Frankrike säger Nej – EU-konstitutionen är död!

På söndagen 29 maj 2005 blev den föreslagna EU -konstitutionen förkastad av 55 procent av de franska väljarna. I Dagens Nyheter den 31 maj kunde man läsa:

”Att i det läget gå ut och säga att konstitutionen är död vore detsamma som att be holländarna stanna hemma, för deras röst räknas inte.
- Nederländerna måste självklart ha rätt att säga vad de tycker. Bara för att Frankrike sagt sitt är inte saken avgjord. De stora länderna måste akta sig för arrogans. Alla har rätt att fortsätta sin ratificeringsprocess, säger Sveriges EU-kommissionär, Margot Wallström, när DN träffar henne på måndagsförmiddagen.
Det är den officiella hållningen från kommissionen. Först sedan alla sagt vad de tycker och man granskat vad resultatet står för, går det att börja skissa på en lösning.”

Liknande kommentarer kom från många håll. Göran Persson sa i SVT att fransmännens beslut ”påverkar inte oss – vi skall rösta om konstitutionen i riksdagen i december”.

Därför bör Riktpunkt klarlägga några fakta.

• Enligt avsnitt FEU 48 i Nicefördraget, som alla dåvarande EU-stater inklusive Sverige har underskrivet, måste medlemsstaterna enhälligt godkänna konstitutionen. Detta innebär i klartext att varje land har garanterad vetorätt.

• Enligt avsnitt FEG 313 i Nicefördraget måste samtliga länder underteckna och ratificera konstitutionen, om den har blivit godkänd av alla.

• Enligt avsnitt IV-8 i själva konstitutionen träder den i kraft när samtliga stater har
ratificerat den.

• Enligt en särskilt ”politisk deklaration” som är en bilaga till konstitutionen, bör en politisk lösning hittas som alla accepterar om minst 80 procent av länderna, men inte alla, har godkänt konstitutionen inom två år.

Med andra ord, först måste samtliga EU länder godta konstitutionen genom att rösta ja till den, sedan skall statscheferna för samtliga EU-länder träffas för att underskriva och ratificera den. Då träder konstitutionen i kraft.

Men denna ratificeringsträff kan aldrig äga rum, ty ett EU-land som heter Frankrike har vägrat att godkänna konstitutionen. Att EU-topparna skall försöka snickra till en politisk lösning som gynnar Europas storföretag är självklart. De har redan börjat med det.

Den konstitution som Göran Persson vill rösta om i riksdagen ör död. Enligt EU:s egna regler får den aldrig träda i kraft.

Margot Wallström säger att alla ”har rätt att fortsätta sin ratificeringsprocess”. Hon har fel. Ratificeringen kan ske först efter att alla länder har godkänt konstitutionen. Om Göran Persson och andra statscheferna vill fortsätta godkännande-processen, kan detta bara betraktas som politiskt manöver.

Varför röstade Frankrike Nej?
Har man bott i Sverige tillräcklig länge vet man att när folket inte röstar som överklassen och deras socialdemokratiska hantlangare vill, så är det ett tecken på att de har inte förstått vad det handla om, enligt experterna.
Verkligheten visar att vi vet allt för väl vad det handla om, som i fallet EMU.

På ett staket intill E4:an utanför Norrköping står det ”Vi får inte rösta om EU-konsitutionen – och vi vet varför!”

När folket trotsar herrarna talar de borgerliga medierepresentanter om ”ett pedagogiskt problem”. I Frankrike och i andra länder får Jaques Chirac skulden för att inte på rätt sätt ha sålt konstitutionen till väljarna i Frankrike.

Men en serie artiklar inför valet i tidningen The Independent visade varför det blev Nej.

Renault-fabriken väster om Paris täcker hela 10,2 kvadratkilometer. I en artikel publicerad den 24 maj säger en bilarbetare från denna jätteanläggning att den nya konstitutionen skrevs av bossarna för bossarna, och att ”den kommer att ta ifrån oss vad som är kvar av vår arbetsrätt”.

Han är överens med en tidigare – nu sparkad - arbetare på Peugeot-Citroën i att konstitutionen ger storföretagen ännu mer frihet att antingen importera billig arbetskraft från Östeuropa eller flytta fabrikerna ditt. Lönerna i Östeuropa är ca 10 procent eller mindre av lönerna i Frankrike och Sverige.

Redan nu är de flesta arbetare i de franska bilfabrikerna projektanställda, och får betalt enligt den franska minimilönen. Den före detta Peugotarbetare berättar att ”om bilförsäljningen sjunker under ett par veckor – boom! – då sparkas du”.

I andra artiklar i The Independents serie berättar små- och medelstora bönder att de är rädda för att den nya konstitutionen skall institutionalisera en jordbrukspolitik som gynnar de stora bönderna och de stora livsmedelsbolagen.

Bilden som träder fram präglas av djupt och bittert missnöje med hela EU samt ett starkt växande klassmedvetande. Detta framstod tydligt på franska TV5 under valnatten, då man rapporterade från olika städer och landsorter.

I arbetarförorterna till Marseille t ex blev det ca 70 procent Nej-röster. På SVT talar man om ”en bråkig skara” Nej-sägare som omfattar allt från Jean-Marie Le Pens profascister till ”den extrema vänstern”.

Men Le Pen har bara ca 10 procent av rösterna i Frankrike. Det var inte hans anhängare som röstade Nej i förorterna till Marseille. Som över hela Frankrike var det arbetarklassen, bönderna, och de offentliga anställda. De vet att den nya konstitutionen representerar ännu farligare angrepp mot den offentliga sektorn.

Franska folkets Nej är att hårt slag mot monopolföretagens Europa. Den visar ännu en gång att Europas folk inte är överens med överklassen. Och utan att vara för optimistiska hoppas vi att det blir första steget i an ny fas i klasskampen i Europa.

En fransk kvinna som röstade Nej intervjuades i SVT. Hon sa ”Vi är emot kapitalisternas Europe, därför röstar vi Nej. Vi är för ett Europa med jämlikhet, solidaritet och fred”.

Vive la France!

Peter Cohen