorna har i högsta grad engagerat allmänheten. Styrelsen i Västra Götalands Region, som skall sköta vår sjukvård, har låtit en speciell grupp göra en utredning. Gruppens arbete har varit mycket hemligt, men läckor blir det alltid. Uddevalla skulle drabbas särskilt hårt, bl.a. skulle nattakuten upphöra. De drivande krafterna bakom denna utredning är (s), (fp) och (c).

(v) slingrar sig
Regionens styrelse utgörs av 17 heltidsanställda regionråd, som brukar sammanträda 45 minuter varannan vecka. Ett av dessa regionråd bor i Uddevalla. Det är ganska naturligt att alla Uddevallabor räknade med hennes stöd för att få behålla åtminstone sin nuvarande kapacitet vid Uddevalla sjukhus. Men ingalunda, hon svek. Hon – vänsterpartisten Carina Åström - var t.o.m. en av de ivrigaste anhängarna av utredningens förslag. Bl.a. må nämnas att när Regionfullmäktiges 149 representanter skulle besluta i frågan så föreslog två av Carinas partivänner att ärendet skulle bordläggas. Det hade bl.a. inneburit att Uddevallaborna hade fått möjlighet att sätta sig in i frågan. Men Carina Åström yrkade omedelbart avslag på förslaget. Då en folkpartist röstade emot sitt parti blev det ändå en tredjedel av rösterna och bordläggning med 50 röster mot 99.

34 000 protesterade
Trots den korta tid som gällde så protesterade 34 000 Uddevallabor på listor och via lokaltidningen mot det förslag som läckt ut. Men förslaget antogs ändå.
Carina Åström har en heltidsavlönad sekreterare. Många av er känner honom, f.d. partisekreterare i APK Dan Gahnström. Han teg i ärendet. Hans fru Ewy Gahnström däremot, som är vänsterpartiets kommunalråd i Uddevalla - lät sig vid protestdemonstrationen fotograferas intill moderaternas kommunalråd. Moderaterna är mot försämringen.
Det verkar vara svårt att vara vänsterpartist numera. Min gamla skrivmaskin hörde av sig och skrev ett par frågor till Carina Åström. Kanske bli det svar i lokaltidningen?

Vänsterförnyare - vad är det?
Dan Gahnström har låtit sig intervjuas och beklagat att så få förnyare kom in i vänsterpartiets partistyrelse vid senaste (v)-kongressen. Själv var han och tidigare nämnda Carina Åström förslagna. Jag har svårt att uppfatta vari denna omtalade förnyelse består - åtminstone hos dessa två. Kanske är det som en av våra främsta humorister en gång sa, ungefär: "Man har ingen bestämd åsikt om nånting."

Vi ordnar en kurs
Låt mig gå över till en annan verklighet - det fackliga planet. Som jag tidigare skrivit om så har (v) i Uddevalla gått samman med de borgerliga partierna och beslutat att den kommunala städningen skall lämnas ut på entreprenad.
Det brukar innebära att städning ersätts med skräpplockning. Så sker inte minst inom statliga företag och institutioner, på stationer, tåg osv, för att nämna det område där jag arbetade. De anställda får ofta sparken - i synnerhet om de är kring 50 år. Eller de tvingas till lägre löner, förlorar intjänade pensioner osv. Men då går man väl till facket, tänker vi gamlingar. Och vad blir det då - jo som en berörd sa: "Vi ordnar en kurs."

Förlorade statspensioner
När ATP-systemet infördes förlorade de statsanställda sina statliga pensioner. Till dess hade de anställda själva betalt till sina pensioner genom löneavdrag och resten av avgiften i form av s.k. löneförmån. Det innebar lägre löner än vad vi annars skulle ha haft, påpekades ofta när vi begärde bättre betald. De privata tjänstemännen hade samma system. Vid övergången till ATP fick de en löneförhöjning med 16,3 procent. Vi statsanställda fick 1,5 procent
De procentuella löneökningar som sedan dess förekommit, har givetvis varit ytterligare en försämring för de statsanställda.
Jag skrev en liten skrift DE STATSANSTÄLLDA OCH ATP och påvisade dessa orättvisor. Skriften diskuterades på en kongress med Järnvägsmannaförbundet. Förbundsledningen kunde bara hitta en rätt siffra i min skrift - nämligen mitt telefonnummer som fanns med där. Men en ombudsman, som hade skickats till ett jättestort möte i Uddevalla, för att försvara ledningens linje, lämnade till slut mötet i vredesmod, då han inte kunde försvara denna orättvisa mot de statsanställda.
Nu har det bildats en kommitté som skall försöka skapa rättvisa. Hoppas de lyckas.

Olof Nilsson