Artikeln är skriven för Svenska Fredskommittén. Vi publicerar den med författarens medgivande.
Påskaftonen den 22 mars hade runt 1000 personer, unga och gamla, tagit sig till NATO:s högkvarter i Bryssel för att visa sin avsky för NATO och dess politik, framför allt för att protestera mot NATO:s kärnvapenpolitik, som förordar föregripande förstaslag med kärnvapen - även mot länder som inte har kärnvapen. Deltagarna i denna aktion, som kallades NATO Game Over, arrangerad av Bombspotting i Belgien (spotting = peka ut), hade som mål att ta sig in på området, helst stänga hela verksamheten i protest mot de krigsbrott som NATO förbereder. 13 svenskar från nätverket Ofog deltog i den fredliga aktionen och arresterades.
Denna aktion ägde rum två veckor före NATO:s toppmöte i Bukarest i Rumänien den 2-3 april.
Alvin Andersson, Ofog, säjer: ”Att Sverige som icke-NATO land väljer att samarbeta med NATO i övningar och internationella insatser är skamligt. Vi kräver en offentlig debatt om Sveriges roll i NATO:s och EU:s militära insatser."
Jag hyser den allra största beundran och respekt för detta relativt nybildade antikärnvapen-nätverk, som bara under några få år har etablerat sig som ett betydande motståndsorgan och genomfört aktioner i samband med NATO-övningar, mot kärnvapenbaser, mot kärnvapenbestyckade ubåtar, radaranläggningar och svenska vapensmedjor. De vågar se och agera mot det praktiskt taget inga svenska partier eller fredsorganisationer vågar eller vill befatta sig med, nämligen att NATO utvecklats, från att vara en förvarsorganisation, till att bli världens största anfallsallians, med världens största kärnvapenarsenal till lands, till sjöss, i luften och snart i rymden. Visserligen säjer Centern, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de är emot anslutning till NATO. Men verkligheten säjer att vi, trots detta, gradvis i all tysthet ansluts.
Vi, som minns euforin vid murens fall och den ytligt sett fredliga omvandlingen av öst, bör påminna oss om att den dåvarande presidenten i Sovjetunionen, Michail Gorbatjov, gick med på att dra tillbaka de ryska trupperna och upplösa Warszawapakten. Han gick vidare med på att de två tyska staterna skulle återförenas och att NATO skulle omfatta hela den nya sammanslagna republiken. Han undertecknade även avtalet om de konventionella styrkorna i Europa (CFE), medeldistansrobotavtalet (INF), som avsevärt minskade kontinentens kärnvapenstyrkor och START 1, det strategiska minskningsavtalet, som gjorde det möjligt att kraftigt reducera de strategiska styrkorna både i Sovjetunionen och i USA. Som erkänsla för detta förväntade sig Gorbatjov att väst (USA) skulle avhålla sig från att utvidga NATO österut. Freden skulle bli OSCE:s ansvar - Organisationen on Security and Cooperation in Europe-en organisation som de flesta stater var anslutna till.
Vi vet alla hur det gick. Ryssland är nu effektivt inringad med ett järnstaket utifrån. Staketet sträcker sig från Norge via Danmark, de baltiska staterna, Polen, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Turkiet. Medelhavet är ett NATO-hav och med Ukraina och Georgien i NATO i framtiden blir Svarta havet också ett NATO-hav. Frankrike och Storbritannien har var sin ansenliga kärnvapenstyrka som de för närvarande bygger ut. USA har 480 B-61 kärnvapenbomber att lastas på flyg, utplacerade i NATO-länderna Storbritannien, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Italien och Turkiet. USA har annonserat att de ämnar bygga en radaranläggning i Tjeckien och utplacera 10 robotar i Polen. Detta för att, som de säjer, skydda sig mot robotar som ska avskjutas från Iran. Ryssland vet att detta är nonsens. De vet att USA med detta arrangemang kan utdela ett länge planerat förstaslag mot Rysslands kärnvapensilos och andra anläggningar utan risk för återgäldning mot USA:s kontinent.
I skrivande stund den 3 april pågår NATO:s toppmöte i Bukarest, Rumänien. Statsminister Reinfeldt,
utrikesminister Bildt och försvarsminister Tolgfors är på plats. De kommer att fördjupa de teman de tog upp vid NATO:s toppmöte i Riga 2006.Då anhöll de om att bli djupare inblandad i NATO:s krigsplanering på alla nivåer på ett tidigt stadium. Utrikesminister Bildt lovade NATO:s generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer att Sverige skulle bli del av NATO:s brandkårsstyrka vid dennes besök i Sverige i november 2007. Mot detta löfte ska Sverige få ta del av alla hemliga informationer som hittills nekats av NATO.
Men Sverige är sedan länge djupt inblandad i NATO: s militära operationer, i Afghanistan med 380 soldater och i Kosovo. Alla tecken tyder dessutom på att ett nord-NATO håller på att formas. Överbefälhavarna i Sverige, Finland och Norge möts för överläggningar om hur deras stridskrafter och materiel bäst ska samutnyttjas. Finland och Sverige gör gemensamma militärövningar i Östersjön. Sverige och Norge tränar att samkriga i Nord-Norge och Nord-Sverige. Men Sverige har dessutom globala ambitioner tillsammans med USA och NATO- länderna. Sommaren 2006 deltog Sverige t.ex. med sju Gripenplan i en av historiens största krigsmanövrar som utgick från Eielsonbasen på Alaska. Operationen bar namnet Cooperation Cope Thunder. I denna manöver deltog förutom USA/NATO Australien, Sydkorea och Japan. Målet med operationen var Kina och Nordkorea. Ryssland hade plats som observatör.
NATO har ambitionen att bli en global insatsstyrka som på sikt kommer att ersätta FN:s fredsbevarande styrkor. Detta stod klart vid det tal som Jaap de Hoop Scheffer, NATO:s generalsekreterare, höll den 3 mars vid NATO:s utrikesministermöte i Oslo. I denna allians kommer Israel att vara fullvärdig medlem. För närvarande är Israel med men inte formellt. NATO:s chef för den politiska planeringsavdelningen, Jamie Shea, har uttalat att den centrala uppgiften för NATO är att säkra västs oljetransporter. Samtal pågår med de stora, privata oljejättarna Shell och BP.
Sverige deltog våren 2007 i en stor marin manöver inte långt från Göteborg. Operationen hette Nobel Mariner. 23 krigsfartyg deltog. Denna nobla krigsmaskin övade en invasion av Polen för att trygga energitillförseln. Tänk om det hela handlade om att öva för en invasion av t.ex. Venezuela?
Det ligger så långt bort, säjer du kanske. Men vem skulle för tio år sedan ha kunnat tro att vi skulle kriga i Afghanistan?
Det har förts en omfattande diskussion om NATO bl.a. på Svenska Dagbladets debattsidor under våren 2008. Bl.a. har generallöjtnant Carl Björeman formulerat det många av oss känner, i en avslutningsmening, i en av artiklarna med titeln Sverige förminskas i NATO./SVD 080210/
"Genom att solidarisera oss med NATO, solidariserar vi oss med den ledande NATO- makten USA. Vi ska inte som små tomtar hänga Onkel Sam i rockskörtet. Som medlemmar i NATO blir vi små, både moraliskt och materiellt. Sverige förminskas i NATO."
Bättre kan det inte sägas.
Agneta Norberg